Citat:
Ursprungligen postat av
Radetzky
Men jag ser inte att samhället håller på att brytas sönder framför våra ögon, vi har det bättre än nånsin. Fler och fler invandrare får jobb. Men gängkriminaliteten är påfrestande. De enda som bryter är SD som splittrar vårt land i så fall
Hur kan du inte se det?
Jag håller inte med om att SD i sig splittrar. Är det inte snarare så att SD är symptomet på en ökad polarisering? En samlande kraft för den grupp som känner sig förbisedda av etablissemanget om du så vill. Inget nytt givetvis, och helt förutsägbart för de flesta. Alla åsikter som får tillräckligt stor kraft måste tas om hand av någon. I SD's fall var det en allmän opinion om en alltför stor invandring som skapade förutsättningarna. Det hade enkelt kunnat desarmeras av dåvarande riksdagspartier genom att lyssna och svara på kritiken istället för att håna och hota de som luftade dessa åsikter.
Man skulle tvärtom lätt kunna argumentera för att varje enskilt parti splittrar vårt land, då de ju försöker utmåla alla andra som åsiktsmotståndare inför den grupp som attraheras av deras budskap. Inget konstigt med detta i sig.
Egentligen är den här frågan större än Sverige. Vi ser allt mindre grupper i allt hätskare motstånd mot varandra. Om det inte är hudfärg, så är det kön, identitet, religion eller ekonomi som definierar stridslinjerna. I allt detta ser vi stormakterna applicera sin makt för att uppnå sina geopolitiska mål. Grupper och individer som i normala fall skulle varit marginaliserade underligheter, får plötsligt resurser och plattformar som för några få decennier sedan inte ens hade nått kultursidorna.
Alla dessa konflikter fräter på klistret som håller ihop samhället. Den gemensamma idén är helt plötsligt tusen olika motsatta idéer, där var och en är villig att utgjuta blod för att nedgöra sin motståndare. På allt detta kan man sedan strössla en postpandemisk inflationssmocka som vi ännu bara sett en del av och politiker som utan inlevelse låter som käbblande kommunala mellanchefer på något kvartalsmöte.
Det finns - givetvis - en hel massa människor, både infödda svenskar och invandrade, som gör allt de kan för att leva sina liv i harmoni med varandra. De är dessa som är den sista linjen mot de som inte gör det. De som inte känner ett behov av att värdera människor baserat på hudfärg, etnicitet, religion eller kön. De som inte känner en stark önskan att flyga flaggor i syfte att hota meningsmotståndare, eller att trycka sin religion, etnicitet eller sexualitet ner i andras strupar.
Det som bryts sönder framför våra ansikten är insikten om vad som är rätt och fel. Vad som är värdigt och rätt, och hur vi bör leva tillsammans. Vi kan kalla det etik och moral om du så vill. I min värld har denna inte att göra med var vi kommer ifrån. Den är däremot kopplad till vårt arv, och är delvis kopplad till vad vi förväntar oss av varandra. Jag tror att vi behöver hjälpa varandra att hitta tillbaks till denna, och jag påstår inte att jag vet hur det ska gå till. Det jag däremot menar är att vi behöver stoppa nedbrytningen av den.
