Erfarenheter av att höra eller överhöra jobbsamtal på tåget

Jag har flera gånger på kort tid varit med om att en kvinna mellan femtio och sextio år "jobbar" per telefon på tåget. Hon berättar då om kollegor och chefer, problem hon har med dem och nu på morgonen gällde samtalet en rekrytering där det avhandlades varför "vi" inte ska gå vidare med henne. "Hon är jättegullig och rar, man skulle gärna ta en öl med henne, men man undrar varför hon slutade på det jobbet och startade eget om du förstår vad jag menar". "Ja, den chefen, han är ju helt förvirrad". "Den kollegan kan jag inte arbeta med, hon är helt förvirrad, kan inte sin sak och då får jag själv på problem i jobbet". Jag tänker att en kvinna som sitter i en tågvagn eller mitt på en perrong och högt och tydligt så att alla kan höra själv inte är den allra pålitligaste kollegan, men jag kanske är gammeldags?

Just nu sitter jag i en tågvagn och det har kommit in en man som också talar högt och ljudligt om lite "notes" som han slänger in bland "kommentarerna", "bilderna" dolde han och "mötet börjar klockan 10, han vet inte varför då deras programpunkt är" den enda på agendan". "Borde man istället lägga in en slide med XX". Nu är klockan 9.40. Kommer jag att höra hela det här mötet nu från och med klockan 10 bara för att jag råkat hamna i samma vagn?

Att diskutera:


Vad är era erfarenheter av att lyssna på folks jobbsamtal i kollektivtrafiken? Var går gränserna för när att föra sådana samtal potentiellt kan skada ert företag? Finns samtal som ni själva väljer bort att ta offentligt eller går effektiviteten före?
Andra tankar?

I första klass överhör jag färre samtal som urartar och röjer delikat information. Det snackas visserligen högljutt men folk har skärpan att behålla eftertänksamheten och omdömet. Jag hör sällan "skvaller" eller skitsnack. Ibland märker jag att vissa män vill att jag ska lyssna på hur mycket de har att säga till om och hur bra det går för dem. Det är ibland cute, ibland tröttsamt...och ibland, intresseväckande.

Tänker även att ju mer eftertänksam och självmedveten någon är, desto mindre snackas den nog i kollektivtrafiken.

Mycket extroverta personer, människor i någon form av personlig kris och människor med starkt självhävdelsebehov, är nog de jag hör mest sladder, skitsnack och personlig information ifrån.

Hmm. Jag ringer jag aldrig samtal när jag reser som skulle kunna innebära problem för min arbetsplats eller för mig privat. Att benämna saker med begynnelsebokstav, säga "i företaget" och hålla det vagt utifrån fellow medresenärers uppfattningsförmåga, är det enda som funkar för mig.

Sånt här är superkul, jag hörde massor av liknande saker när jag ofta reste en sträcka med tåg som hade många veckopendlare.
Roligast var när man fick höra folk diskutera rena olagligheter som bedrägeri mot en kund eller pengatvätt.

Åt frukost på ett hotell i Asien för många år sedan där en VD för att våra största bolag satt sig vid bordet bredvid och började diskutera hur man skulle kunna gå runt svensk skattelagstiftning för sina inkomster.