Citat:
Oklart om frågan har diskuteras förut men jag undrar om ni som är troende verkligen har ifrågasatt er tro och era religioner. Har ni troende, troende generellt, ställt er/sig frågan om det ni tror verkligen stämmer överens med vad som är sant om världen och verkligheten, och vad kom ni i så fall fram till?
Tror ni trots eventuella kritiska frågor fortfarande som ni gjorde innan ni började tänka/ifrågasätta självständigt på egen hand huruvida era religioner verkligen stämmer?
Tror ni trots eventuella kritiska frågor fortfarande som ni gjorde innan ni började tänka/ifrågasätta självständigt på egen hand huruvida era religioner verkligen stämmer?
Självklart har jag ifrågasatt min tro och förlikat mig med att det inte går att veta, men däremot att välja. Hur det hela hänger ihop övergår förståndet, men några hintar har jag fått (förutom den dagliga magin att existera).
Citat:
Att påstå att gud är död är som att bokstavligen erkänna hans före detta existens.
Jag förstår religiösa om de söker moralisk tillhörighet till varandra men att finna äkta sanning kan varken tempel, synagoga, kyrko- och moskébesök handla om.
Jag har själv på djupet frågat och rannsakat mig om det kan vara så att det är jag som på något sätt kan ha fel men har trots öppensinnlighet inför möjligheten att jag kunde ha fel inte funnit någon verklig sanning som stämde vad gäller någon religion. Alla var rena rama bedrägerier.
Man kan ställa sig olika frågor som till en början kan tyckas svåra att förklara, tex: Hur hamnade just jag i mig själv? Vad fanns före Big bang om smällen ens inträffade? Vad kommer att hända "efter" döden och vad fanns före vår födsel? Hur kan livet vara så orättvist osv. Men alla sådana frågor har jag svar på om man vill lyssna.
Det jag säger är inte att det nödvändigtvis måste betraktas som fel att vara religiös men att det är ett slags egodrivit hyckleri i diverse religiösa tillhörigheter och brist på vilja att verkligen veta är oomtvistligt. Förvisso är religioner och tro uppenbarligen mänskligt och naturligt men just därför sannolikt så långt ifrån sanningen man öht kan komma.
Jag förstår religiösa om de söker moralisk tillhörighet till varandra men att finna äkta sanning kan varken tempel, synagoga, kyrko- och moskébesök handla om.
Jag har själv på djupet frågat och rannsakat mig om det kan vara så att det är jag som på något sätt kan ha fel men har trots öppensinnlighet inför möjligheten att jag kunde ha fel inte funnit någon verklig sanning som stämde vad gäller någon religion. Alla var rena rama bedrägerier.
Man kan ställa sig olika frågor som till en början kan tyckas svåra att förklara, tex: Hur hamnade just jag i mig själv? Vad fanns före Big bang om smällen ens inträffade? Vad kommer att hända "efter" döden och vad fanns före vår födsel? Hur kan livet vara så orättvist osv. Men alla sådana frågor har jag svar på om man vill lyssna.
Det jag säger är inte att det nödvändigtvis måste betraktas som fel att vara religiös men att det är ett slags egodrivit hyckleri i diverse religiösa tillhörigheter och brist på vilja att verkligen veta är oomtvistligt. Förvisso är religioner och tro uppenbarligen mänskligt och naturligt men just därför sannolikt så långt ifrån sanningen man öht kan komma.
Du säger dig ha svar på frågor som mänskligheten ej har svar på. Hur går det ihop?
Frågan ”Hur hamnade jag i mig själv” är omöjlig att besvara, däremot är ”Hur är det att vara jag i mig själv” fullt möjlig att undersöka.
__________________
Senast redigerad av skoputs 2023-11-06 kl. 01:10.
Senast redigerad av skoputs 2023-11-06 kl. 01:10.
