Vad är självdistans?

Behöver man inte Jesus (Sonen) till det? Gud alltså. Anden.

Vad behöver man för att ha det?
Vad är det bra för?

Vem tänker du på när du har självdistans?
Hur kan man ha det?
Hur länge har du begagnat dig av det?

Jag tror det kan vara nåt "religiöst"
Eller demoniskt?
Man tar avstånd från sig själv.

Många verkar vara bra på det. Många har svårt att ta avstånd.



Usch ja.

Det är väl religion. I am legion. Säger den demon besatte man.

För att det ska finnas demoner måste det väl finnas nåt som inte är demoniskt? Vad är det då?
Det är Gud.

Vad har ni att säga om det här?

Hur kan man ha självdistans om man är blott en liten mask till människa.?
En oäven liten mask.

Jag antar att man kommer inte undan. Bäst att vara redo då.

Skräck och fruktan har en förmåga så vi skärper till oss och skapar lite självdistans. Vad nu självet är. Vill vara. Svårt att vara som man vill med såna funktionshinder.

Det var lättare med droger. Såklart.

Får försöka lite mindre och vara mer som han vill. Överlåta till den heliga anden. Svårt att släppa ner garden.

Varsågod lås min usla tråd och stäng av mig. Väldigt överraskande.

"That's how we roll/rule"

Självdistans är att ha empati för hur man själv kan upplevas av andra, och anpassa sitt handlande i vissa lägen utifrån detta. Det innebär att man förstår hur olika beteenden och attityder kan uppfattas av omgivningen, och att man därför kan välja att tona ned eller förstärka olika delar av sin personlighet beroende på vilken effekt man vill skapa.

Det är också att förstå att alla människor har olika behov, att de egna behoven inte alltid kan prioriteras över andras, och att andras beteende mot en själv inte nödvändigtvis beror på illvilja.

Självdistans är en viktig egenskap som ofta leder till insikten att man inte behöver ta sig själv på så stort allvar jämt, och har ingenting med religion att göra.

Självdistans är att kunna se sig själv och sina val utifrån, och fullt förstå att det är möjligt för en reflekterande och välinformerad människa att ha helt andra åsikter. Eller tro...

En annan människa kan vara precis lika välinformerad och klok som du men ändå tänka, tycka och tro på ett annat sätt. T ex om vilken film ni ska se på bio, eller vilken mat ni ska äta sen och på vilken restaurang, men faktiskt även om sådant som om politik och om religion.

Självdistans förknippar jag med mognad och bildning, men inte nödvändigtvis med utbildning. Och ja, på Flashback följer jag inte alls alltid själv detta ideal.

Gillar också Glostrups svar.

Ditt första stycke håller jag med om. Men jag tror att för stor självdistans kan leda till att man blir överkörd. Ofta är de situationer när man behöver ta sig själv på stort allvar samma situationer där andra försöker få en att överge sig själv, för att det vore bekvämast för dem på det viset.

Därför tänker jag att även när man har självdistans och ser saker utifrån så ska man inte låta andra "skratta med en" alltför ofta.

De som har självdistans på det sättet att de anpassar sitt beteende på gränsen till manipulation är ofta mycket tomma som människor.

Lagom självdistans är bäst, gärna i kombination med lagom flexibilitet. För stor flexibilitet leder till falskt relaterade och riskerar i förlängningen att leda till falska relationer.

Ursäkta min konstiga tråd. Och mina märkliga infall..

Jag tror man måste ta nån del av den treeniga gudomen i beaktande om man ska ha självdistans.

Vet inte vad jag skulle ha för utgångspunkt annars. Eller ingång.

Jag vet inte.
Hur som haver.

"Självdistans" är väl vad du i rätt extrem form upplever vid en svår bakfylla! Du vänder och vrider dig i sängen, medan du återkallar fragmentariska pinsamma minnen från gårdagen, "like in a glass dimly" och kallsvetten rinner medan du tänker på vad folk (och särskilt hen!) skall tro om dig! Och du ältar ständigt tanken "VARFÖR i HELVETE..?"

Tänk om varje vardagsmorgon vore sådan, även då du somnat nykter kvällen innan! Det vore verklig självdistans!

Intressant fråga. Svar på rubriken.
Jag når aldrig dig dit. För det jag känner känner flera.

Med självdistans kan jag mer mena avståndstagande från mitt gamla jag.

Hur menar du att det är självdistans som du beskriver. Om man tar på sig allt. Och inte kan finna nån tillflyktsort.

Att man har nåt annat kanske att relatera till. Köttet och andliga. Demoner. Sådant där.

Jag har haft många såna där morgnar av ångest utan droger.

Man fick bära allt själv och förstora upp det mångdubbelt och överdrev. Försökte tänka hur andra kan tänkas tänka osv. Tänk om de tror det. Det är slut. Finito.
Skulle vara material till flera intressanta böcker. Så kreativ man kan vara. Utan Gud

Må det vara slut med det stackars liket. Och födas nåt nytt.

Kul att kunde uppbåda nåt sånt.
Vad det nu ska vara bra för.