Hur låter tongångarna på era arbetsplatser gällande Hamas-attackerna?

Som rubriken lyder. Berätta lite hur diskussionen verkar på eran arbetsplats gällande detta, om det ens diskuterats.

Berätta lite bakgrund om arbetsplatsen också, och hur de flesta verkar rösta där. Jag kan börja med första exemplet. Något som kanske förvånar en del FlashBackare. Det förvånade mig i alla fall.

Typ av arbetsplats: Arbetarklass.

Könsfördelning: Mansdominerad.

Etniskt bakgrund: Svenskt dominerad.

De flest röstade på: Moderaterna.

De flesta sympatiserar med: Tydligt med Hamas.

Hur ser det ut hos er?

Jag jobbar inom finans/försäkring och här är det ingen som håller på Hamas kan jag tala om för dig

Ju mer whitecollar arbetsplats, desto mer utbildade människor och filosofiskt skolade, desto mindre sympati för grottmänniskor med skägg och klänning.

Jobbar på pizzeria. Fullt med araber. Först jublade dom men nu är det tyst.

Runkar dom i såsen? Svaret är nej. Inte jag i alla fall. Men jag undviker såsen. Och det finns inte någon speciell sås för judar vad jag vet. Men jag skulle verkligen inte lita på en arab om jag var jude.

Precis. Mera medelklass arbetsplats hos dig.

Jag blev förvånad av att höra M-väljare låta som NMR:are när de pratade om judar.

Men det kanske har något att göra med att de tillhör arbetarklassen.

Ingen vill prata om det där jag jobbar. Alla vänder bort blicken när det nämns. Vissa verkar inte vilja erkänna att dom stödjer muslimernas slakt av judar eller så skäms dom. Muslimer ska ju vara snälla och judar är det synd om. Blir lite error.
Dom flesta på min arbetsplats är sossar.

Jag visar kollegorna en massa videoklipp på slaktade civila på Gaza, det enda jag får höra är hur jag kan vara så lugn och kolla på sånt och utan att må dåligt. Berättar lite om Palestinas historia så håller alla på Israel. Född och uppvuxen på Ogrish

Ja, de är färgade av sin kultur tyvärr. Men jag tror inte deras hat är så att det påverkar dom. De snackar lite skit om det men när det kommer till business så bryr de sig nog inte om det är en jude framför dom i ett mötes rum eller inte.

De ställer sig inte och viftar en flagga för hamas, tror jag.

Målet här är inte att förändra din idiot.

Det är att göra en snabbanalys av sin arbetsplats för att se hur folk verkar ha uppfatta/upplevt en händelse.

Det du snackar om är svammel som inte ens hör till ämnet.

Om inte du vill prata om din arbetsplats då: GESVINT!

I yngre dar låg nog sympatierna åt hamas-hållet, nu skulle världen bli en trivsam plats om slöddret bara upplöstes! Helt ointressant ämne på min arbetsplats

Helt korrekt, inte hört en enda person som inte är på Israels sida. Stark kontrast mot hur det brukar vara i den här konflikten. Då har jag interagerat med lärare och datavetare främst.

Helsvensk arbetsplats, medelklass, akademiker. Ingen bryr sig det minsta. Finns trevligare saker att fokusera på.

Typ av arbetsplats: Handel med bilar och metallskrot. Vad beträffar klass är det svårdefinierat då jag aldrig riktigt fäst mig vid det här med samhällsklasser. Det känns ganska mycket som arbetarklass, samtidigt som små privata företag gärna associeras med de nya Moderaterna.

Könsfördelning: En kvinna och tre män.

Etnisk bakgrund: Födda och uppvuxna i Sverige, vissa med anknytning till Resandefolket (zigenare som kom till Sverige år 1512 och är väldigt uppblandade och integrerade, med värderingar som mestadels lirar med vad gemene "Svensson" tycker och tänker).

De flest röstade på: Två moderater och en centerpartist. Den fjärde håller stenhårt på valhemligheten, vilket vi så klart respekterar. Skall nämnas att man har en viss aversion mot sossarna med anledning av deras "rashygien" och tvångssteriliseringar, samt mot Miljöpartiet då vi ju är i fordonsbranschen...

De flesta sympatiserar med: Av det lilla vi pratat om Israel-Palestina så tycks vi vara överens om att vi inte tar någon direkt ställning. Vi tycker bara att det är fördjävligt att tusentals människor dör pga oenigheter kring religion och en landyta. (Det kanske har inverkan på mentaliteten, att vissa av oss har anknyting till ett folk som historiskt överlevt utan att ha ett eget land, även om man nu utan tvekan ser sig som en del av Sverige.)