Jag har aldrig haft några problem med indier i Sverige. De hävdar sig inte med sin religiösa särart, de begår inte gängvåldtäkter, de sysslar inte med klankriminalitet, de är inte gapiga och störiga i det offentliga, de spelar inte martyrer och de saknar inte impulskontroll likt muslimer och araber.
Men nu har jag börjat inse att de verkar vara den mest passivt aggressiva invandrargruppen i vårt avlånga land. Då deras närvara har mångdubblats de senaste åren så har jag börjat störa mig på dem.
Här kommer två exempel på vad jag menar bara från de senaste två veckorna:
Det första har faktiskt hänt mer än en gång och i två olika städer dessutom, med ganska exakt samma förlopp. Det är biljettkontroll i lokaltrafiken och jag sitter och tittar i telefonen och märker inte att det plötsligt står en kontrollant framför mig. Denna säger ingenting alls först och till en början märker jag bara att en person står lite väl nära mig. Jag ignorerar vederbörande och efter en stund hör jag ett "ursäkta" (den ena gången) och ett lätt indignerat "hallå" (det andra tillfället). Jag tittar upp och frågar vad som står på och får svaret att det är biljettkontroll. Jag svarar: "jamen säg det då" och visar mitt färdbevis. Inte ett ord från kontrollanten, inget svar alls, bara går iväg.
Alla andra biljettkontrollanter brukar för fan öppnar med att säga: "ja god morgon det var biljettkontroll" eller någon liknande sedvanlig fras. Men inte indier inte.
Det andra exemplet är ännu sjukare och utspelade sig på en indisk restaurang. Mitt sällskap hade ätit upp och det uppenbarar sig en kypare vid vårt bord. Tänker att han ska ta våra tallrikar och det stämmer såklart. Men, döm om vår förvåning när han bara helt slappt ställer sig bredvid mig och sträcker fram handen! Det tar en stund innan jag fattar vad han håller på med och jag tittar på min kompis på andra sidan bordet som och sett vad som händer. Vi tittar på varandra med stirrande ögen i samförstånd att vafan, händer detta verkligen? Till slut så fattar jag mig och frågar servitören: "can we help you?". Han grymtar något ohörbart till svar och sträcker fram handen ytterligare. Hans hand är nu närmare min tallrik än min hand! Jag skojar fan inte. Han förväntar sig alltså att jag ska ta upp min tallrik och ge den till honom i hans hand!!
Ingen av dessa två exempel är naturligtvis något att hänga upp sig på utan de illustrerar bara en attityd och en slags högdragen nonchalans som bara indier verkar ha.
Diskussionsförslag: känner ni igen detta och hur hanterar ni indier som uppenbart ser sig som lite förmer?
Är de indier eller möjligen pakistantnier?
Men nu har jag börjat inse att de verkar vara den mest passivt aggressiva invandrargruppen i vårt avlånga land. Då deras närvara har mångdubblats de senaste åren så har jag börjat störa mig på dem.
Här kommer två exempel på vad jag menar bara från de senaste två veckorna:
Det första har faktiskt hänt mer än en gång och i två olika städer dessutom, med ganska exakt samma förlopp. Det är biljettkontroll i lokaltrafiken och jag sitter och tittar i telefonen och märker inte att det plötsligt står en kontrollant framför mig. Denna säger ingenting alls först och till en början märker jag bara att en person står lite väl nära mig. Jag ignorerar vederbörande och efter en stund hör jag ett "ursäkta" (den ena gången) och ett lätt indignerat "hallå" (det andra tillfället). Jag tittar upp och frågar vad som står på och får svaret att det är biljettkontroll. Jag svarar: "jamen säg det då" och visar mitt färdbevis. Inte ett ord från kontrollanten, inget svar alls, bara går iväg.
Alla andra biljettkontrollanter brukar för fan öppnar med att säga: "ja god morgon det var biljettkontroll" eller någon liknande sedvanlig fras. Men inte indier inte.
Det andra exemplet är ännu sjukare och utspelade sig på en indisk restaurang. Mitt sällskap hade ätit upp och det uppenbarar sig en kypare vid vårt bord. Tänker att han ska ta våra tallrikar och det stämmer såklart. Men, döm om vår förvåning när han bara helt slappt ställer sig bredvid mig och sträcker fram handen! Det tar en stund innan jag fattar vad han håller på med och jag tittar på min kompis på andra sidan bordet som och sett vad som händer. Vi tittar på varandra med stirrande ögen i samförstånd att vafan, händer detta verkligen? Till slut så fattar jag mig och frågar servitören: "can we help you?". Han grymtar något ohörbart till svar och sträcker fram handen ytterligare. Hans hand är nu närmare min tallrik än min hand! Jag skojar fan inte. Han förväntar sig alltså att jag ska ta upp min tallrik och ge den till honom i hans hand!!
Ingen av dessa två exempel är naturligtvis något att hänga upp sig på utan de illustrerar bara en attityd och en slags högdragen nonchalans som bara indier verkar ha.
Diskussionsförslag: känner ni igen detta och hur hanterar ni indier som uppenbart ser sig som lite förmer?
Är de indier eller möjligen pakistantnier?
