Är inte pliktetik och utilitiarism egentligen samma sak?

Nedan följer den vanligaste formuleringen av Kants kategoriska imperativ:
1. Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle kunna bli allmän lag.
2. Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i [vare sig] din egen [eller någon annan] person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.
3. Handla enligt maximerna tillhörande en allmänt lagstiftande medlem i ett blott möjligt ändamålens rike.

Utilitarismen beskrivs av Peter Singer på följande sätt

the right thing to do is to bring about the best consequences, where ‘best consequences’ means, for all of those affected by our choice, the greatest possible net increase in the surplus of happiness over suffering.

I många fall har jag sett författare göra en tydlig skiljelinje mellan dessa två etiska teorier. Ofta beskrivs det som att kategoriska imperativet fokuserar på handlingar i sig, medan utilitarismen fokuserar på nyttigheten i handlingars konsekvenser. Om man utvecklar det kategoriska imperativet så kan frågan uppstå hur man bedömer om något är en "bra allmän lag" och hur man avgör om något är ett bra "ändamål". Om man rationellt ska tillämpa kategoriska imperativet så ter det sig nödvändigt att besvara dessa frågor. Och det verkar som att svaret är att man gör dessa bedömningar genom utilitarism.

Exempelvis, säg att man har en maxim "du skall icke döda". Den maximen kan mycket väl leda till hög nytta i vissa samhällen. Men säg att det plötsligt regnar bomber över din by, och terrorister kidnappar din kvinna och dina barn. Ska du nu låta det ske bara för att maximen har något sorts intrinsikalt värde? Eller ska du omvärdera maximen och hitta en ny? Kanske kan du modifiera maximen, sådant att den istället blir "du skall icke döda oskyldiga". Denna omformulering sker genom att man bedömer nytta, eftersom det som triggade förändringen var att den förra lagen gjorde dig enormt olycklig. Därmed har jag bevisat att även pliktetik beror av nytta och är en sorts utilitarism.

Jag undersökte vilka moraliska lagar Kant egentligen ansåg att man skulle följa. Självklart ansåg han att de tio budorden var viktiga. Däremot så anser han att det är tillåtet att döda i självförsvar. Alltså är ju budorden inte kategoriska enligt honom. Man får döda i vissa situationer.

Därmed så ställer jag frågan:
- Är det egentligen ingen skillnad?
- Vad är det egentligen Kant och utilitaristerna bråkar om?

Dom betonar väl lite olika frågor.

Pliktetik - en fråga om individuell moral.
Utilitet - en fråga om samhällsnytta.

Men det finns säkerligen många fler likheter.

Utilitaristen kan argumentera för att förutsägbarhet gör folk lyckligare. Ingen vill leva med risken att bli demonterad för att ge organ som räddar tre liv, även om en naiv utilitarist skulle se det som en vinst. Alltså är en regel att man inte får döda även för att rädda liv på det sättet en fördel även för utilitaristen.

På samma sätt har TS rätt i att den som tror på en mer regelbaserad etik ofta ändå väljer dessa regler på mer eller mindre utilitaristisk bas.

Så visst finns det ett stort överlapp.

I ett sånt scenario har man gjort ett antagande om vad nytta är, vilket är ett fundamentalt problem inom utiltarism. Alltså: den som får organen extraherade och inte ger samtycke till det har en annan definition av "nytta" än de som beslutar extraktionen.

Tanken att tre liv är värda mer än ett är ändå rätt grundläggande, det jag tog med var att själva tanken att alla får gå omkring och leva med risken att bli denne en är en stor negativ post i utilitetsfunktionen hur nu den än ser ut i detalj.

Mer praktiskt uppstår den typen av problem med självkörande bilar. Hur programmerar man bilen att agera i sammanhang där det inte går att undvika att någon dör?

Är den verkligen så grundläggande? Jag tror inte det är särskilt vanligt att man inberäknar hela mänsklighetens liv i sin utilitetskalkyl. Man värderar olika liv olika. Kanske på papper så säger man att alla liv är likvärdiga men här talar vi moral inte juridik.

I fallet då en man ska få sina organ bortopererade för att rädda 3 liv på kostnad av hans eget så är det ju uppenbarligen så att han inte värderar deras liv högre än vad han värderar sitt egna. Vilket man (till synes) inte på några objektiva / rationella grunder kan protestera mot. Den sortens utilitarism utgår från några implicita dogmer såsom att alla liv är lika värda och att det är livslängd som ska inberäknas i nyttokalkylen. Det bortser från att det kan finnas andra kvantiteter som ekonomisk vinst, hälsa, sexuellt nöje, muskelmassa osv.

Låt oss då tänka oss fyra i övrigt likvärdiga liv.

Då är det rationellt!

Håller inte riktigt med, även om jag förstår varför man gör en begreppsmässig uppdelning. Båda försöker svara på frågan "Vad man göra?", och i det grundläggande avseendet tillhör de samma kategori.