Citat:
Ursprungligen postat av
robinhoodvarUCsnut
sitter och glor på en karta och man ser en jävla massa -land (tyskland, irland, island, england, skottland, thailand, somaliland, nederländerna etc.) men -mark sticker ut.
jag menar, hade det hetat Danland så hade det varit det häftigaste namnet på ett land på antagligen hela jorden, men nu heter det Danmark. förvisso, på ett sätt, bättre med ett tråkigt namn när de samtidigt har världens kanske fulaste språk efter gurglande arabiska och klickande bantuspråk. det hade fallit in under falsk marknadsföring att ha det fränaste landsnamnet men inte kunna låta lika frän när man pratar om det på hemspråket.
jag vet inte, bara en dum tanke sådär. puss
Som flera andra säger är mark gränsland här, även om en ordbok som Bosworth/Toller säger att det på danska betyder land.
Citat:
Dene-mearc, -marc, e; f: -marce, -mearce, -merce, an; f. DENMARK; D&a-long;nia, Cimbr&i-short;ca Cherson&e-long;sus = Χερσ&omicron-tonos;νησσs, f. a land island, peninsula; from χ&epsilon-tonos;ρσos, χ&epsilon-tonos;ρρos land, and ν&eta-tonos;σos, oτ; f. an island [Dene the Danes,-denu a plain, vale, valley; and mearc a boundary. The Saxon Chronicle, in 1005, 1023, 1036, has Denemearc; Denmearc, in 10l9, 1075; Denmarc, in 1070 and 1119. In Danish mark signifies a country; hence Denmark the low country of the Danes: so Finmark the low country of the Finns. Wulfstan [Alfred, A. D. 892] is the most early writer hitherto known, who mentions Denmark] :-- Wulfstán sæ-acute;de ðæt he gefóre of Hæ-acute;ðum. Weonoþland him wæs on steór-bord, and on bæc-bord him wæs Langa land, and Læ-acute;land, and Falster, and Scon-ég; and ðás land eall hýraþ to Denemearcan Wulfstan said that he went from Haddeby. He had Weonodland on the right, and Langland, Laaland, Falster, and Sconey on his left; and all these lands belong to Denmark, Ors. 1, 1; Bos. 21, 39, 41-43, Ða ígland in Denemearce hýraþ these islands belong to Denmark, 1, 1; Bos. 21, 38.
Tyvärr har inläsningen sabbat diverse udda bokstäver.
Första gången ordet används i engelska är i kung Alfreds Orosius och där ser man något intressant.
Citat:
Da he Þiderweard seglode fram Sciringes heale, Þa waes him on Þaet baecbord Denamearc, 7 on Þaet steorbord widsae Þry dagas; 7 Þa, twegen dagas aer he to HaeÞum come, him wees on Þaet steorbord Gotland, 7 Sillende, 7 iglanda fela.
(7 är ett tironiskt och.)
Jo, Ohthere seglar från Skiringssal till Hedeby och har Danmark till vänster, alltså där vi idag har Bohuslän och Halland. Något senare i texten står det att de danska öarna hör till Danmark. Det är således möjligt att öar som Själland inte var det man menade med Danmark, och inte heller i "Gotland", som är våra tiders Jylland. Ska lägga till att "iglanda fela" betyder många öar.
Vi har ett härad, Mark, som förmodligen fick sitt namn som gränsland mellan Halland och Västergötland. När man smakar på uttryck som "i markerna" känner man också att det är något diffust och vilt över ordet, något bortom bebyggelse.
