Leve konjunktiven! [/Mod.]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Konjunktiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Subjunctive_mood

Någon annan som tycker att svenskan är hemskt blodfattig utan ett mer utbrett användande av konjunktivet? De vanligaste exemplen idag är väl "vore" samt några lexikaliserade fraser.

Konjunktivformer ger ett mycket mer nyanserat och mångfacetterat språk, tycker ni inte? Egentligen har ju svenskan inbyggt stöd för konjunktiv, men de flesta skulle nog titta snett på en om man bleve så stursk att man började använda dem på ett naturligt sätt.

Diskutera.

Ganska intressant ämne. Verkar dock inte som att särskilt många andra uppmärksammat det hittills, men men...

Efter att ha läst en hel del spanska har jag utvecklat en aktiv avsky för konjunktiv. Där, liksom i många andra språk förmodar jag, används formen väldigt frekvent. Det finns förstås riktlinjer, men i många fall är det högst oklart huruvida det är rätt att använda konjunktiv eller indikativ och jag har varit irriterad på det där ända sedan jag kom i kontakt med det första gången. Antagligen beror det just på att det är något nytt för mig, något som i stort sett dött ut i svenskan, men ändå. Jag ser ingen poäng med att börja använda det igen. Blodfattigt, varför det? Det är ju en onödig verbform som inte fyller någon egentlig egen funktion. Eller?

Konjunktiv är egentligen ingen verbform utan ett s.k. modus, liksom indikativ och imperativ.

Konjunktiven är mycket levande i språk som spanska, italienska och tyska, men en moribond i bl.a. svenska, engelska och franska. I latinet använd(e)s konjunktiv i princip nästan lika flitigt som indikativ, vilket ger en stor precision i det förmedlade tankegodset, även om det inte alltid är självklart varför det ska vara konjunktiv och inte indikativt.

Konjunktiven används i irreala, tänkta och hypotetiska fall. Kanske är rationella svenskar och angelsaxare inte så hågade att föreställa sig det i denna världen icke förhandenvarande, att spänna sin andliga båge med fantasins sena — och att detta har gått ut över konjunktivens roll.

Konjunktivens tid i det svenska språket är nog förbi. Funnes det flera som brukade modusformen vore det bättre. Det är ju trots allt hos brukarna av svenska språket som användningen av konjunktiven hänger. Det höves svenskan ett modus som knyter språket till äldre språkbruk.

jag haller med dig, synd om det forsvann. ar en trevlig aspekt av vart tjusiga sprak.

I italienskan är konjunktivet (congiuntivo) i allra högsta grad levande. Man använder det på flera sätt, bl.a för att betona olika hypotetiska scenarions sannolikhet (periodo ipotetico).

Ett enkelt exempel är följande:

Jag vet att du är berusad på Flashbacks forum:

So che (jag vet) tu sei (att du är) ubriaco sul forum di Flashback.

Jag tror att du är berusad på Flashbacks forum (konjunktiv):

Credo che (jag tror) che tu sia (att du är, konjunktiv form) ubriaco sul forum di Flashback.

Det skulle se nånting ut om SSI och (Statens Strålskyddsinstitut) och SKI (Statens Kärnkraftinspektion) skreve i konjunktiv!

Det är knappast en tillfällighet att konjunktiven försvann i Sverige under samma period som de 1001 statliga och halvstatliga myndigheterna, instituten, projekten, forumen och råden vuxit sig starka och blommat ut som röd vallmo och blå klint på tegarna.

Vilken generaldirektör eller överintendent skulle vilja påskina att framtiden bär något element av osäkerhet i sitt sköte? Alla minst Konjunkturinstitutet, som har lagt beslag på själva termen conjungere 'sammanbinda; göra beroende'. De 1001 klarar sig med indikativ, om man inkluderar diverse indikatorer och index i termen indikativ.

Konjunkturinstituet beskriver år 2008 i presens indikativ:

Den starka konjunkturen förbättras ytterligare och skapar 150 000 nya jobb 2005-2008. Ett överraskande högt arbetsutbud bidrar till att BNP växer med 3,8 procent i år, 3,2 procent 2007 och 2,8 procent 2008. Ohälsan och arbetslösheten minskar, men fortfarande försörjs nästan 1 miljon personer i arbetsför ålder med sociala ersättningar 2008.

----

Konfidensindikatorn för industrin fortsätter att stiga och har inte varit så här hög på sex år. Även sysselsättningen, som minskat sedan 2001, har nu stabiliserats. Byggkonjunkturen är fortfarande mycket god, men tillväxten är på väg in i ett lugnare skede. Handeln rapporterar starka försäljningssiffror för andra kvartalet i år och personalstyrkan, särskilt inom handel med sällanköpsvaror, har ökat betydligt.

Jamen, då är det väl inte riktiga sällanköpsvaror, om handeln behöver personal! Sällan i det kosmiska perspektivet är en gång på 60 miljoner år.

Folk verkar ha omtolkat ”vete fan” som ”vet i fan”, antagligen i analogi med ”X i helvete” (t ex http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,861359,00.html).

Uttryckets historia:

1) Det vete fan
”fan” är subjekt

objektet slopas, och ger oss
2) Vete fan

sen omanalyserar folk ”fan” som objekt (det brukar ju komma efter verbet), och om ett subjekt är slopat så brukar det vara ”jag”
3) Jag vete fan

folk vet inte längre riktigt vad ändelsen -e innebär, och omtolkar
det som ”i”

4) Jag vet i fan

Voilà :smart:

Det vore väl märkligt om inte konjunktivet inte levde i de flesta latinska språk. På franska är subjonctif i högsta grad kreativt och som utlänning får man gott anseende hos fransmän om man behärskar det väl.

Är inte valet mellan sapere och credere den viktigaste sannolikhetsmarkören? Italienaren på gatan skulle väl förstå vad jag menade även om jag säger Credo che tu sei ubriaco sul forum di Flashback, eller?



Fusionerande kasus à la isländska och latin är av ondo (usch, där slank det in ett ) och bör undvikas. Tacka vet jag agglutinerande kasus som i finska och turkiska.

[quote=Noriega]Är inte valet mellan sapere och credere den viktigaste sannolikhetsmarkören? Italienaren på gatan skulle väl förstå vad jag menade även om jag säger Credo che tu sei ubriaco sul forum di Flashback, eller?

Alldeles riktigt. men precis som Boney säger så imponeras italienaren av att en utlänning behärskar konjunktiv form.