Höger och vänster - eller är politiken tredimensionell?

Individen är inget mål i sig för Marx - när han pratar om arbetaren, så är det inte den individuelle arbetaren utan en komponent i en klass. Hans närmast mekanistiska samhällssyn har ingen plats för individer, enbart maskinella beståndsdelar. Överhuvudtaget är Marx en exponent för det industriella samhället och dess syn på både människor och samhället. På samma sätt som Marx anser att kapitalismen har proletariserat arbetarklassen, så har Marx reducerat individen till blott en komponent med det enda värdet av att ingå i en klass.

Marx ser sin ideologi en sorts gudlös religion där syftet inte är individer utan att både förklara hur systemet fungerar och förutsäga hur maskineriet kommer att bete sig längre fram. Det är således inget individerna kan göra, utan när utsugningen nått ett viss nivå så kommer revolutionen - inte för att någon önskar utan för att det är så maskineriet fungerar. Inte ens avantgardet är individer egentligen, utan deras roll är också närmast nödtvungen. Denna determinism är närmast raka motsatsen till allt vad individualism heter.

Det är i den utopiska tillståndet som uppkommer efter revolutionen och till och med efter proletärens diktatur som individen på något magiskt vis får lov att stiga likt fenix från askan. Det är mycket diffust från Marxs sida hur exakt denna individualistiska himmelrike ska komma fram, då individen befriat sig från klasstillhörighet, nationalitet, borgerliga sociala konstruktioner och till och med staten.

Men jag skulle inte för den sakens skull kalka marxismen för individualistisk, Marx är för diffus om sin sagas slutdestination, men betydligt mer detaljerad i hur klasser bör organisera sig för att få till en revolution och hur makt därefter bör fördelas till rätt grupper.

Här exempelvis flummar Marx om tillståndet av absolut frihet som kommer uppstå för individer när sanna kommunistiska himmelriket har upprättats på Jorden:


For as soon as the distribution of labour comes into being, each man has a particular, exclusive sphere of activity, which is forced upon him and from which he cannot escape. He is a hunter, a fisherman, a herdsman, or a critical critic, and must remain so if he does not want to lose his means of livelihood; while in communist society, where nobody has one exclusive sphere of activity but each can become accomplished in any branch he wishes, society regulates the general production and thus makes it possible for me to do one thing today and another tomorrow, to hunt in the morning, fish in the afternoon, rear cattle in the evening, criticise after dinner, just as I have a mind, without ever becoming hunter, fisherman, herdsman or critic.

Helt uppenbart att Marx har en naiv syn på manuell arbete ifall han tror att människor frivilligt kommer slita i industrier och minor när de alla kan leka kritiker eller konstnärer ifall de så vill oavsett ifall någon efterfrågar deras kritik/konst.

Man kan säga att kollektivism i marxismen är en slags medel för att nå någon flummigt definierad frihet, medan i liberalismen är frihet medeln för att en stor majoritet kommer att få det bättre. Båda är ofta motiverade av utilitarism, även ifall några libertarianer ser frihetsidealet som en moralisk imperativ i sig, oavsett ifall det gynnar samhället eller inte

Du upprepar ju bara samma felaktiga mantran. Det är en typisk liberal, ignorant, ytlig för att inte säga infantil uppfattning om marxism som du ger uttryck för. Det är definitivt en rekommendation att du fördjupar dig mer i marxism.

Betänk nu följande. Karl Marx ville ”befria individen” från alla slags kollektiv. Inte bara nationen, familjen, folket och staten utan även klasser. I det slutliga stadium som Marx föreställde sig skulle individen vara helt fri i ursprunglig mening. Så såg slutmålet ut. Men du blandar ihop det här med marxistiska metoder och analyser för att nå dit. Sen återigen, det jag redogör för är marxistisk teori som är abstrakt och flummig men det är ändå vad man ska jämföra liberal teori med.

Ja, och även om det dyker upp en individ i någon dimmig framtida utopi, så har individen ingen betydelse för samhällsanalysen eller för vilka analysenheter som Marx fäster något avseende vid. Den möjligen i framtiden befriade individen är som bäst en oavsiktlig biprodukt av att kommunismen etableras.

Betänk att Marx till och med i slutstadiet ansågs att ekonomin skulle ägas kollektivt, och inte individuellt ägande. För Marx är individen varken mål eller medel, och absolut ingen analysenhet.

Kronologiskt kom liberalismen före marxismen, och det är betydlesefullt att till stor del förstå Marx som en opponent till liberalismen. I vissa avseenden är Marx betydligt mera motståndare till liberalismen, än han är till konservatismen (som han till stor del ansåg överspelad och skulle vittra bort av sig själv).

Friheten Marx föreställde sig börjar dock det talas om i takt med att robotforskning nu når en sådan avancerad nivå att människor möjligen inte kommer behöva arbeta. Så just liberala kapitalismen tog oss till den utopiska marxistiska slutstadiet där sådan överflöd existerar att människan befriar sig från att behöva arbeta, troligen kommer folk fortsätta att behöva arbeta i Nordkorea långt efter AI-revolutionen.

Problemen kommer givetvis vara monumentala ifall nu människor kommer vandra omkring sysslolösa då deras arbeten tas över av robotar, inte alls så trevligt som Marx dagdrömmer att det kommer vara. Då han var en priviligierad bohem som i hela sitt liv bara gjorde det han gillade att göra så kunde han antagligen inte föreställa sig hur illa det skulle vara för vanliga arbetare vars identitet vilar på att de ändå är en del av helheten genom att bidra till den. Det kommer inte vara en utopi, utan snarare en värld fylld med depressioner, alkoholism och drogproblem.

I vilket fall, givetvis bör inte marxism och liberalism klumpas ihop bara för att Marx dagdrömde om en värld där människan är fri från alla gruppidentitet och alla arbetssysslor. Liberalism är i egentlig mening inte nödvändigtvis en politisk filosofi som ens söker befria människan från deras gruppidentitet, det är bara en aggressiv liberalism ala franska revolutionen (och dagens överstatliga socialliberaler) som söker tvinga människor att befria sig från dess "kedjor"; kön, kulturens normer, tradition, familj, etc. Amerikanska landsfäderna försökte, å andra sidan, inte bekämpa människors religion eller de små kollektiv av pilgrimer som valde att leva efter egna värderingar (inklusive kristna kommunistiska experiment med skandinaviska pilgrimer på 1800-talet som slutade ganska så illa).

Klassiska liberaler ser väl frihet som en medel och slutmålet är faktiskt inte skriven i ideologin, frihet är väl snarare en medel för att få fram en dynamisk samhälle som experimenterar sig fram till resultat, och ofta tillåts medborgare misslyckas därutöver. En måttligt naiv syn på den fria viljan brukar ju också libertarianer ha, där människor har absolut ansvar för sina beslut då det är en direkt konsekvens av deras fria val.

Marx har å andra sidan en totalt deterministisk syn på människan där deras tankar, kulturella värderingar och syn på livet står nedskriven i granit beroende på deras klasstillhörighet. Hur småborgare (inklusive Marx själv) ständigt agerar som avantgardet som organiserar arbetarklassens politiska vilja förblir obesvarad av marxistisk teori. Frihet kan bara nås efter att den hegelianska dialektiken skapat revolution efter revolution som antites mot alla ofrihetliga maktstrukturer som håller människor fängslade i klasser, kön, nationer, religioner, etc.

Marxismen är utopisk medan åtminstone klassisk liberalism inte kan kallas för utopisk.

Jo, det är sant. Bland det bästa som Marx har skrivit handlar just om hur kapitalismen leder till rotlöshet och ständig förändring som konservativa inte kan stoppa:

The bourgeoisie cannot exist without constantly revolutionising the instruments of production, and thereby the relations of production, and with them the whole relations of society. . . . Constant revolutionising of production, uninterrupted disturbance of all social conditions, everlasting uncertainty and agitation distinguish the bourgeois epoch from all earlier ones. All fixed, fast-frozen relations, with their train of ancient and venerable prejudices and opinions, are swept away, all new-formed ones become antiquated before they can ossify. All that is solid melts into air, all that is holy is profaned, and man is at last compelled to face with sober senses his real conditions of life, and his relations with his kind.

Det är så sant det som Marx skriver ovan, och han skriver en del också om hur nationer kommer upplösas av att kosmopolita kapitalister söker globalisera produktionsmedlen. Ett problem är ju att dessa accelererande teknologiska revolutioner som gör olika samlevande generationer till främlingar inför varandra ofta är fundamentala för olika nationers maktställning gentemot varandra. Vill ett land pausa teknologins utveckling kommer de att bli som fiskar i ett hav fylld med hajar.

Den tekniska utvecklingens betydelse för samhället gjorde faktiskt maxismen överflödig i åtminstone Europa som relevant samhällsanalys redan på 1920-talet. Därför blir det heller inga lyckade revolter ens i det havererade Tyskland. Nu står vi inför ytterligare en utvecklingsfas när AI kommer på stor bredd och det blir intressant hur vänstern skall använda detta i sin närmast tidlösa kamp mot det fungerande samhället. Det blir allt mindre möjligt att hävda att underklassen är slavdriven och utsugen.

Det verkligt intressant är att Marx fick både rätt och fel samtidigt - rätt i att kapitalisterna blev kosmopolitiska och att produktion flyttar globalt, men samtidigt helt fel genom att det har blivit nationen som utgör motkraft. Det blev inte den socialistiska antiglobaliseringsrörelsen, utan den konservativa nationenalismen som kommit att formera skyddet för människor mot att den ekonomiska och politiska makten försvinner.

Marx såg konservativ nationalism (i vid mening) som i det stora hela betydelselöst kvidande från samma borgarklass som bär skulden för kapitalismen. Han adresserade det och gjorde förutsägelser om det, vilket även senare marxister har gjort. Napoleon, fascismen, dagens högerpopulism m.m. har dömts ut som borgerlighetens desperata försök att få ordning på det självförstörande samhälle den själv bär skulden för.

Både problemet och styrkan i såna analyser är att de utgår från en linjär förståelse av historien. Marxismen och liberalismen är här lika goda kålsupare. Ett problem med en linjär/apokalyptisk/millenniaristisk historiesyn är såklart att den förlorar trovärdighet när förutsägelserna inte slår in. Ett annat, i fallet med Marx, är att den framhålls som en analys av borgerligheten och kapitalismen utifrån, samtidigt som den är en produkt av just borgerligheten, i form av kristen evolutionism (inkl. den utopiska socialism som föregick Marx), humanistiskt övermod och upplysningens övertro på vetenskap.

Samtidigt är detta styrkan i alla apokalyptiska rörelser, vare sig vi snackar gamla och nya domedagssekter, upplysningsliberalism, marxism eller wokeliberalism. Syftet med såna rörelser är inte egentligen att deras framtidsvisioner ska förverkligas, utan att utmålandet av en förutbestämd framtid ("rätt sida av historien") delegitimiserar allt som folk är investerade i här och nu. Det är ett sätt att rasera en ordning som man ser som ett hot mot sina egna intressen. I ickeborgerliga samhällen eller hos religiösa fanatiker stödjer man gärna sånt här på religiöst språk. Inför en mer borgerlig målgrupp kan man i stället klä det i vetenskapligt språk, som borgarbrackan Marx gjorde och som dagens teknikprofetiska motsvarigheter gör. De målar upp en framtidsvision som vetenskapligt bevisad, och därmed det befintliga och förgångna som betydelselöst slagg.

För att återknyta till trådens ämne kan detta ses som en kompletterande faktor till höger och vänster. Inte en ursäkt för att sluta tala om dem, som Hayek försökte med sin trekant, utan något som kan existera i olika kombinationer med höger och vänster. Vänsterrörelser är ofta apokalyptiska och kan vara det på olika sätt, t.ex. transcendent ("religiöst") eller immanent ("vetenskapligt"). Genom profetior av olika slag undergräver man erkända auktoriteter. Högerrörelser är mer sällan apokalyptiska, men kan bli det i tillräckligt trängda lägen, eller åtminstone kryddas av mindre underströmmar som förkastar det förflutna (tänk futuristerna eller hur Ortega y Gasset hyllande modernistisk historielöshet som ett medel för ökad elitism).

Det är bara lite olika versioner av din missuppfattning du för fram. Slutstadiet som Marx tänkte sig hade ingen stat så något kollektivt ägande i modern betydelse handlade det inte om. Tänk jägar-och samlartiden istället. Ungefär så tänkte sig Karl Marx. Att Marx ville befria individen från all kollektiv tillhörighet var tydligen inget du tog till dig.

Liberalismen var utgångspunkten för Karl Marx, en förutsättning för att det socialistiska lyckoriket skulle kunna komma till stånd. Inte på något sätt utgör liberalism någon opposition till marxism. Framförallt inte filosofiskt utan rötterna är desamma, de centrala upplysningsidealen. Men eftersom du vägrar ta till dig att marxism i teorin också är individualistisk så prövar jag ett annat grepp. Nämligen att liberalismen i praktiken är kollektivistisk precis som marxismen. Grunden med tabula rasa är identisk och även om liberaler brukar föra fram att de vill utjämna förutsättningar istället för utfall som socialister vill göra så blir det i praktiken ingen skillnad. Alla skillnader i utfall kommer liberaler att tolka som skillnader i förutsättningar som de vill utjämna. Det är märkligt att du inte lägger större vikt vid den liberalism vi kan se manifesteras IRL i väst och hur lik socialism den är.