Psykiatripatienter, inser ni hur blåsta ni blir av systemet?

Okej, så för att sammanfatta.. osofistikerad skriver om att en person mist livet vid ett fysiskt ingripande när personen haft en våldsam psykos och du svarar att det "exemplifierar nästan exakt det jag ville betona med psykiatrins barbariska och deras föråldrade metoder.".

När jag ifrågasätter vart ni varit inlagda där psykiatrin använder övervåld (eller våld överhuvudtaget) så svarar du att jag ska läsa på om hur det var i Tyskland och Sovjet för 70år sedan.

När jag då ifrågasätter om den här tråden handlar om hur psykiatrin var utomlands för 70år sedan eller hur psykiatrin är i Sverige idag så hänvisar du mig till en bok om mediciner.

...och du har svårt att ta mig på allvar?!

Du är osammanhängade som en 3åring och du kan inte komma med några som helst konkreta exempel eller egna erfarenheter kring ämnet i din trådstart. Man kan ju undra om du överhuvudtaget varit inlagd på psykiatrin någon gång eller bara sitter och kastar skit utifrån vad du läst i tidningar.

Jag har själv bett psykiatrin dra åt helvette och anser att vården är kass, så jag har ingen som helst anledning att försvara dem. Övertron till mediciner och lågaffektivt bemötande är helt sinnessjukt. Men ska du sitta och kasta skit kan du ju åtminstone komma med någonting konkret och sammanhängande.

Jag vet inte vilka du syftar på när du frågar var ”ni” har varit inlagda, men om du frågar mig så nej, jag har inte varit inlagd själv. Det fråntar dock inte poängen från mitt inlägg och det innebär inte heller att jag inte kan ha fog för att kritisera psykvården.

Eller tycker du att det enda man kan ha någon som helst uppfattning om är det man själv bevittnat eller genomlevt? Du kan alltså inte acceptera att jorden är rund innan du åker ut i rymden och tittar på den själv, gränslösa mängder foton från olika håll med mera bevis som verifierar att jorden är rund räcker inte? Du kan inte tro på att atomer finns innan du personligen zoomat in och kollat upp det? Du kan inte tro på att andra världskriget inträffade för du var inte där själv?

Om jag har varit inlagd eller inte är fullständigt irrelevant för poängen i mitt inlägg.

Du har rätt i att jag inte borde dragit in dig i frågan om vart "ni" varit inlagda, du hänvisade bara till ett extremfall och skrev inte att våld var vanligt förekommande så som TS gjort.

- Ber om ursäkt att jag drog dig över samma kam.

Det jag reagerade på är att TS sitter och skriver saker som:
Eller:
Men kan inte redovisa varken statistik eller egna erfarenheter som stödjer uttalandet.

Det var dock TS uttalanden och inte dina.

Hela poängen med dessa exempel flög flera meter över ditt huvud. Jag ska förklara vad jag menade, så att även någon på en femårings nivå kan förstå.
1. Det som exemplifierar "psykiatrins barbariska och föråldrade metoder" är det faktum att personen i fråga, denne Sinthu, avled av polisingripandet och fasthållningen på sängen när polisen tryckte sitt knä på hans rygg. Jag kände inte till detta fall alls innan tråden skapades, men tycker att det är ett enastående exempel på hur det blir när inkompetenta idioter (inom godtycklig yrkesgrupp) tar sig rätten att förstöra andra människors liv. Tycker du att det är rätt att någon ska behöva dö eller få bestående men för livet, bara för att han/hon har haft en "psykos"? (oaktat om personen verkligen har fått en s.k. "psykos")
2. I fråga om psykiatrin under Sovjet och Nazityskland: må vara, mitt exempel i detta fall var kanske inte det mest relevanta eller illustrativa. Det jag ville betona var hur lite psykiatrin har förändrats genom århundradena, och att vissa praktiker har "cementerats" i vården, t.ex. tvångsmedicinering, bältning, elchocker osv., och att man kan faktiskt dra vissa paralleller mellan forna tiders psykiatri och den nuvarande. Sen är det naturligtvis ett kontroversiellt påstående. Men att det var svårt att följa min tankegång i just detta fall har jag full förståelse för, då jag inte var särskilt tydlig i att förklara vad jag menade.
3. Boken är dock ytterst relevant för ämnet. Jag misstänker att du endast läst en kort sammanfattning av bokens innehåll, för du skriver att det handlar om "en bok om mediciner". Det handlar om mycket mer än "mediciner". Bokens kritik mot psykiatrins metoder är en av de bästa i sitt slag, och han drar några intressanta slutsatser. Om du tycker att jag svamlar eller att min kritik är obefogad, då tycker jag att du ska läsa boken eller höra på någon av hans föreläsningar, då han är mycket kunnigare i ämnet och uttrycker sig bättre än vad jag gör. Han vet med andra ord exakt vad han pratar om, till skillnad från mig som skjuter lite från höften Om du hade varit lite smartare så hade du läst vad exakt det är som boken avhandlar innan du börjar raljera

1. Nej, jag tycker absolut inte att det är rätt! Jag säger att bara att det är extremt sällsynt. Det är typ 1/1000000 att någon dör i och med ett ingripande och jag vågar nog säga att psykiatrin "dödar" extremt många fler människor genom att inte agera överhuvudtaget. Läs om hur många som sökt hjälp, inte får någon och begår suicid så ska du få se mörka siffror. Majoriteten av alla som fullbordar suicid har sökt hjälp, det är ca 1500 personer per år i Sverige som tar sitt liv, alltså är det över 750 människor per år som psykiatrin misslyckas med att rädda livet på. 750 människoliv per år eller 1 människoliv vart.. 4e(?) år, på uppskattad tid blir det alltså 1 eller 3000 liv och ni väljer att kasta skit på psykiatrin för det där enskilda livet medan ni blundar för de andra 3000 liven? Det tycker jag är helt orimligt, men det betyder inte att jag inte värdesätter det där enstaka livet, dock så anser jag det vara omöjligt att rädda alla. Ni silar mygg och sväljer fiskmåsar när ni fokuserar på det olyckliga ingripandet på Sinthu.

2. Jag vet inte hur jag ska hantera det där påståendet.. har du bott under en sten?! Psykiatrin ser HELT ANNORLUNDA ut idag jämfört med vad den gjorde för bara 20år sedan, och pratar vi 50år sedan så är det knappt jämförbart överhuvudtaget. Du vet att man använde tvångströjor regelbundet inom psykiatrin för bara ungefär en generation sedan? Idag finns inte någon annan fastspänning än bältessäng och som jag skrev tidigare så har jag sett den användas EN gång på 4 månader, det är alltså extremt sällsynt (kan skilja mellan olika sjukhus såklart). Du kan läsa mer om metoderna här nedan, mycket text så jag lägger den som spoiler. Om du på fullaste allvar tror det fungerar så på psykiatrin idag så har du definitivt aldrig varit inlagd. De tvångsåtgärder som finns idag är isolering, tvångsmedicinering (inkl injektion) och bältessäng och regelverket för att få använda nån av metoderna är extremt strikta. Bestraffningar existerar inte överhuvudtaget inom psykiatrin längre.

Om du frågar mig har man plockat bort alldeles för mycket tvångsåtgärder/bestraffningar.
Det finns många inom psykiatrisk slutenvård som skulle behöva en avhyvling.
Personalen behandlar patienter ungefär som polisen behandlar gängkriminella, saft och bulle.


3. Det stämmer att jag bara läste sammanfattningen, du får ursäkta men jag orkar inte läsa en bok på 400 sidor för att förstå ditt syfte med tråden. Han som skrivit boken är dessutom dansk, du kan inte jämföra psykiatrin mellan olika länder då den ser helt annorlunda ut, USA har tex ingen motsvarighet till LPT som jag förstått det. Får nån en psykos i hemmet och slår sönder hela huset så får inte polisen göra nåt, skulle dom göra nåt så hamnar du i jail (häktet?) och inte hos psykiatrin. I USA har dom dock betydligt fler tvångsåtgärder än i Sverige. Hur det är i Danmark har jag ingen kunskap om.

Edit: Jag har inte ens börjat om lobotomi som fanns in på sent 60-tal i Sverige.. det är inte så värst längesedan.

Jag har varit tvångsvårdad, det är inte kul men jag förstår också varför jag blev det, för att jag skulle ha skadat mig själv om jag inte var det. Jag har träffat otroligt många på psykiatrin som var tvångsvårdade som inte förstod varför men pratade om hur dom skulle skada andra, sig själv, hur dom var förföljda, försökt skada personal osv. Domen hamnar inte på nätet som lexbase, för att få ut domen måste man begära ut den från rätt domstol som har målet. Om nu en arbetsgivare eller kompis skulle gå så långt och göra det, vem fan bryr sig? Varför ska vi skämmas för att vi har psykiska problem?

Låter som en sund inställning!
Kan du inte berätta om dina upplevelser av våld/ingripanden/tvångsåtgärder när du var inlagd?
Antingen som du själv vart utsatt för, eller som du bevittnade på avdelningen.

Var personalen ofta fysiska mot patienterna?
Var det i så fall oprovocerat eller vid vilka tillfällen?
Var det vanligt att patienter blev fastspända i bältessäng?
Var det vanligt att patienter blev injicerade?

Ge oss din bild av hur det är på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning

Polisen sa ingenting de stod bara och glodde på mig i vardagsrummet MED SKORNA PÅ SIG sen gick jag mot ytterdörren som de ville och de gick med mig, jag var emellan 2 poliser sen var det en tredje som jag inte sett som väntade utanför det första han gör när jag står på tröskeln är att spruta pepparsprej då sa jag "vad fan gör du?!" sekunden senare fick jag en black out/jag försvann, när jag vakna till låg jag på gruset utanför huset med handklovar.

Och angående det andra du sa, att man inte blir inlagd i onödan.. 1 gång sa min läkare på psykosöppenvården via telefon "du behöver åka in till st göran(stor stockholms primära akutpsyk) väl där fick jag sitta i väntrummet 6 timmar sen fick jag prata med en läkare i 5 minuter sen skicka de hem mig direkt... det var alltså 1 psyk läkare som tyckte jag behövde extra vård för tillfället så skickar de hem mig....

1 gång blev jag inlagd för att jag sa lugnt och sansat & filosofiskt att verkligheten påminner om matrix filmerna där verkligheten är dator genererad, då ringde "styvmor" alkoholist russinet i familjehems placeringen till psyket, lustigt då att matrix del 1 gick att låna i sjukhusbiblioteket.

Du utelämnar fortfarande massor med information.. varför var polisen där överhuvudtaget?
Om du var villig att åka in till psykiatrin skulle de aldrig skickat polisen i första läget.
Du var alltså motstridig att åka in trots att en läkare gjort bedömningen att du behövde åka in, varför hade läkaren gjort bedömningen att du behövde åka in och på vilket sätt hade du motsatt dig att åka in? Om du tex hotat läkaren i telefonen eller brutit dig ut från avdelningen med våld så kommer polisen givetvis gå in betydligt mer offensivt mot dig. Så vad är det du utelämnar?

Angående skorna så tar polisen aldrig av sig skorna.. de måste alltid vara redo att tex springa efter någon som försöker smita osv. Hur skulle det se ut om nån lyckas springa ifrån dom och de ställer sig och skriker "Hallå! Vänta på oss! Vi måste knyta på oss skorna innan vi kan jaga dig!"? De är alltid redo.

Den historien har jag ingen som helst anledning att misstro.. det låter precis som mina egna erfarenheter av vården. En person tycker att nåt är livsavgörande och en annan tycker att samma sak är fullständigt ointressant.

Nu har jag inte full koll på Matrix, vet inte ens om jag sett hela filmen. Men om verkligheten känns dataanimerad så måste väl även du förstå att nånting inte riktigt står rätt till... eller?