Hur botar man ensamheten?

Känslor av ensamhet är ett straff vår hjärna sänder ut, för att motivera oss att söka en gemenskap med andra.

Det handlar om urgammal biologi. I miljontals år har andra män, gruppen, varit väsentlig för vår överlevnad. Med tiden har vi formats så att vi har fått ett psykologiskt "beroende" av gemenskap, av gruppen, och ett psykologiskt obehag om vi är utan en grupp.

Samma sak med kvinnor. Vi män har en urgammal instinkt att reproducera oss, vilket driver män till kvinnor, driver män att vilja ha en kvinna i sitt liv trots att de aldrig bidrar med något väsentligt, faktiskt tvärtom gör mannens liv besvärligare och svårare än det skulle vara utan en kvinna. Men att ha en kvinna ger en känsla av tillfredsställelse (psykologsk belöning för att man har ett beteende som gynnar reproduktionen).

De flesta människor väljer vänner och kvinnor väljer man baserat på mannens nytta, vad erbjuder han? Så vill man få en kvinna, eller vänner eller gemenskap, så behöver man vara till nytta för andra. Så bli nyttig för andra, eller välj att inte låta dig utnyttjas och var själv.

Älska ditt ursprung naturen.

Jag ser absolut inte ut som Brad Pitt och under flera år var Tinder min knullapp.

Inte ens det hjälper! Tjejer vill bara ha brevvänner.

Har matchat med hundratals men endast 10% vill ses irl.

Räcker det inte med en tråd? Oavsett vilket, gå till gymmet och sluta tyck synd om dig själv så löser det sig.

Det där är precis mentaliteten som håller dig ensam. Varken män eller kvinnor vill vara nära män som har behov av att prata känslor och visa empati.

Du behöver vänner. Du är ung. Det är lätt att hitta vänner. Du borde ha någon i din bekantskapskrets som kan bjuda med dig på fest, mingla och skapa kontakter.

Du kan gå med i någon lokal klubb, typ frisbeegolf eller liknande. Där kan du säker också skapa kontakter.

Det viktiga är att försöka bygga relationer i ung ålder. Efter 30 kommer det bli svårare.

En kompis till mig som flyttar till Sthlm om två veckor pratade om Meet up som tidigare nämnts i tråden. Vet inte hur utbudet från den sidan ser ut i din stad?

Min generalisering är att män oftast vill umgås över en aktivitet. Kan vara något passivt som att titta på sport eller aktivt som att sporta. Förstår att sport inte är något för dig men det finns kanske någon grupp för brädspel t.ex på Facebook i din hemstad?

Tänker att du borde börja kompromissa. Dvs inte vänta på att folk ska komma till dig och gilla dig för den du är idag och det du har att erbjuda. Kanske börja träna eller motionera. Förbättra dig liksom så att du blir mer attraktiv för tjejer och potentiellt nya vänner.

Absolut att du kan hitta föreningar och grupper i ett så pass stort samhälle!

Kan jag, som bor i ett samhälle med mindre än 5000 pers göra det, så kan du.

Kolla runt lite, inte bara på ortens och kommunens hemsida, utan kolla alla lokaltidningar, anslagstavlor och gratistidningar du kan hitta, så lär du finna!

Men först ett intresse. Något du kanske redan egentligen intresserar dig för men inte utnyttjar i hobbyformat så att säga. Filmer eller musik kanske? Något mer kultur-kulturellt? Idrottsligt? Börja simma om det finns badhus i närheten. Går man vid samma tid regelbundet lär man stöta på likasinnade. Kan finnas simsällskap också. Gymma? Yoga? Något åt naturhållet? Djurhållet? Digitalt skapande? Recensensioner av datorspel? Engagera dig i frivilligarbete som läxhjälp, nattvandring, hundpromenader åt gamla tant Elsa, hjälpa till inom kommunen med att vara stöd åt någon inom LSS (tror tom det kan ge betalt)?

Hittade själv Bob Hansson för ett tag sedan t.e.x. Lite otippat för min del kan man säga. Utifrån det en bokcirkel fast med utgångspunkt i modern lyriken, där det begreppet används vääääldigt brett. Detta kom sig av ett tips från en medlem i den lokala kören som jag gick med i i brist på annat förra året.

Känner du att jobbet är en bättre ingång till socialt umgänge och det inte funkar på nuvarande stället - sök dig vidare. Du förtjänar att vara på en arbetsplats där du mår bra och kan ha ok relationer.

Jag menar inte man ska ha många vänner. Men de två som bara hade mig som vän klagade hela tiden på sin ensamhet, men de försökte inte vara en god vän själv. En ville bara utnyttja, jag sa till hen att så funkar inte vänskap men det gick inte in. De sa att folk lämnat dem alltid för att de var bäst men de andra var dumma.

Jag brukade också bara hoppa på en vänskap, men har lärt mig. En av dem var galen, skadade mig indirekt fysiskt, "råkade" släppa ut mina innekatter, höll hårt i ena katten och sa att han skulle "vänja sig", krävde att jag skulle förklara något när det inte passade (var på toppen av en "klättring", hade kunnat trilla ner), men då jag skulle lägga på började hen fulgråta och sa att jag hatade hen.

Det enda jag "kräver" är att de ska ha en vän som står ut med dem.

Vilken hemsk människosyn. De kompisarna du "gjorde slut med" har det nog bättre utan dig i sina liv.

Inte direkt. Ingen annan vill ju vara med dem för att de är själviska svin som skyller på andra när de gör fel. De kommer dö ensamma och de har själva ställt till det för sig för att de anser att de är bäst i världen och alla andra ska vara deras slavar. När de tömt ut en ekonomiskt, psykiskt och fysiskt anser de att man är självisk när man går in i väggen.