Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Problemet är inte kvinnligt tänkande. Problemet är att kvinnligt tänkande har kommit att dominera inom de nämnda områdena, och att de inte finns något manligt tänkande för att ballansera det.
Kvinnor fokuserar på omsorg och kärlek. Det är bra, men utan män som sätter ramarna för vem som ska omfattas av kvinnans omsorg och kärlek, så spårar det ur.
Tänk dig ett läger i vildmarken. Männen håller fienden från dörren, och avgör vilka främlingar som gjort sig förtjänta av att få komma in. De som kommer in, får kvinnornas villkorslösa omsorg.
Det som hänt idag i Sverige, är att det finns personer (främst kvinnor) som på allvar tycker att det inte behövs några vakter. Alla främlingar är välkomna att äta vår mat och få vår omsorg.
Vi tror inte längre att vi behöver varandra, och alla vet att lägret snart är borta. Det är så det blir, om man inte har några vakter.
Javisst är kvinnligt tänkande problemet! Och bakom detta hittar vi den feministiska frihetskamp som under andra halvan av 1900-talet förde fram till ett jämställdhetstänk, där det var viktigare med 50-50 i styrelser, på chefsposter, akademiska utnämningar etc. Samtidigt ökade antalet skilsmässor och därmed antalet ensamstående mödrar, som nu i det jämställa samhällsklimatet blev mindre beroende av en man.
Dagens situation måste ses mot bakgrund av detta. Vi behöver återgå till vår biologi. Det naturliga är ju att kvinnor tänder på starka män och vill bli beskyddade (är själv kvinna), men många kvinnor har pga det ekonomiska oberoendet av mannen tappat bort ”signalsystemen”.