Tjejer & killar: När känner ni er som kvinnligast/manligast?

Om man bortser alla dom där uppenbarliga tillfällena som att göra något tungt arbete så är det som någon tidigare sa när man drar ett sjysst riff eller solo på elguran.

Som andra skrivit, när man utfört något tungt kroppsarbete. Känner mig även lite manlig när jag gjort något jobbigt eller svårt utan att ge upp eller klaga. Antar att detta kommer från att man under sin uppväxt fått lära sig att inte klaga när det tar emot utan att bita ihop och jobba på. Har lagt märkte till att detta är något många kvinnor jag känner är dåliga på.

Flitigt rökande och drickande av maltwhiskey har gett min röst en säregen karaktär. Jag känner mig manlig när kvinnor ler och påpekar att jag har "häftig röst". En tjej på jobbet brukar imitera mig genom att repetera något jag precis sagt genom att brösta upp sig, lägga pekfingret på hakan och försöka sänka sin späda röst ett par oktaver. Jag brukar mest skaka på huvudet och kontra med att jag minsann inte ser så där fånig ut, men i all hemlighet känner jag mig manlig i de lägena.

Sen kan jag känna mig manlig när tjejkompisar har problem med bilen. Man ställer enkla tekniska frågor där killar aldrig skulle tillstå att de inte fattar vad man snackar om. Men tjejer får en minsann att känna sig lite manlig.
-Har du kollat oljan?
-Oj, nej men jag tror min bil går på bensin. Det är det jag brukar tanka alla fall...
-Okej, kan du höra om startmotorn går när du försöker starta?
-Eh, det är en Toyota. Den är röd.

Helt klart otroligt manligt att kick-starta en HD med raka rör och sen dra iväg när man har en t-shirt på sig så dom tattuerade armarna syns i sommarvädret.

Skjutvapen, svårt att inte känna sig manligt när man står och trycker av skott efter skott med diverse vapen.

Och självklart "dom gamla vanliga", kroppsarbete, öl och diverse som redan tagits upp i tråden.

En liten fråga: är det någon här, kille eller tjej, som inte tycker det är en positiv känsla att känna sig manlig eller kvinnlig beroende på kön?

Jag kan känna mig väldigt kvinnlig när jag gör något som jag vet att jag gör minst lika bra som en man, tex serva bilen eller när jag bankör och ser min hand med rödlackade naglar vila mot ratten. Det är något med själva kontrasten som gör det feminint.

...men oxå när jag blir omfamnad bakifrån och känner mig liten, kvinnlig och trygg.

...eller när man får en uppskattande blick och kanske ett leende från motsatta könet.

Jag känner mig som mest kvinnlig när jag är hjälplös, vilket jag tycker är lite hemskt. Sedan känner jag mig kvinnlig när jag är lite moralisk, vilket kanske sker lite för sällan men de gånger det händer kan jag faktiskt känna mig kvinnlig.

Oftast när någon ber om hjälp med "manliga" saker. Bygga saker, koppla saker, köra bil osv. Tänker inte så mkt på manligt/kvinligt när jag är med en flickvän, då flyter det mest på. Tills hon ber mig "bygga saker, koppla saker..." .

Oftast är det poistivt. Kan iof tänka mig situationer då man kommer på sig med att ha missat något (t.ex. flickväns namnsdag) och då kan man känna sig manlig på ett lite sämre vis.

Ja absolut, om man ser till den bild som målas upp här (ok, jag har bara läst en bråkdel, men detta just för jag tycker det är ganska sorgligt, mkt pga. att jag innehar ett ordentligt rotat förakt för svaghet). Det är ingen kritik mot någon alltså. Men för mig är mkt av det som nämns otänkbart, jag skulle känna mig som ett korkat, klent jävla mähä. Samtidigt så är jag ju själv kvinna och insocialiserad i könsrollen, jag kan förstå hur andra tjejer här tänker och upplever saker. Att jag på många sätt "är som en kille" (stora citationstecken där) är inte främst för att göra något feministiskt statement, utan för att det är sån jag är och vill vara och det är det som faller sig naturligt för mig. (Och nej, jag är varken butch-dyke eller en känslokall robot om ni nu undrar)

Edit - men ok, jag känner mig exempelvis "kvinnlig" när mitt pedantiska och husliga sinne kommer fram. Ska fundera vidare..
Edit2: När jag har skor med höga klackar, kjol eller klänning (men oxå jäkligt handikappad och gränsen till utklädd).

Jag känner mig manlig efter att i några dagar byggt upp scener, staket och andra tunga grejer i extrem sol eller ösregn på en festival som föreningen jag är med i anordnar.
Eller efter festivalens slut när man ska plocka ner det nio meter höga torn som bara är där för att det är kul. Det är dock inte lika manligt då man ofta känner sig rätt ynklig efter festivalen och där uppe
Men bäst av allt är nog när man kopplar trefas eller när man startar ett 100A dieselagreggat (ett av dem tog eld 2005 det var manligt!)
När jag har sprängt någonting, eller fått frätskador på fingrarna.
Eller när jag sitter och löder. Eller gör någonting med dremel-kopian.

Känner mig sällan manlig sådär, det skulle nog vara när tjejen kryper upp och lägger sig på ens bröst i sängen. Då får man en härlig överbeskyddande manlig känsla, sen när jag har kostym, men that's it. Jag känner mig bara B när jag utför kroppsarbete och blir skitig. Inte ett dugg manligt för min del, nä ren och fräsch talandes med lugn trygg röst till kvinnor då känner man sig mer manlig.

Kände mig riktigt manlig efter att jag hade tillbringat en hel dag med att fälla stora träd med såg och yxa och släpat timmerstockar.