Citat:
Ursprungligen postat av
PerOF
Ja, för Romantiken hyllas ibland, mest efter Napoleonkrigens fasor. Men långa perioder hamnar romantiken i skamvrån. Den är inte korrekt heter det. Utan människorna klara sig utan sånt trams.
Men så är också något mer. När Pompeji och pyramiderna upptäcktes, eller återupptäcktes, då väcktes intresset för romantiken.
Jag tänker så här:
Romantiken var ett uppbrott mot Upplysningen, man vände sig från Förnuft till Känsla. Det är exakt vad vi ser på Vänsterkanten idag, när man är fast i en materiell värld men
känner att något är "fel". Likheten med romantiska strömningen är att man målar upp världar som är skrämmande, men skillnaden är att dessa inte erbjöd en lösning.
Exempel: Frankenstein är en varning att inte ge sig in i naturens domäner, medan kulturmarxisterna vill ändra naturen radikalt (alltifrån könskorrigeringar till elbilar).
På ett sätt lever vi alltså i en ny-ny-romantisk era, där unga människor är Den Unge Werther, men de har även en grund i radikalsocialismens idéer, vilka är strikt materiella.
Går vi en vår i Romantikens tecken till mötes? Jag vet inte ärligt talat. För mig som konservativ lockas jag av det mörka okända utan namngivna spöken som "patriarket", men gemene man som läser DN eller Aftonbladet, är nog för indoktrinerad i det materiella för att kunna läsa mellan raderna. De kan bara "känna" betydande stimuli som de kan få feedback på i sociala mediers ekokammare.
F ö finner jag Goldstein lite gammeldags, jag anar drag av Sturm und Drang i hans verk, kan det vara anledningen till att han såsmåningom blev bortglömd?
