Medicinfobi inom lss?

Jag har jobbat hela mitt arbetsliv inom psykiatrin, med människor med psykossjukdomar, bipolaritet, ocd etc och jobbar nu för första gången inom lss och slås av hur olika det är, framförallt hur olika man hanterar utåtagerande beteende, och benämner det.

Inom psyk fanns det en tydlighet i hur man arbetade med detta. Man börjar med bemötandet om någon visar tendens till utåtagerande/aggression. Lågaffektivt. Backa. Försöka lugna ner. I nästa steg när detta inte fungerar så tar man till vid behovs-medicin, som ofta fungerar. Fungerar inte detta och det är fara för dem själva och andra så kontaktas akutpsyk och de blir inlagda för behandling. I allting så tänker man mycket kring sin egen säkerhet som personal och utbildas i det. Jag kände mig aldrig otrygg att jobba inom psykiatri eftersom våldsamheter kunde stoppas genom tydligheten i vad man gör i olika steg.

Inom lss-verksamhet har jag fått uppfattningen så har man typ bara lågaffektivt bemötande att ta till. Det finns ingen gräns för hur våldsamt personen får bete sig. Man fortsätter med lågaffektivt bemötande även fast både personal och andra brukare skadas rejält. Det är liksom enda metoden man har. Man ringer inte in hjälp. Man tar inte till vid behovs medicin. Allt ska lösas på andra sätt. Man benämner inte ens våldet som våld utan som utmanande beteende, som man ska försöka förstå samtidigt som man slås sönder, för om man bara förstår det löser man allt.

Men ibland uppkommer ju situationer som man inte har kontroll över? En dålig dag, ett ljud som triggar, allmän oro. Så är det ju inom psyk också. Vissa dagar är oroligare än andra. Då får de hjälp av vid behovs-medicin för att dämpa den. Inom lss inte. Det är bara lågaffektivt, lågaffektivt och försöka förstå och tolka och etc etc. Varför kan inte dessa personer få vid-behovsmedicin om de mår så dåligt att de måste slåss? Och att man samtidigt försöker tolka vad det beror på, drägligare både för dem och för personer runtomkring.

Någon som känner igen detta, har några tankar kring detta och några funderingar på vad det kan bero på?

Det finns väl en riskbedömning kopplad till genomförandeplanen, på stället där du jobbar? Läkemedel bestäms såklart av SSK och läkare, men de som behöver det, ska också ha tillgång till det. Det är sånt ni får ta upp på APT, när ni diskuterar brukarna. Det finns inget inom LSS, som säger att lågaffektivt bemötande är den enda metoden.

Förresten skrev du för några månader sedan att du jobbar i ett konorslandskap...inte inom psykiatrin

Nej det finns inga riskbedömningar eller handlingsplaner vid våld. Allt är väldigt luddigt. Vid behovs-medicin för oro verkar ingen ha, trots att de blir väldigt oroliga och utåtagerande ofta, men det är det ju någon annan som bestämmer över och de har av någon anledning bestämt att de inte ska ha det. Jag undrar om det är det normala inom lss eftersom ingen inom den verksamhet jag jobbar på har det?

Ja jag jobbade i kontorslandskap en kort period. Innan dess i psykiatri.

Det fetade stämmer inte riktigt, men tyvärr stämmer allt det andra, och det gör mig så upprörd, jag har haft brukare som går till attack med köksknivar, metallrör osv, hugger sönder dörren dör personal har fått låsa in sig mm. Men inget händer, det ska fortsättas med lågaffektivt skit som absolut inte fungerar i alla lägen som vissa tycks tro.
Har varit med om oerhörda situationer (vill inte skriva händelserna med risk för att det ska kännas igen av någon) där personen varit mycket aggressiv och utåtagerande, men allt vi "får göra" är att så lågaffektivt som möjligt försöka prata med personen, när personal blir misshandlad så är all fokus på "den stackars brukaren", och utredningar som "vad hände som gjorde att det blev så här". Och konsekvenser finns inte, inte ens för den misshandlade personalen, den får istället välja om de vill jobba kvar eller sluta, så konsekvensen ligger på personalen.
En kollega blev mordhotade (attackerad med kökskniv) riktigt allvarligt, men inget hände, trots att den boende rev/slog sönder hela "basen" samt tände eld på gardiner och möbler så allt stod i lågor. Min kollega fick välja, Vill du sluta eller jobba kvar?
LSS-lagen som den är idag är så jävla galen, för dom kan bete sig hur dom vill, utan någon konsekvens.

Psykologi --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

Läs på vad lss innebär!

Inom LSS så får personal enbart med delegering ge medicin ordinerat av läkare och det är läkare på psykiatrin eller vårdcentralen eller sjukhuset som skriver ut medicin och läkare som skriver ut har inget med LSS-boenden att göra! Personal får om brukaren har vid behov-medicin enbart fråga om brukaren vill ha det! Personal får inte tvinga eller ge medicin hur som helst!

LSS-boende har inga egna läkare utan det funkar som om personen inte bor på LSS-boende.