Citat:
Jag ser två scenarion framför mig vad gäller Jimmie Åkessons framtid som politiker. Bakgrunden till bägge scenarion är att han har delar av den så kallade "verkligheten" på sin sida, vilket är pinsamt uppenbart.
Det är en skam att det finns de som fortfarande vägrar erkänna att Sverige fått ofantliga problem till följd av den ideologiska kompass som låg som en våt filt över allt under 2010-talet.
I det första scenariot, det som jag hoppas på, så mister Jimmie Åkesson sin lyskraft i samma ögonblick som han blir en del av en regering. Detta eftersom hans skicklighet bygger på att han fått så mycket spö offentligt att han utklassar alla andra vad gäller den biten i debatter. Men i samma stund som Jimmie Åkesson är den som bestämmer och ska ställas till svars kommer väljarnas intresse för vem som såg det komma först att upphöra. Väljarna vill att någonting ska hända nu, vilket också märks i opinionen. Just nu har S, V och MP egen majoritet, trots att Ulf Kristersson vädjar till väljarnas tålamod och menar att saker kommer att ta tid att vända, vilket han har rätt i, om det ens går.
I Scenario nummer 1 får människor till slut ont i magen av allt mer extrema förslag från SD och överger undan för undan partiet medan klokare politiker fortsätter att styra Sverige.
I Scenario nummer 2 fortsätter allt som nu. Sprängningar och skjutningar minskar inte utan ökar. Fler svenskar dör i terrordåd. Inhemska terrordåd gör att fler vänder sig mot muslimer och SD hetsar vidare mot allt fler folkgrupper, och i förlängningen HBTQ-personer, funktionshindrade och andra. Fler delar av medelklassen hänger på arbetarklassen och de delar av medelklassen som redan haft sitt Jimmiemoment. Sverigedemokraterna slår rot för lång tid med eller utan Jimmie med oöverblickbara konsekvenser.
Det avgörande som jag ser det kommer att vara de unga. Det är de unga som upplever det nya Sverige. De har ofta vänner av många etniciteter, de blir rånade, de har erfarenheter som en person som Jimmie Åkesson inte kommer i närheten av. Han börjar dessutom bli gubbe och tilltalar inte unga män på samma sätt som han kanske gjorde för några år sedan. Men då kan det redan vara för sent.
Man talar mycket om vit flykt, men jag tycker snarare att människor verkar resonera som så att det inte finns någonstans att flytta eftersom våldet finns överallt. Det talar emot en utveckling mot etniskt separerade områden. Men folkomflyttningar gått långsamt, ett steg i taget, så jag har svårt att sia mer om det.
Jag tror till och med att Jimmie Åkesson kan välja att aldrig tillträda som statsminister om han skulle få chansen, av pur rädsla för att misslyckas i rollen. Då blir det någon annan som blir kapten för ett sjunkande skepp.
Det är en skam att det finns de som fortfarande vägrar erkänna att Sverige fått ofantliga problem till följd av den ideologiska kompass som låg som en våt filt över allt under 2010-talet.
I det första scenariot, det som jag hoppas på, så mister Jimmie Åkesson sin lyskraft i samma ögonblick som han blir en del av en regering. Detta eftersom hans skicklighet bygger på att han fått så mycket spö offentligt att han utklassar alla andra vad gäller den biten i debatter. Men i samma stund som Jimmie Åkesson är den som bestämmer och ska ställas till svars kommer väljarnas intresse för vem som såg det komma först att upphöra. Väljarna vill att någonting ska hända nu, vilket också märks i opinionen. Just nu har S, V och MP egen majoritet, trots att Ulf Kristersson vädjar till väljarnas tålamod och menar att saker kommer att ta tid att vända, vilket han har rätt i, om det ens går.
I Scenario nummer 1 får människor till slut ont i magen av allt mer extrema förslag från SD och överger undan för undan partiet medan klokare politiker fortsätter att styra Sverige.
I Scenario nummer 2 fortsätter allt som nu. Sprängningar och skjutningar minskar inte utan ökar. Fler svenskar dör i terrordåd. Inhemska terrordåd gör att fler vänder sig mot muslimer och SD hetsar vidare mot allt fler folkgrupper, och i förlängningen HBTQ-personer, funktionshindrade och andra. Fler delar av medelklassen hänger på arbetarklassen och de delar av medelklassen som redan haft sitt Jimmiemoment. Sverigedemokraterna slår rot för lång tid med eller utan Jimmie med oöverblickbara konsekvenser.
Det avgörande som jag ser det kommer att vara de unga. Det är de unga som upplever det nya Sverige. De har ofta vänner av många etniciteter, de blir rånade, de har erfarenheter som en person som Jimmie Åkesson inte kommer i närheten av. Han börjar dessutom bli gubbe och tilltalar inte unga män på samma sätt som han kanske gjorde för några år sedan. Men då kan det redan vara för sent.
Man talar mycket om vit flykt, men jag tycker snarare att människor verkar resonera som så att det inte finns någonstans att flytta eftersom våldet finns överallt. Det talar emot en utveckling mot etniskt separerade områden. Men folkomflyttningar gått långsamt, ett steg i taget, så jag har svårt att sia mer om det.
Jag tror till och med att Jimmie Åkesson kan välja att aldrig tillträda som statsminister om han skulle få chansen, av pur rädsla för att misslyckas i rollen. Då blir det någon annan som blir kapten för ett sjunkande skepp.
Bra analys. Håller i det stora med dig. Sen tror jag också att Jimmie har ett tolkningsföreträde i många frågor eftersom många andra politiker helt enkelt inte är där. Vi som växte upp i samhällen och förorter där det var mycket flyktingar känner igen hur Jimmie beskriver verkligheten. Vi har sett den och levt i den utan att sätta etiketter som rasism på alla som beskriver verkligheten. Igen har media också fallit i samma grop eftersom de också stillat sig blind på vad som händer innanför tullarna. Men nu när kaoset flyttar allt närmare alla områden inklusive finare områden i Stockholms innerstad blir det ännu fler som känner igen sig i bilden Jimmie beskriver och det blir ännu fler som röstar på honom. I krisen och rädslan börjar även kvinnor tvivla och det blir tydligt att kejsaren (media) är naken med sina tomma frågor och etiketter.
