Citat:
Ursprungligen postat av
U22
Jag fyller snart 27 år.
Jag har tidigare i år varit timanställd som obehörig lärare (studerar till lärare samtidigt och förväntas vara klar till sommaren 2024). Tjänade inte guld direkt men det gick att betala hyra och leva på lönen åtminstone. Men min arbetsplats började gå back ekonomiskt, och de bad mig därmed att gå. Sagt och gjort.
Har sökt många nya jobb, men ingen vill anställa mig. Får hela tiden mail om att de har valt att gå vidare med andra sökare. Blir inte ens kallad på intervju. Har bett flera andra att läsa mitt CV och ge feedback. Alla har sagt att mitt CV ser bra ut.
Man hör hela tiden att det är lärarbrist och att det är så lätt att få det jobbet. Knappast för mig... jag har till och med ringt skolor och berättat om mina kvalifikationer, trodde de skulle bli glada av att nån visar intresse för ett bristyrke, men jag får bara höra "Våra lediga tjänster publiceras online, sök där", och så upprepas det som jag skrev ovan igen.
Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa med särskilt mycket. A-kassan vill inte hjälpa mig då jag procentuellt har jobbat för lite. CSN kan jag inte få längre då jag tagit maximum.
Lever på mitt sparkapital just nu. Men när den är slut (vilket är rätt snart), vad ska jag göra då?
Som grädden på moset så går mitt hyreskontrakt ut i augusti nästa år. Då kan jag bli hemlös. Med 4 års köpoäng i Stockholm känns det hopplöst.
Jag har senaste tiden börjat känna av de första tecknen på depression. Alla jobb som finns på platsbanken är redan sökta, så det finns inte så mycket mer att göra i min vardag, än att gå runt och ha ångest över livet.
Jag kämpar verkligen för att komma ur min situation, men det är inte normalt att inte kunna få ett riktigt jobb när man är 27. Vad kan jag göra?
Ska jag begå självmord och joina 27 Club? För det är helt seriöst den enda vägen ut som jag känner just nu.
Jag har inte läst hela tråden. Men baserat på din trådstart slår det mig att dina problem inte låter djupgående. Det är mycket deprimerande att inte kunna hitta jobb, det är allmänt känt. Jag har aldrig själv varit i den situationen men har haft folk omkring mig som har haft det problemet. Människor som mådde bra innan kan bli djupt deprimerade. Så det är inte konstigt att känna så och du är inte ensam i din situation.
Vården, typ hemtjänst, skriker i princip alltid efter personal. Detsamma tror jag gäller för jobb inom personlig assistans. Har du sökt sådant? Det är inte så välbetalt och kanske har dåligt rykte men den typen av jobb kan vara trevliga iaf. Och du kan jobba deltid bara för att täcka kostnaderna. Om inte annat håller det dig ovanför ytan tills du hittar något bättre.
Det jag menar med att dina problem inte är djupgående är att du inte exempelvis är låst till stora skulder, du verkar inte vara bunden till någon helvetisk familjesituation med barn i bilden och så vidare. Bara du får ett jobb så löser sig allt, nästan.
Boendet är då nästa problem. Det är ett år bort så det är än så länge gott om tid att hantera det. Du vet att du kan plugga deltid och bo i studentbostad medan du försöker samla poäng till annan lägenhet? Det finns korttidskontrakt med kortare kötid och där använder man inte upp sina ködagar. Man måste inte heller bo i Stockholm. Vill man det absolut så svämmar staden över med inneboende-möjligheter. Alltså, du kan ta ett rum som inneboende hur enkelt som helst. Kanske inte någon slutlig lösning men markant mycket bättre än att vara hemlös. Tak över huvudet är inga problem, ens om du vill bo i Stockholm utan kötid eller möjlighet att hosta upp enorma belopp för insats och samtidigt bli skuldslav för resten av livet.
Ställ dig i lite olika bostadsköer i Sverige. Det finns flera som är gratis och inte helvetiskt långa.
Eftersom du inte är bunden till varken jobb eller boende här så skulle det här kunna vara det perfekta tillfället att testa lyckan i något annat land. Det är enkelt att flytta och jobba inom EU.
Det kanske känns ovisst och osäkert att det går tid utan att du hittar jobb och gällande bostadssituationen. Men se det som att många dörrar står öppna för dig, på många sätt är du fri.
