Vilka "kommunistiska" diktaturer har egentligen varit kommunistiska?

Kommunismen, socialismen eller Marxismen som den kallas är väl inte en ideologi som går att genomföra fullt ut. Det handlar om klasskamp och om att staten skall äga alla produktionsmedel. Allt välstånd skall delas lika.
Men i praktiken så blir det kanske en revolution, det man kan kalla klasskamp. Därefter följer någon form av diktatur. Ledaren säger sig representera folket så det behövs inga flera val.

Sedan går landet mot nationalism och isolering, något som mer liknar nationalsocialism.

Ett bra exempel är Nordkorea där marxismen är förbjuden. Den har ersatts med den hemmasnickrade Jushe-ideologin som mest kan liknas vid nazism eller fascism.

Kuba & Vietnam skulle jag tippa.

Ligger nåt i det. När Chrusjtjov besökte Sverige i början på 60-talet sa han väl nåt i stil med att Sverige lyckats med vad de själva misslyckats med...

1. Landet kan med rätt ha kallat sig kommunistiskt för att man haft ett kommunistiskt parti som styr landet.
2. Landet har förverkligat en del av kommunismens ideer som detta med att inivider har begränsad rätt till eget ägande
3. Engels menade att om partiet syftade till att ta kontroll över statsmakten så var det en skilnad mellan kommunism och socialism. Då är man ju i den menigen kommunist.
------------
Osv, så det är ju inte så märkligt även om det är glädjande att se att kommunismen inte går att förverkliga, trots alla försök som kostat människor livet.
mestadels är det ett epitet som skall göra att tyrannen/diktatorn har legitiitet att göra vad fan han vill

Det finns väl inga demokratier som är fullständigt demokratiska heller? Det är alltid ngn som inte får vara med och bestämma? Fast jag håller med om att för kommunistiska stater så är det extra ironiskt att den så viktiga klasslösheten aldrig uppnås utan det blir alltid en ny ”adel”.

Ditt resonemang går inte alls ihop. Kommunism som ideologi förespråkar inte diktaturskap, och dessutom är proletariat och diktatur raka motsatserna till varandra. Diktatur innebär en enskild envåldshärskare som bestämmer över allt och alla medan proletariat innebär en kollektiv gemenskap. Så det faktum att du svamlar om "proletariatets diktatur" visar att du inte vet vad du pratar om. Något kan inte vara enväldigt och kollektivt samtidigt.

Du kanske ska läsa på kommunismens egna skrifter, ditt jävla klappträ.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Proletariatets_diktatur

I Sovjet var detta särskilt nödvändigt då stödet för kommunisterna var i absolut minoritet.

Om jag förstått saken rätt så var det Marx & Engels som talade om det klasslösa samhället. Av erfarenhet vet vi att det är en orealistisk idé då den bortser från makthavarens makthunger, hänsynslöshet och girighet. Sådana som Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot med flera.

Lenins tankegods var av totalt motsatt art. Han ersatte det klasslösa samhället med dess raka motsats, ett tyrannvälde som han kallade "proletariatets diktatur".

Jag har aldrig förstått hur någon kan kalla sig kommunist om de samtidigt ersätter de utopiska och förvisso orealistiska idéerna med despoti och förtryck, något som dessvärre visat sig vara högst realistiskt. Orwellskt nyspråk-stuk över det hela.

Allt medan de drabbade störtas ned i bottenlös avgrund av lidande och umbäranden...

Vänsterpack gillar som sagt att skylla på "med de/det landet var ju inte kommunister/kommunistiskt på riktigt". Nähä, är du själv det då? Knappast. En kommunist är bara kommunist i de situationer som det inte direkt missgynnar honom/henne själv.

"Riktig" kommunism har aldrig existerat, helt enkelt därför att det är ett helt omöjligt samhällsskick.

Det närmaste "riktig" kommunism man har kommit i historien var kanske vissa indianstammar, där alla vuxna män åtminstone hade en röst vid de regelbundna rådslagen, samt möjlighet att förkasta/visa sitt gillande till olika förslag. Men även där fanns det ju hövdingar och andra som åtnjöt mer makt/större privilegier än andra. Och så länge människor lever i större grupper än rena familjegrupper måste nog helt enkelt vissa ha en maktposition för att gruppen ska kunna leva tillsammans. Men makten måste också kunna tas ifrån de som missbrukar den.

De antika germanerna tycks också ha varit, inte direkt kommunistiska, men väldigt demokratiska. Kungens makt var mycket begränsad, och var nästan enbart märkbar för gemene man i krigstid, övrig tid skötte folk sig själva. Under antiken, och lång fram i medeltiden (i Norden åtminstone) tillsattes kungen genom val. I Sverige var det inte förrän på Gustav Vasas tid som arvkungadöme infördes. Begreppet "av Guds nåde" skulle ha framstått som mycket främmande för germanerna i nuvarande Tyskland på gamle Arminius tid exempelvis. Enligt Tacitus gick de gamla germanernas ting till så att de närvarande männen visade sitt gillande för ett förslag genom att skramla med sina vapen, och förkastade ett förslag genom att högljutt ropa ut sitt missnöje. Den sida som skramlade/buade högst tycks ha varit den som fick sin vilja igenom. Våra tingsrätter, hur väsensskilda de än framstår som efter århundraden av moderniseringar, är faktiskt en direkt arvtagare till de gamla förkristna tingen.


Visst finns det adel i Sverige.

Enligt idéerna ska det inte bli diktatur, men eftersom majoriteten inte vill leva i en kommunistisk stat, blir det resultatet i verkligheten. Man hade ett fritt val i sovjet som bolsjevikerna ogiltigförklarade, då de fick bara 25% av rösterna och på den vägen blev det. Så man måste tvinga in de övriga under ideologin, eller till och med döda dem om de är riktigt obstinata. Enda ställen teorierna kan fungera, är i små kollektiv där alla är hängivna idéerna.

Däremot är de relativt klasslösa. Det finns egentligen bara två tydliga klasser inom kommunismen. Nomenklaturan, de som är hängivna idéerna, styret och förtrycker folket. Folket, de som nomenklaturan förtrycker. Så enligt Marx idéer ska folket i kommunistiska stater göra uppror och krossa nomenklaturan. Först då kan de bli fria. Lite ironiskt.