Har troende ifrågasatt sin tro?

Oklart om frågan har diskuteras förut men jag undrar om ni som är troende verkligen har ifrågasatt er tro och era religioner. Har ni troende, troende generellt, ställt er/sig frågan om det ni tror verkligen stämmer överens med vad som är sant om världen och verkligheten, och vad kom ni i så fall fram till?
Tror ni trots eventuella kritiska frågor fortfarande som ni gjorde innan ni började tänka/ifrågasätta självständigt på egen hand huruvida era religioner verkligen stämmer?

Tveksamt... Alla troende har väl blivit intutade detta sen barnsben... Ingen föds ju religiös.

Jag är så övertygad/förvissad som man troligen bara kan bli om att er tro och era religioner högst sannolikt inte stämmer alls och inte har någonting öht med sanning och verkligheten att göra men det kanske kvittar för er. Förklara gärna hur och när ni insåg att det ni trodde kanske inte alls var sant, dvs om ni kommit dit och numera har omvärderat vad ni förut ansåg och trodde var sant.

Klart man har. Frågan om moral är den mest centrala till religon, det vill säga "vad bör man göra". Det har varken religion eller vetenskap svar på, vilket Nietzsche var första moderna filosofen att inse. Gud är död, som han formulerade det.

Jag ställer kritiska frågor både till moderna filosofiska och politiska rörelser och till religion. Det är dock de moderna politiska rörelserna som har betydande inflytande idag, inte religion. Därför är det viktigare att vara kritisk mot dem. Med dessa rörelser menas bland annat Marxism, socialism, liberalism och humanism

Det är det som är meningen att man ska göra.
Kyrkan är en livmoder. Man ska in dit, mogna och kommer ut ur henne.

Det är därför porten till en kyrka ser ut som en vagina.

Inte min tro eller Gud.
Bara mig själv. Vet inte vad jag ska kunna föreställa. Drogerna hjälpte mig bli nån iaf. Den livsstilen.
Vet som sagt inte vad jag ska föreställa nu. Det är så fake. Jag är fake. Tror jag.
Jag fattar nada typ.

Tror inte min kärlek räcker till. Kapacitet och förmåga.

Snacka om att vara trasig.


Djävulen har gjort ett nummer på mig. Jag lät det ske.

Jag har min hälsa dock i Jesus och den helige Ande.

Men jag är vad jag är. Demoner kött och tourette-änglar.

Vet inte om jag kan räknas som en människa ens. Mycket konstig livsform.

Jag vet inte vad jag ska ifrågasätta. Jag kan ju inte bli nåt här. Det bästa jag kan bli är bort med skiten bara.

Det är min tro. Bort med den här skiten. Som är obehag.

Vad trodde du egentligen. Ja vad trodde jag. Inte det här kanske.
Jag trodde på det jag kände då. Förmådde väl inte mer.

Nu klipper vi. Nu är allt bra. Men ändå inte. Vad är det då?
Jag vet inte. Det är obehag. Mestadels otillfredsställande status.

Det är som om jag inte tror på mig i denna värld. Har svårt att distansera mig.

Jag är ju en mask.

Gud och alla andra gudar är inte döda eftersom sådana nästan omöjligt har kunnat finnas. Att ha ifrågasätt religioner och tro är inte självklart för de flesta troende.
God medeltida moral och dygd borde knappast vara legitima skäl att ibland inte ens vilja söka vad som faktiskt är sant eller i vart fall i allra högsta grad är mest troligt.

Jodå, jag har haft en sväng i det världsliga.
Kom fram till att lejonparten av de som inte hör till just den denomination jag tror på tenderar att vara minst en av följande:

- Inte ha läst boken de säger sig följa särskilt mycket.

- Har läst boken, men är idioter och tror mer på någon annan persons tolkning av den, till missgagn för alla.

- Vara lite tomma på insidan, omöjliga att prata med om moralvärden då de helt enkelt inte har något grepp om frågan. Kan verka snälla, men verkar isåfall fundamentalt vara det av tom tradition eller ren egennytta. De flesta landar här, om inte på nästa punkt.

- Vara morallösa svin.

- Vara psykotiska muppar som pratar med spöken, som för allt jag vet kan vara Jafar med maskeraddräkt.

Gemensamt för så gott som alla dess är tanken att livets fundamentala bekymmer undviker man genom att distrahera sig, likt hur man viftar med godis framför en femåring som bråkar.

Bibeln är sann, men inte på det sättet jag först trodde på den.
Jag trodde sagorna var ordagrann historia.
Men sedan lärde jag mig nya saker.
Symbolism. Allegori. Liknelser.
Betydelsen av allt är sanningen nu idag. I alla människor. Våra liv.

Gud är död är inte menat att tolkas bokstavligt. Religösa instinkten har mindre att göra med vad som är materiellt sant och mer att göra med vad som är moraliskt sant. Förstår du inte detta så kommer du inte förstå religiösa människor.

Att påstå att gud är död är som att bokstavligen erkänna hans före detta existens.
Jag förstår religiösa om de söker moralisk tillhörighet till varandra men att finna äkta sanning kan varken tempel, synagoga, kyrko- och moskébesök handla om.
Jag har själv på djupet frågat och rannsakat mig om det kan vara så att det är jag som på något sätt kan ha fel men har trots öppensinnlighet inför möjligheten att jag kunde ha fel inte funnit någon verklig sanning som stämde vad gäller någon religion. Alla var rena rama bedrägerier.

Man kan ställa sig olika frågor som till en början kan tyckas svåra att förklara, tex: Hur hamnade just jag i mig själv? Vad fanns före Big bang om smällen ens inträffade? Vad kommer att hända "efter" döden och vad fanns före vår födsel? Hur kan livet vara så orättvist osv. Men alla sådana frågor har jag svar på om man vill lyssna.

Det jag säger är inte att det nödvändigtvis måste betraktas som fel att vara religiös men att det är ett slags egodrivit hyckleri i diverse religiösa tillhörigheter och brist på vilja att verkligen veta är oomtvistligt. Förvisso är religioner och tro uppenbarligen mänskligt och naturligt men just därför sannolikt så långt ifrån sanningen man öht kan komma.

Man ska inte ifrågasätta sitt förtroende för en god högre makt, men många religiösa som börjar studera teologi förlorar sin ärvda mytologiska tro. För mig var det som tvärtom, ifrån att aldrig ha trott på det mytologiska så förstod jag med tiden att vår vetenskapliga världsuppfattning är väldigt inskränkt i förhållande till en ofattbar värld som vi inte kan se så länge vi lever på jorden.