Israel är väldigt aggressiva- och mycket avancerat duktiga i att placera stories i omvärldsmedias ögon, som är kraftigt överdriven, för att väcka sympatier och framställa Israel som dom ständiga offren och aldrig angriparna.
Man försöker kontrollera narrativet, med militär precision. Israels krigsstrategier går ofta ut på att maximera omvärldsupplevelsen, dvs militära insatser planeras- och utförs med avsikten att ta kontrollen över narrativet först, snarare än att ta kontrollen över hotet först.
Israels soldater utbildas och tränas i detta. Stridspiloter t.ex. tränas i var-, hur-, och när man bör skjuta ner ett fientligt stridsflyg och var-, hur-, och när man absolut inte får skjuta ner fientligt stridsflyg. Även fast man själv blir beskjuten och är i stor fara, så måste man möjliggöra statens kontroll över narrativet och media, snarare än att 'bara besvara eldgivning och skydda sig själv och planet'.
I24 News, som både gjort och sänt inslaget TS länkar till, är en växande Israelisk nyhets-television startad o ägd av Israeliska nationalisten och miljardären Patrick Drahi, och har snabbt blivit fått internationella spridningsrättigheter, inklusive sändningar på arabiska, franska och engelska, med väntande amerikanska sändningsrättigheter.
Och i vanlig ordning, när det gäller Israeliska företagsamheter vars verksamhet kan ha statlig betydelse, så finner man inga som helst kontroverser, egendomligheter eller knappt ens anklagelser mot I24 News nånstans i nåt avseende, trots att dom sänt internationellt på flera språk i minst 5 år, och har hundratals anställda enligt egna hemsidan. Hur lyckas man vara så alltigenom vänliga och oskyldiga att man inte ens får klander från sina fiender?
Det är så det brukar se ut när det gäller israeliska företag med statlig betydelse, man kontrollerar narrativet och framtoningen, samt informationen om egna företagsamheten. Får inte synas nån skit nånstans. Man ska vara rättfärdiga offret, aldrig angriparen.
Jag såg inte mer av klippet, än att jag hörde en reporter som pratar om detaljer som knappt någon annan media talar om, och med en tydligt talande emotionalitet i rösten (försöker hålla gråten tillbaka) som faktiskt låter tillgjord. Man gör inte såndär emotionalism som internationell TV-reporter, om man inte har ett syfte med det. Man rapporterar istället bekräftade uppgifter på ett sakligt, kortfattat och neutralt sätt. Även ohyggligheter ersätter man med eufemismer och hänvisningar.
Man förstår ju själv, t.ex. om man själv har barn, att ingen förälder vill behöva förklara för sina små barn vid frukostbordet, efter att barnen hört på TV på morgonen, vad konstiga ord som "Bajonett", "öppna mammors magar", "knivhuggna foster" osv. Det här vet varenda seriös chefredaktör.
Så det här inslaget känns väldigt suspekt i mina ögon.
