Varför heter Danmark Danmark?

Det blir bara Sverige i andra länder om vi lyckas exportera namnet, eller de är germansktalande och själva kommer på att något med rike blir bra.

I gammalengelska användes ordet Swiorice någon gång, och det språket är ju en nära släkting.

Annars kommer vårt lands namn ofta från Svitjod eller versioner av latinets namn på landet, som brukade vara ord som Suedia och Sueonia.

Det finns en engelsk text från 1100-talet som talar om en nepos de Swathed. Det där ordet låter som någon form av Svitjod, och tyder på att den som skrev texten hörde någon säga det, snarare än att ha läst det i en bok.

Halfdan Svarte var Norges kung i en grå forntid

Österrike finns ju fortfarande. Tidigare fanns väl en
hel del småländer med till namnet rike.

Han kan ha varit halvdansk. I de frankiska annalerna kan man läsa följande under år 813.

http://www.thelatinlibrary.com/annal...francorum.html

Så bröderna Harald och Reginfrid var inte hemma, utan åkte och krigade i Vestfold, och förmodligen för att dessa områden i södra Norge ingick i ett danskt överherravälde. Svarte var också kung i Vestfold. Förmodligen hette förresten Haralds och Reginfrids fader, Halvdan. Han gick i frankisk tjänst senast 807.

Man kan i dessa annaler se att de inte skriver om Danmark, utan om daner. Kungarna kallas, danernas kung.

Den tidigaste Halvdan jag känner till är den här, som är Healfdene i gammalengelskan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Halvda...unga%C3%A4tten

Som enligt Beowulfsagan hade fyra barn, Heorogar, Hrothgar, Halga, och en dotter som kanske hette Yrsa och var gift med Onela i Sverige. Denne kung, Halvdan, förekommer således i olika sagor och texter, men om han existerade i verkligheten är tveksamt. Läser man texterna rätt av är det dock en kung runt början av 500-talet. I skandinaviska berättelser är namnen förresten inte riktigt likadana.

Namnet finns som Halbadaniz, så det har hängt med ett tag.
https://www.isof.se/download/18.7854...personnamn.pdf
Danskarna ska för första gången ha blivit omnämnda som daner på 500-talet.

Jag har lite funderingar kring Beowulsagan. Om Onela, Ale den uppländske i Norge. Det sägs att Snorre ska ha fattat fel och att det rör sig om Uppland i Sverige. De tre upplanden i dagens Uppland nämns i skriven text ca 1290-talet, efter Snorres död alltså. Men det är ändå nästan 800 år efter att Beowulf och Ale ska ha funnits. Jag fattar inte hur Uppland eller uppländske har överlevt den långa resan tillbaka i tiden och fram igen. Någon här som vet?
[indent] Att Ale kallas norsk i de nordiska traditionerna har förklarats med en sammanblandning mellan det svenska Uppland och det norska Oppland, som på fornisländska heter likadant. [/INDENThttps://sv.wikipedia.org/wiki/Ale_den_uppl%C3%A4ndske

Lägg märke till asterisken. Halbadaniz är en konstruerad form utifrån det Healfdene man finner i Beowulf. Siffrorna refererar till rader i Beowulf.

Personer kan utan problem användas på olika sätt i olika texter. Hygelak är dansk i Gregorius av Tours verk om frankernas historia, men en göt i Beowulf. Händelser kan också lätt förflytta sig.

Författarna hade stora friheter, och var ofta mer avancerade, som skribenter, än vad man lätt tror i dag. Olika sagor, myter och berättelser var nog också mer spridda än vad man skulle gissa. Alcuin frågar ju retoriskt i ett brev till munkar i England om vad Hinieldus har med Jesus att göra.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ingeld

Präster och munkar har roat sig med berättelser och annat, även om Hinieldus förstås kan vara en annan person.

Man kan se att Ingeld inte är svensk, utan Heaðobard, så det är ännu en person som har skrivits om för att passa i olika texter.

En sak om Beowulf är att texten på ytan handlar om 500-talet, men den version vi har skrevs ned i början av 1000-talet, då danska kungar härskade i England. Tämligen säkert är det därför inte 800 år mellan texterna med skilda traditioner. Istället är det enklare att tänka sig att det fanns en något gemensam berättelseskatt i Nordvästeuropa, som författare kunde använda sig av.

Tack, du är en pärla.
Här ger du Svt och Bo Gräslund fingret!
https://www.svtplay.se/video/Kz25Y2p...rna?id=Kz25Y2p

Måste erkänna att jag själv går vilse ibland när jag funderar kring Biowulfaz och försöker hitta motsvarigheter i den verkliga världen. Men nu skingrade du dimmorna åt mig och jag kan sluta ödsla energi på det. Även på att försöka hitta inskriptionen till Halbadaniz bland runstenar och artefakter, vilket sysselsatte mig i en timme ungefär tills jag gav upp. Jag är ingen språkvetare, som du har förstått.

De olika berättelserna om Sigurd Fafnesbane har råkat ut för samma öde. Tror du att den ursprungliga kärnan till Beowulf kan ha förts till England med anglosaxarna och snappats upp av munkarna där? Berättelsen följer ju deras berättartradition om övernaturliga väsen, drakar och hjältar med övernaturliga förmågor. Och eposet har ju fått en tydligt kristen prägel. Om jag förstår saken rätt efter att ha läst på Wikipedia, så har munkarna censurerat mycket av den anglosaxiska, hedniska diktningen och bara lämnat kvar smulor i princip.

I Svt's Sanning i sagorna hävdas det att svenskar förde berättelsen till England på 600-talet. Förmodligen samtidigt som en sveakung kom dit och sedan begravdes med anglosaxiska föremål i skeppsgraven på Sutton Hoo. Beviset på det ska vara att edsringen av guld enbart har förekommit i Sverige, Danmark och Norge som fenomen och bara under folkvandringstiden med slut 550. Tydligen är även ringbrynjan ett bevis för det här: bara nordmän har burit ringbrynjor och då bara under folk- vendeltid. Att liknande guldringar och brynjor grävts upp på platser utanför nordmännens värld från olika tidsperioder ges ingen förklaring. I vilket fall: Beowulf var gotlänning och det slutliga beviset för det slås fast i en gutisk skrift från 1200-talet om en Strålben, tydligen. He he

Han är inte historiker och klarar inte av att sätta sig in i situationen vid textens tillkomst, men det är ändå konstigt att tro att sagor kom en gång på 5-600-talet, och sedan har det inte funnits någon kommunikation mellan dessa områden, trots att det drällde av vikingar i England.

Problemet med Beowulf är förstås att man inte riktigt vet när den författades. Man har gissat på allt mellan 500-talet till runt år 1040. Det är dock bevisat att texten vi har är från det tidiga 1000-talet, och det genom analys av skrivstilen. De som sysslar med sådant har skapat en relativ kronologi, och förankrat den i daterade brev.

Vi vet också av själva texten att de som skrev verkar ha skapat åtminstone vissa verser samtidigt som de skrev.

Sedd ur det perspektivet är texten lätt att läsa som allegori. Grendel och Grendels morsa var egentligen inte troll, utan två högst verkliga personer runt år 1000.

Man kan också fråga sig hur en engelsk författare är skapad som börjar med att berömma dansken Scyld för att han tvingade andra på knä och avslutar med, þæt wæs gód cyning. Det är uppenbart att texten skrevs i ett tidevarv med danska härskare i England, även om man kan ha haft en äldre berättelse att utgå ifrån.

Förmodligen vet vi också var Heorot låg. Många gissar på Lejre, men Saxo skriver i en bisats i Gesta Danorum om Roskilde och Ivar Vidfamne att han skall ha byggt stället, men... att det egentligen var Sven Tveskägg. Jag tror att vi där ser att man på 1200-talet menade att Eofor, Ivar, egentligen var Sven, och jag tror att Heorot, som det används i texten var Roskilde. Det skulle då också visa att nya berättelser skapades under den sena vikingatiden. Fast man kan/har förstås utgått ifrån äldre sagor.

Om Gräslund skulle jag gissa att han har en sommarstuga på Gotland, och det är svårt att se att ringar och brynjor så tydligt kan placera berättelsen där.

Stort tack! Allt du skriver låter väldigt rimligt i mina lekmannaöron. Jag är mer lagd åt det arkeologisk hållet och tittar vanligtvis efter det som döljer sig i myllan.

Jag måste säga att jag är lite chockad över de grava faktafelen och de orimliga slutledningarna i Svt's program. Här kommer ett tillskott till din teori, en virad "edsring" i guld från sen järnålder uppgrävd i England. Inte den där typiska ringen från bronsåldern som gärna visas upp.
https://www.britishmuseum.org/collec.../H_1849-0210-1

Korr: ser att jag skrev gutisk i förra inlägget, menade naturligtvis gutnisk.

Det här hade jag helt missat, något som du säkert redan känner till:

Ringarnas betydelse som kungliga kultobjekt fortsatte efter kristnandet av anglosaxarna in på 10-talet e.Kr., vilket framgår av den anglosaxiska krönikan när en engelsk kung kallas en generös ringgivare (fornengelska: beaggifa),[17] en beskrivning som också används för Jesus i den gammalsaxiska Heliand.

https://en.wikipedia.org/wiki/Rings_...logical_record

Jag tror absolut Robin Hood är närmast gåtans svar. För vad är ens Danmark? Jo, landets mitt är i Öresund så klart, på ömse sidor. Sakta flyter Don som man säger. Eller Danube. Och på gränsen till Tyskland blott en mark. Och där har de rest en mur till värn . Därav Dan-mark.

En ledtråd till från mig - Kungarna och Drottningarna kommer från gränsmarken i Slesvig - Holstein. Kanske är det deras uppgift att försvara Danevirke?

Hade i princip övergett den här tråden, men ditt inlägg inspirerade mig till vidare möjlig insyn:
eftersom danerna i enlighet med scenariot jag målar upp, där de kontrollerar "flodinloppet" som är Östersjön/Skagerrak, så sker detta rimligtvis på respektive strand, då man annars inte kan bilda blockad eller lika effektivt inkräva tullar som om man bara har en stor sjöflotta. Således är nog, som du säger, Danmarks mittpunkt Öresund - det bästa möjliga platsen att bedriva ovan nämnda blockad/tull, och därför är det bara logiskt att Danmark ägde Skåne, Halland och Blekinge - de tre som bildar Skåneland.

Aldrig riktigt, i mitt huvud, riktigt gjort kopplingen att Danmark spred sig utifrån vad som antagligen började som en liten utpost på "andra sidan flodan". I mitt huvud har jag alltid sett dem som erövrare som seglade en masse till vad som nu är svensk kust. Erövrare var de ju förvisso, men västerut. Svearna drog ju österut.

Intressant ämne för både fan och dan.