Riks tar den vågade diskussionen: Är kvinnors makt problemet i samhället?

Ja, absolut är det ett jätteproblem med speciellt den idag stora repressentationen av kvinnor som har makt i olika former.
Det stora problemet som jag tycker är att i bakgrunden, så ligger det ändå och spökar det där med patriarket. Sedan har de alldeles för ofta en känslostyrd ton med ett högt tonläge följt av att män vågar liksom inte heller hålla samma tonläge pga det är kvinnor och att det räknas som mycket mer skamfullt att en man säger till en kvinna i samma tonläge. Det gör att kvinnor skambelägger männen med sitt tonläge och männen viker sig i debatten.
I morse ex. hörde jag en diskussion mellan en politiker och en kvinnlig repressentant för svenska kyrkan, där den manliga politikern inledde med att alldeles för många som kommer till Sverige konverterar till kristendom för att här skapa sig ett asylskäl dvs. det efteråt inte går att utvisa dem pga de har blivit kristna. Den kvinnliga repressentanten för svenska kyrkan inledde det hela i upprörd ton med ...det här är så dumt att klockorna stannar. Den manliga politikerna svarade inte alls tillbaka i samma tonläge och mer eller mindre vek ner sig. Själv hade jag blivit ursinning om någon hade svarat mig på ett liknande nedvärderande sätt.

Du visar på en vanlig företeelse när det gäller diskussioner mellan kvinnor och män (finns en närliggande tråd om mansplaining). Kvinnor som växer upp med en pappa som lyssnar på dem, diskuterar med dem, läser läxorna med dem och låter dem vara med även i hans värld, får ett helt annat tänk och uttryckssätt i umgänget med män. Personligen har jag haft den turen och jag uppfattar att män i regel är mycket intressantare än kvinnor.
Redan små flickor uppfattar kvinnors känsloutbrott som jobbiga. Växer de upp med en känslostyrd mamma, som spelar på hela registret, och där pappan är frånvarande eller har kapitulerat, kommer dessa flickor att upprepa samma mönster, hur välutbildade de än kan vara.

Över 70% av cheferna inom offentlig sektor är kvinnor, fungerar den bra?

Stort NEJJ! Helt galet. Blir så trött av att ständigt se alla dessa kvinnliga chefer, varav minst hälften, förmodligen fler, för länge sedan har nått sin inkompetensnivå. Kvinnor i chefsposition fungerar inom vissa områden men ställer krav på god självkännedom, ledaregenskaper, adekvat utbildning för arbetet i fråga, erfarenhet från den sektor man ska jobba med och mer. Och kvinnan i fråga får inte vara för ung.
Hon måste kunna hantera ärvd, äldre personal.

Gäller inte det manliga chefer i samma utsträckning?

Vill uttrycka mig så här:
Tredje vågens feminism, kvoteringshysterin, har oavsiktligt lett till att män förbigåtts vid olika chefsutnämningar. Jag påstår inte att män, generellt, är bättre chefer. Det gällerr vilken samhällssektor, chefspost, chefskvalifikationer etc som det handlar om. Dock krävs, av båda könen, ledaregenskaper.

Att kvinnor har makt är i sig själv inget problem.

Problemet är att makten av ideologiska och politiska skäl fördelas extremt ojämställt till kvinnors fördel och att man systematiskt slår ner på män och höjer upp kvinnor.

Så kan det inte få gå till.

Håller helt med. Vi måste bedöma kvinnlig respektive manliga kandidater till alla slags maktpositioner på ett likvärdigt sätt. Jag, som kvinna, skulle inte må bra om jag fick veta att jag fått företräde till ett jobb på grund av kön.

Om du får tillträde till ett jobb pga av du är en kvinna finns det en av två orsaker:

1. Ditt sexuella värde är högt.
2. Du har draghjälp från andra kvinnor som via politik kan skapa förmåner för kvinnor som grupp.

Det är bara en idiot som tackar nej till att ta emot hjälp från den egna gruppen (i detta fallet kvinnor hjälper kvinnor).

Är du en idiot?

Mitt senaste jobb fick jag i ädel konkurrens med både män och kvinnor. Det fanns ingen som krattat manegen där, nej.
Har faktiskt aldrig blivit pushad av någon kvinnogrupp.