Vantrivs på jobbet, tips och råd mottages gärna

Hej

Mår inte så bra på min arbetsplats och går i tankarna att säga upp mig. Steget dit känns ganska avlägset dock dels på p.g.a att jag behöver jobbet för att betala mina räkningar och överleva men dels också för att jag inte vet vad jag ska göra annars. Mina problem går inte att lösa genom att prata med chefen, det är helheten med jobbet som är problemet känner jag. Trivs sådär med mina arbetsuppgifter och sådär med kollegorna. Jobbet i sig är jag väl inte heller jätteupprymd över. Har särskilt svårt för en kollega som snackar så mycket skit och sprider negativitet omkring sig som jag tyvärr inte kommer kunna undvika.

Vad ska jag göra. Funderar på att söka någon utbildning som är enkel att komma in på och som ger ganska bra chanser till jobb. Tänker främst någon yrkesutbildning som inte kräver några tyngre meriter eller svåra behörigheter. Har ni några förslag på vad jag borde göra och vad jag kan söka till? Har ni varit i samma situation och hur gjorde ni?

Just nu är jag öppen för nästan allt. Känner en klump i magen inför kommande arbetsvecka och vet inte hur jag ska tackla situationen...

Du får väl fundera på vad du kan tänkas vilja utbilda dig till och därefter söka sådan utbildning. Alternativet är att söka nytt jobb inom liknade du har idag. Du får väl gneta kvar till du kommit fram till vad du vill göra.

Tills du har ordnat annat, hur agerar du när kollegan snackar skit? Är det många som hör på, och är alla tysta?

Det finns ett sätt att ta luften ur skitsnackare. När vederbörande sätter igång och svärtar ner en viss person, kontrar du (vänligt) med att säga något positivt om den personen. Det höjer också din självaktning, eftersom du markerar.

Kan du arbeta udda tider och skiftjobb så är kanske lokförare ett alternativ, bra lön, efterfrågad arbetskraft, kort utbildning.

Som sagt är öppen för allt som är "enkelt", monotont och enformigt. Hade t.ex. kunnat tänka mig måleri, men läst att det är rätt mycket LIA och grejer för det och att det tar tid tills man blir helt färdigutbildad.


Jag agerar genom att inte säga någonting. Medan kollegan brer ut sig om den en och den andre håller jag inte med kollegan och snackar inte skit om andra, däremot är jag dålig på att säga ifrån. Kalla det feghet om du vill...personen i fråga är märkligt nog högaktad och flertalet rövslickar personen på avdelningen. Denne kollega är också högre uppsatt och har ett och annat att säga till om. Bara i veckan snackade vederbörande skit om tre andra personer på avdelningen...jag hade ju enkelt kunnat framföra detta till dessa personer men är ingen dramasökare som vill skapa osämja på arbetsplatsen. Sedan känner jag rejäl prestationsångest i denne kollegans närvaro. Vill bara komma därifrån känner jag...


Jo tack...hur många ansökande kommer in på den utbildningen? Typ 30 av 1000 sökande? Verkar vara ett trevligt yrke men jag skulle förmodligen inte komma in om jag sökte.

Finns det andra enklare yrken med kort utbildning och som inte är jättesvåra att komma in på? Typ VVS-montör? Läser på nätet men blir inte klok på behörigheterna som krävs....

Känner ungefär likadant. Jag läser vidare samtidigt som jag jobbar men det är ganska slitsamt. Kolla om du kan få omställningsstöd från CSN. Ett tips är kolla om din lokala yrkeshögskola eller Komvux har något. Om du saknar behörighet sök via reell kompetens eller läs några kurser på komvux.

Kör en yrkesutbildning inom något som verkar spännande, det är hur chill som helst och du får chansen att träffa lite nytt skönt folk under tiden för utbildningen.

"Enkla" jobb som inte kräver någon form av utbildning är i princip omöjliga att få idag, de jobben landar inte sällan på bidragsblattar som som får någon form av bidrag från Arbetsförmedlingens otaliga introduktionsprogram. Dessutom får väl arbetsgivaren i vissa lägen även bidrag för att husera dessa och tar de emot fem stycken så kanske de kan göra någon nytta i alla fall.

Tycker gott du kan ta kontakt med en yrkesvägledare som kan hjälpa dig till rätta med vilka behörigheter som behövs för att söka vissa utbildningar. Är det lokförare du vill bli så krävs gymnasieutbildning med svenska, engelska och matematik. Sen kan vissa utbildningsanordnare kräva mer. Vet inte om det krävs bilkörkort också.

Tycker att du ska börja med att fundera på vad du egentligen vill göra med ditt liv.
Jag har varit i samma sits vid ett flertal gånger där jag gick till en arbetsplats där jag av olika anledningar inte kände att jag passade in.
Med stöd från flickvän och familj så tog jag efter mycket om och men ett beslut att satsa på det som jag verkligen ville jobba med.

Nu så här 10+ år senare så är livet som natt och dag i jämförelse med vad det har varit.
Från att ha mått dåligt på psykiskt och fysiskt (jobb en av anledning till detta) så mår jag idag mycket bra. Har mycket mer fritid nu än någonsin då jag jobbar hemifrån.

Så mitt tips är att du absolut ska satsa på nåt som du verkligen vill.
Om du har passion för något så blir det ju något enklare då du vet från början vad du vill göra.
Annars så får du helt enkelt börja fundera på det.

Visst du kan ju som du själv varit inne på testa dig fram. Söka nytt arbete, eller söka någon yrkesutbildning som du lätt kan komma in på.
Kanske är vad du behöver, vad vet jag.
Känn efter och tänk till en eller två gånger först. Hoppa inte på vad som helst bara för att du känner att det är ett måste.

Förstår att du bara vill därifrån, och det verkar bero rätt mycket på kollegan du beskriver.

Däremot tror jag inte att andra högaktar någon som sprider gift i sin omgivning. Det är nog snarare rädsla. Ville bara tipsa om hur du lättare kan stå ut tills du tagit dig därifrån. Det är ett effektivt sätt att högt säga positiva saker om den det skitsnackas om (så att alla hör). Dyngspridaren kommer av sig, och mönster kan brytas. Folk blir lättade när negativa stämningar bryts. Se det som ett forskningsprojekt. Inget drama med en enkel uppskattning (den ska dock vara ärlig från din sida).

Tycker absolut du ska byta jobb så snart som möjligt! Det kommer på sikt att få dig att må så mycket bättre! För tänk på hur mycket av din vakna tid du tillbringar just där! Är du då omgiven av dåliga människor ( läs människor som beter sig illa ) så kommer du att må dåligt av det. Skulle det vara så att du kommer in på en arbetsplats som är lika värdelös så säger du helt enkelt upp dig igen.

Vad jag försöker säga är att du inte har något att förlora på att byta jobb eller gå en utbildning, ofta är man rädd för den förändringen och kan känna sig låst till sin arbetsplats trots eländet. Men en tid efter man gjort detta så brukar man snarare ångra att man inte sa upp sig tidigare.

Sätt sedan också upp kriterier för din framtida arbetsplats och sedan påbörjar du processen. Kan du tex inte ha en god , fungerande relation till framförallt din chef, hur ska du då kunna jobba för den? Nu förstår jag på ditt inlägg att det inte var chefen som var det största problemet, utan din kollega. Men likadant med kollegorna , märker du över en längre tid att det inte funkar ( tex ett halvår men max ett år ) så byter du igen. För du har rätt att må bra på din arbetsplats!

Okej men då ska du byta jobb eller börja en utbildning. Vad sägs som medicinskt tekniker?