Om det finns en gud varför finns det inte flera?

Det handlar inte om att inte vara öppen för existensen av flera Gudar, det handlar om att framgångsrika civilisationer tor på en Gud, en gemensam idé som förenar nationen.
Det handlar om monoteism som framgångsrikt verktyg för att bygga samhällen.

Konstigt ändå, hur du hela tiden fortsätter driva dina egna tolkningar trots att jag flera gånger försökt påtala det felaktiga i de.
Jag har aldrig pratat om några "jättar som svettas fram vare sig ditt eller datt."
Det är Dina, helt egna, tolkningar - som du baserar på kristna missionärers och krönikörers beskrivningar av de, för dem, främmande världsåskådningar de sökte omvända.

Och helt riktigt så är det lika "rationellt" som tex den kristna dogmen om jungfrufödsel (något som, för övrigt, mången medeltida bondebefolkning reste både högljudda som enträgna tvivel om - ty de, som bönder, menade ju att de mycket väl visste hur barn blir till ... så att säga).

Jag försökte vidare förklara för dig varför de förkristna världsåskådningssytem - som idag blivit kända som "mytologi" - blev beskrivna på ett så förklenande sätt. Dvs det handlade om en medveten strategi som användes för att kyrkomännen skulle få bättre grepp om folken, och kunna framstå som de som besatt den "rätta kunskapen," medans de gamla folkens tro framställdes som dum, vidskeplig, inte förenlig med kunskap och logik.
Ja, jag har redan förklara t allt detta för dig, men ändå så fortsätter du envisas med att föra fram denna vantro som om den vore "Sanningen."

Sen så har ju "rationalitet" inte så mycket med vetenskaplig metod att göra, som du försöker få det till, utan är inte något annat än ett sätt att tänka på - rationellt eller irrationellt. Det behöver inte nödvändigtvis leda till något rätt och riktigt, men det upphör inte att vara rationellt för det.
Det är tex väldigt Rationellt att tänka på sina 2 äpplen som just 2 äpplen, eftersom 1+1=2.
Men det är lika rätt och riktigt att ge svaret - "äpplen."
Dvs. "Vad har du där i dina händer?"
"Frukt" hade också varit ett godkänt svar.

Jag skrev även i början att om man vill försöka förstå "något gammalt" så behöver man förstå det på deras sätt, på det sätt som de själva förstod det.
Och alltså inte envisas med att tolka det enligt sin egen samtids uppfattningar.

Det har alltså aldrig funnits några "förkristna högskolor" ... som undervisat sina studenter att de sk "flyttblocken" som ligger utspridda i landskapet blivit ditkastade av arga jättar eller troll som försökte pricka och förstöra den nybyggda medeltidskyrkans dumma klämtande oljud.

Sådana berättelser tillhör folklivshistorien, och är påhittade av byns egna berättare. Inte i syfte att bilda skola och "förklara hur det ligger till," utan det är sådant som någon av byns gamlingar drog till med når den frågvisa gubben från huvudstan kom och ställde dumma frågor.

Sådana historier hade aldrig någon reell betydelse för livet i det förkristna "samhället."
Helt andra saker ansågs betydelsefulla, saker som var betydligt mer rationella.

Som tex de många olika exempel jag redan angett, tidigare i vår diskussion här.
Som tex hur man beskrev människans olika psykologiska drifter och behov, reaktioner osv, med ett språk som för senare generationer uppfattas som "mytologiska."
Men för de som levde då, under Homeros tid tex, var det precis lika Rationellt och nära på Materialistiskt, att uppfatta de personlighetsdrag och psykologiska faktorer som påverkade deras handlande som komna från en övergripande "superfaktor" (på samma sätt som man idag kan läsa om hur personlighetsdragen från Femfaktormodelln (Big Five) också kan bestämmer vårt handlande.

Samma sak, bara olika ord för det.

Och även idag finns det välrenommerade psykologer som med bestämdhet menar att vi alla är kraftlösa slavar under våra personlighetsdrag, som vi blivit födda med och inte kan förändra.
Homeros skrev samma sak, att vi var slavar under "gudarnas viljor."

Samma sak, bara olika ord, olika namn.

Det ÄR i allra högsta grad ett rationellt tänkande som ligger bakom uppfattningen att - "Om jag och du, och han och hon därborta också, dvs alla oss, kan uppleva "Kärlek" på samma sätt, så måste det betyda att Kärlek är något som påverkar oss alla gemensamt.
Det var på det sättet man tänkte om "gudarna." Dvs det var deras egenskaper, deras "makt" som påverkade oss människor, eller livet på Jorden överhuvudtaget, som var det centrala. Dessa fick olika egenman, som tex "Tor, " eller "Afrodite" eller allt möjligt annat ...

Detta, animistiska sättet att tänka på, uppleva världen på, är i allra högsta grad rationellt.
Det är så långt fjärmat från "Blind Tro" som man bara kan komma.
Det fanns inget utrymme för folk att tro på "konstiga saker" som "Jungfrufödsel" eller "Jättar", eftersom man var fullt upptagen med det som man kunde se och uppleva, i sig själv eller sin omvärld.

Det jag stör mig allra mest på sådana som Richard Dawkins osv, det är ju att de baserar Hela sin tro på egentligen sin egen barndomstro, barndomsförståelse av sin egen kulturs huvudreligion. Som i Dawkins fall är protestantisk statskristendom.

Men det han då missar är - faktiskt extremt mycket, men för att hålla det kort - att det funnits andra sätt att uppfatta och förstå världen på som skiljer sig väldigt mycket från den protestantiska nordvästeuropeiska statskristendomen.
Dawkins är förbluffande okunnig om religionshistoria, och ändå försöker han i sin Ignoranta arrogans framställa sig själv som "den som har de Rätta svaren."
Men han har ju inte det.

Dessutom, eftersom du envisas med kristna exempel, och du tycker antagligen att "skapelseberättelsen" från Bibeln är tramsig och irrationell.
Det kan man naturligtvis diskutera, eftersom det är högst möjligt att tolka den på flera sätt.
Men, grejen eller poängen, här är ju att det faktiskt inte ens spelade någon roll vad som "stod i Bibeln."
Vet du varför ???
Jo, för att praktiskt taget ingen - biskopar inkluderade - läste Bibeln, iaf inte på det sätt som vi idag tänker oss det (särskilt inom den protestantiska delen av den kristna världen).

Nära på ingen visste alltså vad som verkligen stod i Bibeln.
Egentligen var det först som Reformationen som iaf Vår del av världen fick möjlighet att läsa Bibeln.
Det inkluderade präster också, munkar och biskopar.

Och under den tidiga Medeltiden, då kunde ju inte så många ens läsa.
Man blev biskop inte för att man var så jävla bra på kristendom, utan för att man tillhörde rätt maktsläkt (men inte fått ärva eftersom man inte var äldste sonen).
Så då fick man bli biskop istället för borgherre. Frågan är väl vad som var nitlotten ... med tanke på den makt biskopen faktiskt kunde ha på den tiden.

Särskilt de nordiska biskoparna var inte så förtjusta i "Blind Tro", eftersom de ju kommit från ett annat sätt att förstå världen på.
Därför var det nära att hela dåvarande "Sverige" blev utsparkad från den katolska gemenskapen. För man vägrade följa dumma sydeuropeiska regler som ingen kunde begripa sig på.
Särskilt sådana regler som stängde ute kvinnorna. Det var inte något som de nordiska stormännen kunde förstå eftersom de ju kom från ett samhällssystem som hade respekterat kvinnligt ledarskap och visdom lika som manligt. Nu fick de plötsligt inte längre ta råd från kvinnfolk, ens deras egna hustrur (som de dessutom blev tvingade att skilja sig från).
Man vägrade rätta sig efter de romerska kraven - ända tills Sverige hotades med bannlysning som sagt.

Som sagt - det var med kristendomen som kraven på Blind Tro, och "regler och förbud skrivna i en bok för alla" dök upp först.
Så var det inte innan. Du kan alltså inte fortsätta tolka hela världshistorien som om allt var likadant som under de senaste tusen åren av kristendom.

Tycker du inte att den egyptiska civilisationen var just "framgångsrik"?
Den överlevde ju i flera tusentals år. Så jag hade inte haft några större problem med att klassa den som framgångsrik.

Samma med de gamla grekerna, och romarna i Romarriket.

Persernas rike var hyfsat storslaget och mycket framgångsrikt det med.

Azteker, maya, inka-riket ... tämligen framgångsrika också.

De var alla polyteister.
Inte monoteister alltså.


Dessutom så är det ju bara med yttersta försiktighet och tveksamhet som man kan kalla kristendomen för just monoteistisk.
Du vet det kanske inte, men här Sverige finns det en hel del medeltidskyrkor som vittnar om en gudinnekult snarare än en Jesuskult.
Där vi tex har altartavlor och -skåp som fokuserar på jungfru Maria och hennes morsa, Santa Anna.
Ja, så hette hon tydligen, Marias morsa - Anna.

Garanterat att du inte visste det =)

Bilderna skildrar dem, tex tillsammans med Jesusbarnet, där alla kvinnorna har stora strålande glorior.
Men inte Jesusbarnet.

Du kan tex titta på kyrkan i Lena, för att se några bra bilder på Anna, Jesus mormor.

Ok. Kan du skapa något som Gud?

En fluga kanske?

Min poäng handlade inte så mycket om att räkna gudar utan mer om vikten av att förenas under en gemensam princip. En "Gud". Det kan vara en Farao, en Kejsare, ett helt pantheon av gudar eller en ideologi.
Den farliga pluralismen eller "polyteismen" är den som splittrar. Den mångkulturalism som anammats i väst till exempel som ser ut att lösa upp västcivilisationen till fördel för en stark monoteism – islam.
Moses första bud handlade om att ena och det var i denna mening "andra gudar", som hörde andra stammar till, utgjorde ett hinder. Så det kanske inte ska tolkas som en direkt kritik av polyteism i sig.
Snarare kritik av mångkulturalism.


Intressant. Jag har bara i förbifarten hört talas om Sankt Anna-orden och det var något jag läste som en not i Dostojevskijs Bröderna Karamazov.

Jo, alltså man kan leka med ord och räkna gudar som sagt.
Det finns muslimer som hävdar att treenigheten är ett uttryck för polyteism också.
Jag bryr mig inte så mycket om vilka etiketter vi vill sätta på verkligheten. Jag tittar på mönster.