Hur upplever ni slutenvården?

Hehe ja fick escort av 4 polismän en ggn med klovar och dom sa i receptionen släpp inte it denna mannen..
Den ggn kom ja hem samma dag med starka sömntabletter som ja tog i taxin då hade jag försökt döda en man med en yxa (han hade misshandlat mitt ex å min dotter under lång tid) kom 4 poliser den kvällen å drog vapen..
Hursom hem igen å börja supa å intog morfin å lyrica som jag åt sedan flera år utskrivet av läkare..tog en vecka sen ett nytt försök å döda honom då åkte ja in en längre tid..
Men lite skönt poliserna fick jobba med dig på avdelningen där 😛 ne men vi som mår skit ska nog behandlas med lite mer strikthet om vi ska vara ärliga det gör inget då det kan spåra ur.. för alla oskyldiga kan råka illa ut

.

Okej, du besitter definitivt mer våldskapital än mig.. that's for sure
Jag hoppas du hittar något bättre sätt att hantera din ilska i framtiden än att ta ut den på andra, även om det låter som att den mannen kanske förtjänat det! Det blir ju trots allt du som hamnar i trubbel i slutändan och du har en dotter som behöver dig

Håller med till fullo! Psykiatrin har ju en massa regler, men det är inte många som följer reglerna när det inte finns några konsekvenser. Några exempel från min tid.. Om man går ut så ska man ange när man är tillbaka, vad som händer om man kommer tillbaka 3h efter utsatt tid? Ingenting. Man får inte umgås inne i andra patienters rum, vad som händer om man gör det? Ingenting. Man får inte självskada inne på avdelningen, vad som händer om man gör det? Ingenting. Absolut ingenting har konsekvenser, frånsett om man går till attack mot personalen. Det är helt klart fördelaktigt att bryta mot reglerna om man är inlagd inom psykiatrisk slutenvård, det är vad jag lärt mig från inläggningarna.

Hehe ja poliserna fick kämpa lite, men ärligt talat tror jag de tyckte de var lite roligt.. vi lyckades bygga en ganska bra relation i bilen på väg till psykiatrin. Dock tycker jag ändå lite synd om dem som hamnar i korselden. Jag har ingenting emot polisen och vill inte bråka med dem, min frustration och aggression är emot psykiatrin.

Självmordsvak. Förhoppningsvis ingenting man kan skada sig med framme. Lugnande, sömntabletter. Rutiner, mat och sömn. Kanske medicin som funkar. Jag vet inte. Jag lever iaf.

Glad att det fungerat för dig

Men min bild är ändå att om man vill ta livet av sig på avdelningen är det inget problem alls.
Jag hade alltid ett snöre i väskan så jag kunde avsluta allt om jag fick lust med det, var aldrig någon som hittade det trots att de visiterade väskan minst 20 gånger. Plastpåsar kunde man bära rakt in på avdelningen och fanns även i papperskorgarna. 1 av 10 skötare tog ifrån en bältet om man hade jeans på sig. Skorna och därmed skosnörena fick man ha på rummet. Fickorna visiterades inte så om man ville ta med en kniv eller liknande så var det inga problem alls att smuggla in.

Psykiatrin är nog mer en mental än fysisk spärr att inte ta livet av sig.
Många lyckas dock ändå avsluta sina liv inom slutenvården.

Ne men exakt.. straff borde finnas om man bryter mot reglerna tyckte det var en fritids gårds känsla fast dom tryckt in 30 extremt psykiskt labila vuxna människor på samma fritidsgård...
Det daltas för mycket är min åsikt med dagens vuxna..
Gör man fel så ska det kosta först då undviker 80% att bete sig illa är min tro i denna fråga..
Gött polisen gjorde samma med mig dom är som vi människor och kan sitta i en bil å prata på ett trevligt vis ne vi har nog lite samma i ryggsäcken så enkelt att förstå dig.. lycka till i framtiden med allt 😎

Håller med om att det skulle ha varit väldigt enkelt att smuggla in saker (iofs fick jag inte lämna avd ens med personal i början). Jag har nog hållit mig vid liv mycket pga skuldkänslor. Nån människa kommer ju att hitta mig död och det kan ingen må bra av.

Det var en väldigt bra beskrivning på slutenvården!

"Som en fritidsgård med extremt psykiskt labila vuxna människor".

Även om det finns fritidsledare där inne som säger "du får inte göra si, du får inte göra så" så är det ändå ingen som lyssnar eftersom det inte finns några konsekvenser. Precis som på en fritidsgård.
Håller helt med om daltandet, jag är så sjukt trött på allt lågaffektivt tramsande.
Det är ju likadant i hela samhället, om man inte kunde få böter eller förlora körkortet när man kör för fort - vem fan skulle hålla hastighetsbegränsningarna? INGEN. Konsekvenser/straff är ett måste om det ska bli nån ordning och reda, så enkelt är det.

De flesta poliser jag träffat har varit helt suveräna! Grymma människokännare som är lyhörda till vilka behov man har och hur man vill/behöver bli bemött. Jag har sagt åt dom att inte dalta med mig och det har dom verkligen tagit till sig, jag åker först i marken med handfängsel - sen pratar vi. De är det som fungerar bäst för mig, och det respekterar dom.

Tack desamma! Du är första jag snackat med som håller med om att det daltas för mycket, skönt att jag inte är helt ensam om att känna så

Okej, det låter ändå som att personalen tog sitt ansvar då!
Jag fick min första permission 3.5 dygn efter de skrev vårdintyget, fick vara hemma i ca 48h.
Minst sagt märkligt då läkaren uttryckligen sagt att han tyckte det var för farligt för mig att vara hemma, därav tvångsvården. Både jag och mina anhöriga ifrågasatte hur de tänkte men vi fick inga svar.

Det är precis så jag menar med mental spärr, i ditt fall skuldkänslor.
Jag vill vara ensam när jag avslutar livet, inte vara inne på en avdelning full med patienter och personal. En del av det är väl att jag inte vill hinna bli räddad. Oavsett så har vi våra olika mentala spärrar som gör det svårare på en avdelning, men i praktiken är det precis lika enkelt att avsluta livet där inne som det är utanför eftersom personalen inte har någon koll överhuvudtaget.

Angående det sista så håller jag med.. i min plan ingår det att på nåt sätt meddela min position till larmcentralen. Inte för att bli räddad utan för att jag inte vill att någon anhörig hittar mig. Det känns bättre att människor som inte har personlig koppling till mig och som dessutom har utbildning/erfarenhet får hitta mig.

Är vi tvillingsjälar må tro 😛

Nej men på riktigt håller med dig 100%
Har man tex begått mordförsök lr självmords försök eller skadat någon annan..
In med hårda tag både för ens egen säkerhet och andras...
Ringde idag till utväg då jag var på väg å göra mig olycklig på min dotters våldtäktsman då hon var 12 år..
Han önskar jag ska dö men jag har suttit inlåst för saker förr och det får räcka så ta i lite när klienten ber om det är mitt tycke.
Samma analys av poliser jag mött vänliga människor som förstår att det är psyket som spökat...

BUP:s slutenvård e bra, man får hitta på aktiviteter, gå på promenader med personal etc. På vuxenpsyk var det knappt nån personal o lite stökigt. Var på en avdelning för deprimerade. Dela rum med en tjej som sov hela dagarna o ville inte väcka henne så var i dagrummet. Småprata med andra patienter o teckna. De flesta var snälla o lugna på benzo. Två var uppe i varv. En var nojjig o förföljde andra patienter, en hällde honung på golvet o grejer. Var så jädra roligt när personalen kom ut o bah ”vad fan har ni gjort???”..

Hehe ja kanske det

Jag tycker att det viktiga är att komma ihåg att vi är alla olika och behöver olika bemötande, det är något som psykiatrin fullständigt glömt bort i allt woke-trams som pågår just nu. Jag är trött på att bli behandlad som nån lättkränkt vänsterfjolla, de kan ta deras saft och bulle och köra upp det nånstans. Less att få höra "Nu måste du lugna ner dig"- jag är inte 3år gammal, om jag kunde lugna ner mig skulle jag väl göra det?! Om det är uppenbart att jag inte har kontroll på mig själv så behöver jag hjälp att återfå den, inte att nån står 3m bort som ett jävla mähä och pratar till mig som ett barn. Då får de hellre skicka 25 man på mig och bälta mig, då har dom åtminstone gjort nånting för att bryta situationen. Polisen skulle agera direkt innan det hann eskalera, och det ger mig trygghet att veta.

Bra jobbat! Jag förstår att du känner som du gör, men inget kan göra det ogjort.
Det bästa för din dotter är garanterat att finnas där för henne, inte sitta bakom lås och bom