Hälten av alla vuxna svenskar behöver ekonomisk hjälp av päronen-Hur är det här på FB

Det är väl bra om man kan hjälpa till ibland.
Bättre hjälpa när man är i livet än att hålla på pengarna och de ska få dem när man gått bort.

aldrig fått en spänn av någon, eller lånat. Jag skulle gärna vilja få hjälp men jag har dessvärre ingen som hjälper mig med något. Däremot hjälper jag en mängd andra.

Aldrig fått hjälp och kommer eller skulle aldrig be om det heller. Snarare jag som hjälper mina föräldrar. Vad gör en del, den dagen de inte finns längre?

För övrigt undrar man om en del har belånat sig för hårt. Och egentligen inte har råd.
Borde det inte finnas "svängrum" för att klara sig. Om det händer oförutseende saker. Inte så flashigt då , men man måååste ju ha en köpt lägenhet. Och en bra bil. Vad ska folk annars säga. Alternativt, "mitt barn kan bli mobbat, och utanför " klart jag betalar haha. Sluta låna så mycket istället.

Är 32 år och har aldrig fått hjälp, inte ens då jag var hemlös en period som 19 åring.

Nä. Men ett par gånger har jag gett pengar till morsan som är pensionär..

Det är skillnad på behöver och "behöver". En student med barn kanske behöver tigga lite för en dyr kursbok eller en vinteroverall till ungen när hon åkt på dubbel hyra vid bostadsbyte men par som har arbete och bor i hus med bolån på flera miljoner får skära ner på nåt annat. Man behöver inte ha två bilar för 300 000 kr styck, köpa nya kläder varje månad fast garderoberna är överfulla och åka till Thailand för 100 000 kr varje år om man behöver låna av sina gamla föräldrar. Inget fel att spendera om man har pengar men att leva över sina tillgångar och "lyxkonsumera" för man kunnat göra det när räntorna var låga så man som vuxen ska låna av föräldrarna, pengar som kanske inte kommer tillbaka, är bara jävligt äckligt.

Har aldrig lånat av föräldrarna som är knappt 60 och har god ekonomi. Däremot har jag fått en mindre slant när jag fyllt år och lite heminredning men det är inga stora belopp och jag hade absolut kunnat betala själv men de ville ge nåt. Både sambon och jag ligger på medianlöner och vi har lågt bolån som är en nyckel till god ekonomi utifrån våra löner.

Inte idag men om räntan inte skärper sig inom 7 månader så kan det innebära jag behöver låna några hundringar i månaden.

Inte så jävla fett men denna krisen har varit brutal. För ett par år sedan kunde man unna sig själv saker och ändå ha ett privat sparande, idag är det bara att glömma.

Ja, faktiskt rätt nyligen. Efter att jag bjudit min mor på lunch swishade hon 500. Frågade varför men hon tyckte att jag kan köpa något gott till barnbarnen inför halloween. Är mellan 30-40, nej jag lånar väldigt sällan av mina föräldrar. Kan inte minnas senast. Det känns givetvis skönt att "stå på egna ben"
Sen var det fint av mor att vilja att jag skulle köpa något till barnen (vilket jag ifs nog hade gjort ändå) men då blev det en gåva från farmor.

Dyrt att vara svensk, smakar mer än vad det kostar, haaaaaade!

Ekonomiskt stöd? Vad är definitionen på det?
Vi fick för en tiden sedan lite nya fönster av svärföräldrarna.
Kostnad ca 200k.

Vi hade bestämt att byta fönster, och hade haft råd att betala själva, men det hade såklart ätit upp en bra bit av vårt sparkapital.
Vi bad inte om pengarna.
Däremot fick vi dem, eller vi skickade fakturan till svärföräldrarna snarare, på deras initiativ.
De har en villa värd cirkus 5mkr, Noll kronor i lån, jobbar fortfarande båda två varav ena högavlönad, utflugna barn sedan länge, osv.
De har långt mycket mer pengar in vareviga månad än vad de gör av med.
Det är ju trevligt att då kunna hjälpa sina barn, och barnbarn. För pengar är såklart en hjälp, om man inte har en väldigt stor kassa.
Vi kan nu unna oss något annat för delar av pengarna vi annars haft ut. En resa kanske? Eller något annat mer trevligare att investera i huset?

Men var det ekonomiskt stöd i bemärkelsen artikeln eller TS menar?
Ingen solklar definition riktigt. Ett stöd var det ju. Ekonomiskt. Men inget som sänkt oss om vi inte fått det.

Hatar mina barn. Dom får på sin höjd en käftsmäll som hjälp på traven.
F.ö. är jag troligtvis rikast på Flashback, kan bevisa.

Är 21, flyttade hemifrån för lite drygt ett år sedan, jobbar som förskolevikarie och är sjukskriven på halvtid pga. bipolär sjukdom. Jag får hjälp då och då men är inte så dyr i drift, så länge jag har råd med hyran klarar jag mig hyfsat bra. Höjda matpriser påverkar en inte lika mycket om man är autistisk och gärna lever enbart på makaroner och köttbullar