Citat:
Ursprungligen postat av
kato85
Tack för ett vältaligt och kunskapsrikt inlägg, inte alltid man ser det på Flashback men lika trevligt varje gång det dyker upp.
Du verkar kunna din sak och jag medger att du trumfar mig med dina kunskaper på detta område.
Då återstår två frågor, utifrån ditt senaste inlägg, om den är korrekt i sin analys:
Om hyresregleringen är orsaken till dagens bostadskris, varför kommer det sig att snarlika länder där det inte finns någon hyresreglering (som exempelvis här i Norge där jag bor) också ser en bostadskris med extrema priser i storstäderna, främst Oslo (runt 100.000-150.000 NOK/kvm för en central bostadsrätt)
Och om statlig kontroll på bostadsbyggandet inte är lösningen på bostadskrisen, vad är?
För att ge ett väldigt generellt och svepande svar: Den direkta orsaken till problemen är förmodligen likartad: Att byggandet helt enkelt inte följer efterfrågan, alltså att det byggs relativt fler bostäder där efterfrågan egentligen är lägre, eller att byggande fördyras eller försvåras på mer eller mindre artificiell (regulatorisk) väg. Sverige har egentligen en kombination, vilket förtydligats under 2010-talet, då marknaden i sak var helt avsubventionerad och kapital under en längre tid sökt sig just till stadskärnorna, när det plötsligt visade sig att det fanns något som hette "riksintressen" som tydligen fanns närapå överallt och kunde hindra framför allt central förtätning i princip godtyckligt. Eller för att vara mer formell: Det visade sig finnas svårhanterade interaktionseffekter mellan Plan- och Bygglagen och Miljöbalken. Detta har sen fått byggkranarna att igen hamna på andra (marknadsmässigt fel) ställen.
Vad gäller just Norge är det väl svårt att jämföra rakt av. De har ett högre löneläge till att börja med, samt utvecklade system för att göra det möjligt för unga att bygga upp och efterfråga kapital. Detta kan ju naturligtvis också driva tillgångsinflation relativt att göra som Sverige och skita i ungdomar.
Sen har Norge också en fäbless för att stötta sin landsbygd. Jag vet inte i vilken utsträckning det kan påverkat kapitaltillgång historiskt (dvs i praktiken subventionering) samt den regulatoriska miljön, men det är tänkbart att det finns sådana effekter också.
Det går inte att utesluta att probemet är "olösligt", dvs att det inte går att bygga centrala bostäder i ett fåtal städer till alla oavsett löneläge på grund av materiella begränsningar av något slag. Däremot är det klart att olika policy gör problemet mer eller mindre stort. Att låta staten dirigera massor resurser leder, om vi tittar på historien, till storskaliga projekt där de är enkla att genomföra, samt till att det dit kopplas politiska ambitioner av regionalpolitisk karaktär ("landsbygden måste få leva" och allt det där). Det vi får då är att det byggs relativt mer bostäder per invånare i norrländska hålor och knappt nått alls i Stockholm. Eller vad nu Norska motsvarigheten skulle vara.
