Leve konjunktiven! [/Mod.]

Varför obestämd artikel framför spion? Det låter konstigt.

Om jag vore spion [...]

Nu är ju "hade" både preteritum indikativ och preteritum konjunktiv på samma gång, så när man säger "Om jag hade varit", så kan "hade" mycket väl tokas som en konjunktivform istället för en indikativform.

Vad gäller "läste" så är det samma som med "hade" : det vill säga, indikativ- och konjunktivformen sammanfaller. För övrigt är "skulle läst" det samma som "skulle ha läst", så när man likställer "skulle läst" med "hade läst" så likställer man i princip "skulle ha" med "hade", vilket passar bra med min första poäng.

I äldre svenska finns det nog en modal skillnad mellan preteritumkonjunktiv och konditionalis. Sådana nyanser är nog utraderade vid det här laget för gemene man. Jag skulle använda "vore" vid osannolika eller självmotsägande utsagor (enligt vad talaren vill förmedla, man kan ju ljuga i språket också) som inte kan förverkligas. Om det finns någon form av villkor som kan förverkligas, så skulle jag använda konditionalis (skulle vara) om det är så att jag väger mina ord på guldvåg.

Däremot, så måste du använda alla modus- och tempus-kombinationer i bisatsen som i huvudsatsen, för det låter onaturligt. Märk väl att i många fall så sammanfaller preteritum indikativ med preteritum konjunktiv.

Till exempel skulle i modern svenska följande uttalanden alla ses som lika och grammatiska:

1. Om jag vore (konjunktiv) spion, hade (konjunktiv) jag läst militäriska ämnen.
2. Om jag var ("konjunktiv" -- felaktig form) spion, hade jag läst militäriska ämnen.
3. Om jag skulle ha varit spion, så hade läst militäriska ämnen mer.
4. Om jag hade varit spion, så skulle jag (ha) läst ...
5. Om jag skulle (ha) varit spion, så hade jag läst ...
6. Om jag skulle (ha) varit spion, så skulle jag (ha) läst ...
Många ytterligare kombinationer av preteritumkonjunktiv och konditionalis kan tänkas.

I din andra sats, däremot, så använder du inte formen "skulle ha" + supinum, utan "skulle" + infinitiv. Denna kan du inte kombinera med ett preteritumkonjunktiv ("läste" -- formen är dock identisk med preteritumindikativ, men åsyftar tvivelsutan en konjunktivform här). Du får nog allt säga:

7. Om jag skulle vara spion, skulle jag läsa militäriska ämnen.

Skillnaden rent modalt (men kanske inte för gemene man) är enligt mig att i exempel 7 så är det inte självmotsägande eller orimligt (enligt talaren) att denne kan "utbilda sig" till spion i framtiden. Yttrandet kanske kommer i samband med vad han tänker göra i framtiden. I exempel 1 däremot, så anser talaren att det är orimligt att han skulle vara spion, eftersom han bevisligen inte kan något om militära ämnen (i det här exemplet). Det här yttrandet kommer i samband med att han vill rentvå sig själv från anklagelser under ett förhör. En tydlig skillnad i modus enligt mig.

Tack för den intressanta lektionen! Jag tycker att jag förstår skillnaden nu.
Jag kände att den måste finnas ändå, men kunde inte formulera, eftersom i ryska bygger man konditionalis och konjunktiv med precis samma verb-böjningsformer, utan varierar en bara ordföljd och tonfall. Man kan även tillägga några adverb för att skilja konditional och konjunktiv satser, men de ser ut grammatiskt detsamma.

Har nyligen tänkt på om hörre som i "hörre du?" är konjunktiv. Har själv fått lärt mig att konjunktiv används i frågande meningar som kan sluta på "eller ej?".