Jag jobbar inte på ett bibliotek, så jag kan inte uttala mig om vad det är som lockar någon att söka sig till yrket som bibliotekarie. Men som besökare på vårt stadsbibliotek så känner jag mig obekväm med att det patrullerar en ordningsvakt runt omkring mig medan jag försöker koppla av och läsa min bok. Vad är det för sätt? Det är ett jävla fängelse! Så här har det inte varit på min tid som ungdom, och det var ju inte ens länge sedan. Det här är en relativt ny trend jag sett ta form i vår stad. Det för tankarna till amerikanska filmer där muskelknuttarna med ärthjärna gillar att lyfta skrot på rasterna och de lite smarta gillar att läsa sina böcker i cellen samtidigt som de smider sina flyktplaner.
Jag har aldrig varit en flitig biblioteksbesökare, men jag tycker om att läsa och skriva. Jag skriver mycket på datorn, men när jag läser så föredrar jag att läsa från riktiga böcker. Jag vet att digitalböcker har sina fördelar, som t.ex. möjligheten att göra anteckningar i boken utan att kladda, eller markera ett avsnitt och få det uppläst eller översatt till ett annat språk. Men jag anser att fördelarna med en pappersbok är många fler, som t.ex. möjligheten att låna ut den till en vän utan att kopieringsskyddet kommer i vägen. Ett annat exempel är att antalet störningar av digitala tjohejsan (du har ett nytt meddelande, din digitala vän har publicerat ett nytt inlägg, det finns fem nya uppdateringar för dina appar, etc.) reduceras till noll. Men framför allt så är det mer behagligt för ögonen att läsa från en pappersbok. Det är en helt annan känsla att hålla i en riktig bok, och den blir precis lagom varm i händerna, och så luktar den gott också. Den luktar inte dammfläkt och brännt kretskort. Den hörs ingenting dessutom för den behöver ingen fläkt för att kyla den likt en mikroprocessor. Den behöver inte ens laddas med batterier... det räcker med att du har ätit en god matbit för att ha energi att läsa, och att du har bra belysning. Jag tror inte att pappersboken kommer att försvinna på många år, om ens någonsin.
Jag vet att ett bibliotek förvarar många olika typer av material och har många fler funktioner än att låna ut böcker. Men för mig är biblioteket synonymt med böcker. Men jag tycker inte heller om den här utvecklingen där det ska göras plats för en massa hittepå projekt på biblioteken för de som inte kan svenska, eller där man visar gamlingar var man hittar Internet på skärmen. Det är så oseriöst, och påminner mycket om STOM, KROM, KROM2, FAS3 och en massa andra "insatser" och program som Arbetsförmedlingen påtvingar de arbetslösa. Men värst ändå är dessa jävla ordningsvakter som ska gå runt och vifta med batongen. Jävla fängelse! Inte undra på att biblioteket så många gånger står öde, så de har nog behov av dessa hittepå projekt för ha anledning att existera.
Vilken roll har då en bibliotekarie i det stora hela? Inte fan vet jag! För första gången någonsin i mitt liv, när jag behövde lite mer engagemang av en bibliotekarie för något år sedan, så fick jag inte den hjälp jag behövde. Jag ville gräva fram en gammal tidningsartikel som den lokala tidningen skrev om min skolklass. Då fick jag lära mig allt om mikrofilmrullar och hur segt det går med digitaliseringen av gamla svenska tidningar vid kungliga biblioteket. Tidningen och den utgåvan som jag var intresserad av fanns bara på mikrofilm. Bibliotekarien som skulle hjälpa mig med att dels hitta rätt film och dels visa mig hur man hanterar maskinen på rätt sätt, visade sig inte ens veta hur man laddar filmrullen. Och det var en han! En manlig bibliotekarie. Så de finns. Ung kille dessutom! Som borde veta ett och annat om teknik, kan jag tycka. Men det enda han vet är väl att "googla". Först var filmrullen felvänd, sedan var den spegelvänd, och han visste inte att man kan korrigera för det i programvaran som hör till maskinen och som körs på datorn. Sedan spolade han av hela jävla bandet när han skulle visa mig hur spolningen fungerar. Han aktiverade snabbspolning och det sa bara "whoo-whoo-whoo"... och så lämnade han mig där... med skiten i knät och gick sin väg. Jag fick klara mig själv. Bara rullen var kvar i maskinen, mer än halva bandet dammade golvet, och resten var i knät på mig. Jag lyfte upp resten av bandet på bordet för att inte smutsa ner det, och så listade jag ut själv hur fanskapet fungerar och spolade först tillbaka allting för att fixa det han hade förstört, och sedan kunde jag börja söka igenom filmen för att hitta det jag sökte. Där har du vilken roll en "bibliotekarie" har på ett bibliotek. Det är nog bäst att denna bibliotekarie håller sig till att räta upp böcker på hyllorna, för något annat klarar han inte av.
Jag hittade det jag sökte! Men det var så dålig kvalitet på det. Jag fick sedan veta efter lite "googlande" att det går att komma åt högupplösta, skannade bilder via kungliga biblioteket. Men bara genom ett universitetsbibliotek som är anslutet till tjänsten. Jag var inne på ett folkbibliotek innan. Som tur var så hade jag tillgång till ett universitetsbibliotek i min stad, så jag tog mig dit en dag, för jag såg det som ett "uppdrag" och som arbetslös så hade jag tid med det. Det biblioteket var mycket finare och filmrullarna var pedantiskt ordnade. Jag fick tillgång till kungliga bibliotekets databas! Men tyvärr så är det mindre känt faktum att de som håller på med digitaliseringen av svenska dagstidningar är dåligt finansierade, så de har inte kommit så långt, och de har ännu inte digitaliserat den tidning som jag är intresserad av. Kanske om mer av pengarna som går till hittepå projekt som KROM... kanske kan de gå i mål med digitaliseringen tidigare då? Det slängs så mycket pengar på en jävla massa dumma och onödiga saker, jag ser hellre att det går till såna här projekt av betydelse för kulturarvet och folkminnen.
__________________
Senast redigerad av JohnFoe 2023-10-22 kl. 22:13.
