Få bort varning från Arbetsförmedlingen?

Bestrid beslutet hos FK och innan det fråga hos Iris Hader vem som har meddelat FK att du inte har varit närvarande den dagen och att det har fått konsekvenser för dig. Bråka och stå på dig är mitt råd, fyll i här: https://arbetsformedlingen.se/kontak...var-verksamhet och kontakta FK och säg som det är och fråga hur du ska göra för att överklaga beslutet.
Jag skulle byta utövare om det var möjligt och påtala att jag tappat förtroende för dem då gett FK felaktigt information om din närvaro. Är det något rusta & matcha projekt? Det verkar vara ett jäkla mörker.

Det blir inga försök, inga ansträngningar och inget engagemang.
Det vet dom också om, för att det är dom själva som blåst ut lågan.

Ja du... jag vet inte vad jag ska säga. Ord börjar sakna betydelse, för allt känns så tilltagande meningslöst och hopplöst. Det spelar ingen roll vad jag säger, för det kommer inte ändra situationen för någon av oss. De som behöver lyssna och höra gör inte det.

Jag har inte självmordstankar, men jag uttryckte mig innan någonstans att de här jävlarna driver mig till vansinne. För trots att jag har varit arbetslös till och från sedan 20 år tillbaka egentligen – sedan jag gick ut gymnasiet och skrev in mig för första gången som arbetslös – så har jag inte behövt stöta mig med dem, inte i den utsträckning som jag gör nu. De har inte brytt sig om mig, och jag har inte brytt mig om dem. De har lämnat mig i fred. Speciellt på senare år, efter reformen, så har de i princip inte existerat överhuvudtaget. Jag kan inte precisera exakt vilken reform, för det har enligt min räkning varit mer än en under min tid som arbetslös, men jag tänker på det här när alla kontoren las ner eller låstes så att man endast kunde komma in om man hade bokat möte, och när man slutade ha "min handläggare" som begrepp, och när allt skulle digitaliseras, och inte minst, när deras myndighetsuppdrag skulle privatiseras. Enda tecknet på att de finns kvar som myndighet har varit de gånger man fått ett oväntat "uppföljningssamtal" och de gånger de skrivit in en i någon "insats" och man började träffa andra människor i liknande situation, som på olika sätt har hamnat vid sidan av samhället.

Jag har ju alltid varit så naiv och dum, att jag trott det bästa om det mesta, om både folk och om saker och ting runt omkring. Tills jag började vakna alltmer och se verkligheten för vad den är. Jag ser nu att människor är så falska och oärliga, och jag ser att många bryr sig bara om sig själva. Alla är inte så! Men många jag mött och möter är såna. Det är tur att vi alla inte är likadana brukar jag trösta mig själv med, för jag vill inte vara som de. För mig tar det emot att vända och byta sida! Jag klarar inte av det. Men om jag skulle göra det så är jag helt övertygad om att det skulle gå så jävla mycket bättre för mig på alla sätt, och jag skulle också "lyckas". Men om det ger lycka i livet låter jag vara osagt. Jag är inte perfekt eller något helgon ska jag säga. Men jag är inte uppfostrad på det här sättet eller uppvuxen med vår tids värderingar, där man förväntas och uppmuntras göra karriär innan man fyllt 25 år, och att kliva över lik för att själv nå toppen, och bilda familj innan 30 år fyllda. Jag har till stor del varit beskyddad från människor som bara söker sätt att utnyttja en, sticka kniven i ryggen och vrida om. Men med åren har jag också fått erfara svek, utnyttjande, m.m.

Falska människor och falska vänner finns det gott om. Det har jag lärt mig nu. Men att staten, genom sina myndigheter och tjänstemän (tjänstekvinnor?), och med eller utan lagboken som stöd beter sig som svin och söker sätt att sänka och sanktionera folk, istället för att verkligen hjälpa, stötta och lyfta upp en... det har jag inte haft så mycket erfarenhet av tidigare. Även om jag har levt på socialbidrag ett antal år och sett hur kommunens "riktlinjer" väger mer än socialtjänstlagen, och att deras chef ställer sig framför och på offensiven, och beskyddar sina anställda i frågor de har fel om. För de vet att de flesta i den här gruppen inte har råd med att betala hyran med sparade pengar för en månad medans förvaltningsrätten utreder en överklagan, och många kan inte ens svenska, så de kan inte sina rättigheter. Inte för att det hjälper mycket att kunna svenska ska jag säga! Jag är själv utlandsfödd, och jag kan svenska, som synes. Men inte fan hjälper det mig att jag kan läsa, tolka, förstå och citera lagboken, när någon kompetent byråkrat har bestämt sig för annat.

Jag inser att det inte är bra att bara sitta av livet som arbetslös, som om det vore ett fängelse utan galler. Något bör man göra för att lösa sin situation, för att bli självförsörjande och bli kvitt Arbetsförnedringen, Försäkringskassan och Socialkontoret en gång för alla. För att kunna utvecklas som människa, bygga upp en kompetens, och leva ett normalt liv. Så jag kan tycka att det är bra att man får en spark där bak av myndigheten ibland, som en liten påminnelse, och kanske gör som jag... att man blir intalad att söka en utbildning. I Sverige är det så lätt att man somnar in annars och släpper taget när man är arbetslös. Jag har upplevt skillnaden mellan jobb och arbetslöshet mer än en gång. Man vet knappt vilken dag i veckan det är, för varje dag är likadan när man är arbetslös, och man har ingen anledning att gå upp ur sängen på morgonen. Men då är det fan helt sinnessjukt att man blir bestraffad för att man tar den där sparken i baken på allvar, och kanske gör som jag, att man börjar ta kliv utanför "KROM" lådan och börjar söka information och råd om utbildning efter ett inspirerande samtal med en studievägledare hos leverantören... som en del av en insats som Arbetsförmedlingen har tilldelat... bara för att möta en jävla vägg av byråkrati! Både av kommunen och av Arbetsförnedringen. Jag hade inte sökt lov från Arbetsförmedlingen... vilket jag inte hade en aning om att man behövde göra för att fullfölja programmet och insatsen, något som jag inte har fått information om från leverantören, trots att leverantören ska informera deltagare om denna regel enligt de "riktlinjer" för avvikelserapportering som de har skrivit under på med Arbetsförmedlingen.

Helt ärligt, det passar mig bättre när de inte "hjälper mig". För de gör mer skada än nytta! För min plånbok, för min produktivitet, och för min psykiska hälsa.

Iris Hader känner jag till genom min bror, som också är arbetslös. Jag tror han också gick "introduktion till arbete". Det liknade väldigt mycket STOM och KROM i upplägg. Med skillnaden att man mot slutet av "introduktion till arbete" skulle "hitta en praktikplats", vilket skulle visa sig vara praktiskt taget omöjligt.

Det är inte så att han inte sökte. Han sökte på ett antal olika lokala företag, varav två jag har tipsat honom om och intalat honom att ta kontakt med. Det var två butiker. En sålde lampor och elprylar. Han hade handlat där flera gånger och hade bra kontakt med säljarna. Hon som jobbade som chef där kände honom och hade inget emot att ta emot honom, men det behövde gå genom någon grek som var ägaren. Honom gick det inte att få kontakt med, trots många försök. Till och med handledaren från Iris försökte, och skickade mejl, men fick ingen respons. Min bror var ju tvungen att lämna kontaktuppgifter på varje potentiellt företag han kunde eller ville göra praktik på. Jag fick intrycket att det var ett sätt att kontrollera honom, att han har sökt.

Den andra butiken sålde kläder. Där jobbade vår gamla kompis, en svensk kille i vår egen ålder som var chef för det gym som vi tränade på och som vi hade många skratt och lärorika samtal med, innan han blev chef för den klädbutiken. Vi lärde känna varandra väl, och han ville ta emot min bror på en praktik, men företaget hade precis slutat ta emot praktikanter. Det är nog företagsledningen som har bestämt. För som han förklarade så hade de haft flera praktikanter innan som var där bara för att kunna stämpla att de varit där, och de kunde inte produktsortimentet och lämnade dåliga råd till kunderna. De hade ett blandat sortiment, det var inte enbart kläder, så det var viktigt att man var inläst på sortimentet. Vår gamla kompis kunde inte gå emot ledningen, och det kan jag förstå. Men jag var med den gången, och det kändes så förödmjukande att tigga om praktikplats och inte få den, och att bli i princip dumförklarad för att inte kunna sortimentet genom att jämställas med nötterna som var där innan.

Så det blev ingen praktik. Men de på Iris kunde inte själva ta fram en praktik, och de på Arbetsförnedringen pressade honom att ta en praktik. Var fan då!? Varför kunde de själva inte trolla fram en praktikplats? Det är inte så att praktikplatser hänger i en gran som man bara kan plocka från. Praktikplatser är minst lika svåra att hitta som riktiga jobb, för de leder ofta till anställning. Nu behövde det inte leda till anställning, det räckte med att det bara hette praktik för att Arbetsförnedringen skulle bli nöjda. Men det gick inte, trots alla försök. Och min bror blev nästan utan ersättning för att han "vägrade ta praktik". Räddningen blev en ny handläggare, ett byte av insats, och att acceptera deras plan om att gå lite kurser på Komvux som ska leda till grundläggande behörighet. Det var i princip en anvisning till utbildning, även om det inte hette så ordagrant.

JohnFoe Det låter extremt jobbigt för din bror. Vad tror du om han skulle prova jobb inom hemtjänst eller inom kommunalt boende? Inom hemtjänsten finns ju en del servicetjänster som kan utföras utan att man är vårdutbildad som att handla, tvätta kläder, städa. Vad som krävs är att man är beredd att hugga i och gärna är positivt lagd (ja iaf inte är helt asocial ) då dessa besök hos den äldre (oftast äldre) kan betyda mycket för dem. Många är ensamma och kan vara sjuka. Om han sedan vill och känner det är kul och givande att jobba med människor kan han utbilda sig.
Att börja och ha praktik på ett boende är ett steg in i en bransch där det finns mycket jobb men man måste som sagt tycka om att hjälpa och ge omsorg, i första hand vore det väl bra om han kunde prova på en kortare stund så han får känna om det passar honom. Gör det det är det klokast att utbilda sig dels för sin egen skull dels för boendens skull. Sedan brukar kommuner begära en drös kortare kurser som man gör själv vid datorn eller under någon dag men det är enkel nivå på dem så även om man inte har studievana fixar man dem. Lönen är kanske inte den bästa men det är mer än a-kassa och det finns stora möjligheter till att jobba extra. Fördelen är ju också att det behövs folk dygnet runt vilket gör att man kan jobba sig mot de arbetstider man vill ha tex jobba natt. Det är en ganska enkel bransch att komma in i.

Du har rätt i att af verkligen behöver reformeras. Sedan är det kanske så att en del människor kommer inte att komma ut på vanliga jobb för det finns ingen arbetsgivare som vill anställa dem av olika anledningar, de kanske har för låg utbildning av olika anledningar (inte alla kan och klarar av att studera i den takt som numera krävs) eller har för gammal utbildning eller något annat som gör att de inte får chansen i konkurrensen på arbetsmarknaden som hela tiden fylls på med nya yngre förmågor. Som det är nu kan arbetsgivare få ersättning för att ge folk med någon funktionsnedsättning ett anpassat jobb för att öka deras chanser att få arbeta.

Ibland undrar jag om inte staten skulle ha ställen som folk kunde jobba på, inte som Samhall som verkar drivas som vilket företag som helst utan mer något som produktion av olika slag. Förr på 1900-talet fanns det först nödhjälpsarbeten https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%B6dhj%C3%A4lpsarbete och sedan beredskapsarbeten https://sv.wikipedia.org/wiki/Beredskapsarbete . I bokserien "Mina drömmars stad" åker en av karaktärerna iväg och jobbar på ett sådant jobb. Att ge bidrag enbart verkar inte ha varit dåtidens paroll men arbete så folk och familjer slapp svälta. Folk var av ett hårdare virke förr på ett sätt, nutidens medborgare skulle aldrig gå med på att få åka till annan ort och bo i barack och bygga vägar eller jobba i skogen men de som var arbetslösa då hade inget val, det var det eller att låta familjen gå under.

Systemet har utvecklat sig men som det är nu är det illa fungerande, af är byråkratiskt, opersonligt, en koloss på lerfötter som fungerar illa och som dessutom är dyr och egentligen ingen aktör är nöjd med af varken arbetsgivarna och kommunerna. Det finns sällan överblick och ingen som tar ansvar för ett ärende utan alla arbetslösa får hänga på standby i ett tomrum vars begränsningar är de olika åtgärderna. En sorts kontroll av folk som inte arbetar.

Ja att komma ur systemen är väl en himla bra målsättning och kunna försörja sig själv. Det finns ju kortare YH utbildningar på 1-2 år. Sant är att man måste hålla sig igång och skapa sig vettiga dagar i arbetslösheten och ha ett eget driv och inte tappa bort det. Aktivitet är bättre och gör att vi mår bättre men vi behöver också vara i sammanhang som människor, känna delaktighet och det kan vara svårt att göra som arbetslös om man inte kan få det på annat vis.

Ja, det var jättejobbigt för honom. Det var inte så att han inte ville ha praktik. Men de pressade honom att han själv skulle hitta en. Trots alla försök så hittade han ingen praktik. Och då menade de – Arbetsförmedlingen och Iris Hader – att han vägrade ta praktik. Ungefär så lät det. Jag var inte med vid de samtalen, men min bror har återberättat, och han har ingen anledning att ljuga om det för mig. Han kanske borde ha ansträngt sig mer, och sökt på annat håll, tänker jag. Men det är lätt att vara efterklok. Varken han eller jag har räknat med att det skulle bli så svårt att få en praktik.

Men jag tycker det är principiellt fel att ställa det här kravet på den arbetssökande. Visst, man kan försöka själv först. Men ytterst är det den som kräver att han ska gå en praktik som ska stå redo med att erbjuda en praktik, i fall man inte lyckas hitta en praktik på egen hand. Det här påminner mig helt om hur tilldelning av LIA-platser inom YH-utbildningar går till! Det är precis så det borde fungera även här tycker jag. Om Arbetsförmedlingen har råd med allehanda "leverantörer" så kan de väl också ställa krav på leverantörer som Iris Hader att stå redo med praktikplatser om de ska få bedriva "introduktion till arbete" och man vet på förhand att den insatsen i slutändan förväntas leda till en praktik.

Det borde vara precis som LIA-platser vid YH-utbildningar. Där är det så att hittar man inte praktiken själv, så ska utbildningsanordnaren tilldela en praktikplats, och det är det lag på. Då ska man ta den praktikplats man blir erbjuden, för i annat fall så faller ansvaret tillbaka på den studerande att hitta en LIA-plats själv. Men Arbetsförmedlingen hade väl aldrig det här som ett krav på sin leverantör. Så då läggs ansvaret på den arbetssökande, från början till slutet.

Om det är något arbetsfenomen i Sverige som har utmärkt sig genom de jobb jag haft så är det just ansvarsflykten! Anders pekar på Bertil, och Bertil pekar på Claes, och Claes pekar på David, och David pekar på Anders. Därmed är cirkeln sluten. Alla vill så gärna lägga över ett ansvar på någon annan när helst tillfället ges, och jobba så lite som möjligt för så bra lön som möjligt. Ingen visar initiativ och tar ägarskap över ett problem, och tar hjälp av andra för att driva in bollen i mål. De saknar precis de saker som man så ofta kan läsa om som krav i jobbannonser.

Jag kan som ett exempel nämna att jag har helt själv drivit igenom och genomfört ett systembyte på en enhet i kommunen, efter att ha fått grönt ljus av chefen. Jag jobbade som konsult då, och de ordinarie kommunanställda ville inte veta om det. Det fanns en hel arbetsgrupp på kommunen som hade ytterst ansvar för den typen av frågor och system, men de hade mycket annat att göra som de sa det, och så visste de inte mycket om det heller. Och hade uppenbarligen inte förmågan eller intresset att ta reda på det de inte visste. Lättast är att säga "jag vet inte" och "det är inte mitt ansvar".

Det var ett system som var kopplat till larmet och passersystemet, och därmed var det ett jobb som alla helst undvek. Så det är ett sånt jobb som bara skjuts upp, och skjuts upp, och skjuts upp, och blir aldrig gjort. Jag gjorde systembyten på andra enheter innan, där det inte var så komplicerat, och så kom jag fram till denna "hetpotatis". Jag kunde inte låta det stå ogjort. Så jag tog en titt på det, och tog kontakt med leverantörer som hade installerat det för så många år sedan att kommunen inte hade kvar serviceavtalet för det. Leverantören hade också hunnit bli uppköpt av ett annat bolag. Jag ville ta reda på några detaljer. Jag gjorde sedan en plan som jag presenterade för chefen och jag fick grönt ljus, under förutsättning att jag kunde återställa allt om det skulle gå fel. Det visade sig vara enklare än man trodde.

Efter det blev jag kontaktad av kommunens tekniker som ville veta hur jag gjorde. De ville kopiera mitt recept, eftersom det fanns fler enheter med samma typ av problematik. Så jag var ljuset i deras mörker, och jag visade de vägen. Det är väl klart, om man inte har drivet och orken att jobba så löser man inga problem. Då är allt omöjligt och svårt.

Chefen var för snäll och slapphänt där tycker jag. Han delegerade knappt några jobb, utan lät varje tekniker driva omkring i sin egen "kompetensbubbla". De fick själva plocka ärenden som de tyckte var roligare än andra, och som de valde att "specialisera" sig inom, och inte nödvändigtvis ärenden som behövde prioriteras och som man behövde vara flera stycken på. Och när arbetskön blir för stor för de själva att hantera så hyr de in konsulter som ska släcka eldar. Jag ska väl egentligen inte klaga, för det ger jobbtillfällen för såna som jag. För jag kan och vill göra det deras ordinarie anställda inte kan och inte vill göra.

När det gäller jobb med människor så tror jag att min bror skulle trivas med det. Han har jobbat lite kommunalt inom det som hette "KomJobb" tidigare. Han är inte socialt inkompetent. Han har alltid tyckt om att prata med folk, och speciellt äldre människor från hemlandet, men också med svenskar som han mött genom de insatser han varit på tidigare. Han tycker om att umgås med folk, och han tycker om brittisk humor och att skratta högt. Han är en riktigt skön person om jag får säga det själv. Men på senare år har han blivit alltmer isolerad och deprimerad, och känner sig hopplös. Jag försöker få honom att tänka om och vara ett stöd, men jag har mitt eget liv att få ordning på också.

Det var jag som intalat honom att ta den där chansen till att läsa kurser på Komvux istället för "introduktion till arbete". För han hade hittat en YH-utbildning innan som han var intresserad av. Men han kommer inte in någonstans för att han saknar grundläggande behörighet, vilket ofta krävs även på en YH-utbildning. Yrkeserfarenhet och reell kompetens kan han inte peka på eftersom han inte har mycket att visa på den fronten. Så då är man fast. Han gick endast några kurser i svenska och matte, han gick aldrig ett helt gymnasieprogram. Men han kan svenska förstås. Inte lika bra som jag, men han kan. Han tycker faktiskt om språk! Han kan allt om grammatik, han är galet bra på det, medan jag kan knappt alla ordklasser. Jag har ett mycket större ordförråd och har lättare för att uttrycka mig. Men det han inte kan på svenska kan han på tyska! Jag kan nästan ingen tyska. Han tycker om tyska, för han är en "germanofil"! Han brukar berätta om likheter mellan tyska och svenska. Det är ju germanska språk båda två, så det är inte så konstigt. Men det är rätt intressant hur pass lika många ord är. Vi har många tyska lånord i vårt hemspråk faktiskt, så vi har en historisk koppling till tyska.

Men han står ännu längre bort från arbetsmarknaden än jag. Och jag som har grundläggande behörighet, och viss särskild behörighet, jag kommer inte in för att mitt meritvärde är för lågt. Och eftersom jag har läst ett praktiskt program på gymnasiet. Gymnasiet reformerades 2011, och många gamla kurser är borttagna och saknar motsvarighet i den nya läroplanen. Så jag kan inte läsa upp mina betyg för att höja mitt meritvärde, och eftersom jag har "slutbetyg" från ett "fullständigt program" så kan jag inte ta ut ett nytt "gymnasieexamen" som vuxen. Därför är högskoleprovet enda vägen in för mig, om jag ska läsa på högskola. Annars så tar jag gärna en YH-utbildning nästa år. Där ska det vara lättare att komma in, men det är också en mindre attraktiv utbildning, men som likväl ska avbetalas om man tar CSN lån för att klara sig ekonomiskt. Så om jag får välja så tar jag en 3-årig högskoleutbildning, annars tar jag vad jag få, så även en 2-årig YH-utbildning.

Det är inte bara svårt att få en praktik eller ett jobb idag. Konkurrensen är stenhård även om utbildningsplatser. Hur många lågutbildade tror du det finns som slåss om samma utbildning som du själv? Det räcker inte idag med att bara vara behörig. Jag tror att många arbetslösa inte känner till det, för de flesta går nog inte ens i tankar om utbildning – och nu i efterhand så kan jag tycka att det kanske är lika bra, med tanke på hur jag möttes av en vägg av byråkrati när jag försökte ta kliv utanför "KROM" fängelset för att söka råd och information om utbildning. Något som var helt i enlighet med den planering jag hade hos leverantören. Men hos Arbetsförmedlingen hade jag en annan planering, där det stog att planen var att delta i en insats hos leverantören. Och där är man fast, återigen. Runt, och runt, och runt, det går. Det blev en två mot en situation. Till sist blev det tre mot en, när Försäkringskassan kastade sig in i "rusta och matcha" ringen. Inte visste jag att man behövde söka lov från Arbetsförmedlingen för att få kontakta andra myndigheter utanför en schemalagd aktivitet, i syfte att få utbildning, och fullfölja planen man gjort upp med folk hos leverantören. Det är en myndighetsutövare för mycket!

När det gäller att hålla igång när man är arbetslös så har jag inte jättesvårt med det. Jag är en mångsysslare, har många intressen, och jag kan underhålla mig själv till en relativt låg kostnad. Jag kan köpa en Arduino för 299 kr och då är jag sysselsatt de kommande 3 månaderna. Det jag saknar mest när man är arbetslös är rutiner och tidssatta uppgifter. När jag går på individuella möten och "gruppaktiviteter" hos leverantören i KROM så tar jag alltid förmiddagstider för att lära mig att gå upp tidigt, och så är det så skönt med frisk luft på morgonen. Det tar inte mer än 15 minuter för mig att gå till KROM stället. Jag brukade gå längre sträckor hos den gamla leverantören. Jag har inga problem med det då jag tycker om att promenera, och så sparar jag både pengar, drivmedel och miljön på att inte ta bilen eller åka kollektivt. Men under vintern blir det bättre att ha en kortare väg från och till hemmet. Det är en anledning till att jag bytte leverantör faktiskt. Som tur är så har vi kvar vårt "kundval", även om de har tagit bort "K" från KROM i det nya som heter ROM2 från i år.

JohnFoe Jag tänker att vet du om att det går att läsa och få behålla ersättningen under 12 månader om du är inskriven i jobb och utvecklingsgarantin? Då blir det lite mindre studielån iaf.
https://arbetsformedlingen.se/for-ar...ch-universitet Jag har läst ganska mycket men fick komplettera med ett år på folkhögskola för att få gymnasiekompetens innan det och det året slet jag massor med studierna och såg till att ha jättelåg frånvaro. Det var roligt men slitigt minns vi hade en lovvecka och den ägnade jag åt att hela dagarna förbereda och göra klart kommande inlämningsuppgifter i ett ämne. Det gjorde att jag kunde frigöra studietid till andra ämnen. Jag hade redan behörighet i ett ämne då jag hade en yrkesutbildning inom det ämnet men satt istället under de timmarna och djupstuderade två böcker som jag redovisade för klassen när jag var klar. La ner massor med tid på specialarbetet på kvällarna. Allt jobb betalade sig i betygen och det i sin tur gjorde att jag kunde läsa det jag ville på universitet.

Jag har alltid haft en stor vilja och hållit hårt i disciplinen, satt mig kl 8 på morgonen och läst minst 8 timmar men det förutsätter att man läser något man finner intresse av och tycker det är stimulerande att lära sig det sedan får man ta att det kommer delkurser som är mindre intressanta men har man lärt sig studieteknik tar man sig igenom det med. Varför jag säger detta är för att det kanske är lättare för din bror att söka sig till folkhögskolemiljö. Han kanske skulle trivas bättre där.

För dig kanske prövning skulle funka?

"Gör en prövning för att få högre betyg
Fram tills för några år sedan var det många som pluggade på komvux för att läsa upp sina gymnasiebetyg och på så sätt öka sina chanser att komma in på en högskoleutbildning. I många kommuner har man nu tagit bort möjligheten att göra detta. Du som vill läsa upp dina betyg kan nu istället göra en prövning.

En prövning innebär att du läser en kurs på egen hand och sedan gör ett slutprov för hela kursen vid ett eller ett par tillfällen. Resultatet avgör sedan vilket betyg du får på kursen. Detta brukar kosta 500 kronor per kurs. Tyvärr får du inte studiemedel under tiden du pluggar inför en prövning."

Du skulle kunna läsa in kurserna i de ämnena du vill höja dig och tenta av dem en efter en och få bättre resultat på det viset vad jag förstår det som. Finns en uppsjö med material att använda sig av online i ämnena och det går säkert att finna hjälp och få handledning igenom det ämne för ämne. Jag tänker att det kan vara ett sätt att bredda dina möjligheter att komma vidare. Då får du två dörrar istället för 1. Du kan sätta av tid samtidigt för att jobba på högskoleprovet.

Du har driv och det är det man måste ha och klura ut hur man kanaliserar den rätt. Rutiner är bra. Gå upp samma tid varje dag. Ha en målbild som man strävar mot och sätta upp delmål. Själv lägger jag mycket kraft just nu på att lära mig om en ny bana framåt för att se om det skulle funka för jag vill verkligen ur systemet med af mm men jag är ganska grundlig och läser på, kollar upp olika saker, tar fram info. När jag är nöjd ska jag avgöra om det är en väg som bär därefter om det är ok börjar jag jobba för komma dit jag vill. Förutom det tar jag en studiecirkel i ett språk jag velat lära mig, det är himla kul och lite lättsamt.

Du har rätt i att många skiter i att sköta sina sysslor väl fullt ut, odugliga chefer som inte klarar av att styra och leda verkar det finnas för mycket av.

Som det låter skulle bror din kunna jobba med äldre i någon form. Finns det ingen väntjänst eller något liknande där han bor? De brukar hjälpa äldre och behövande med olika saker och googlade på det och Unionen skrev såhär: https://www.unionensakassa.se/regler...eell-forening/
https://frivilligvantjanst.se/bli-vo...-fv-stockholm/ Det är en väg in och något han skulle kunna ha som visar på att han funkar med äldre, sedan skulle han kunna försöka få praktik inom hemtjänst eller på boende. Att börja med väntjänst är bra på så vis att det är tämligen enkla sysslor, åka hem till någon och fika och tala om väder och vind, gamla tider, följa med på promenader då en del kan vara ostadiga på benen eller bara vill ha sällskap. Inte alla äldre har barn och anhöriga nära där de bor och deras vänner kan vara döda och de kan ha svårt att finna nya kontakter. Många är ensamma och en del mår inte bra av det. Ledsagning är lite mer ansvarsfullt men en trygghet för den som får det, ofta kan det vara lång väntan på färdtjänst och då kan det vara skönt att ha någon med sig, likaså att få hjälp och stöd vid sjukhusbesök. Inom hemtjänsten finns det även dessa insatser att få men då ska man vara sjuk och det ska vara en beviljad insats av biståndshandläggare. En ledsagare bör vara lugn och trygg och inte bli superstressad om man får vänta vid besöken på det ena eller andra eller om något oväntat dyker upp.

Allt sådant här borde väl egentligen coacherna af hyr in hjälpa till att få fram. Se till att kolla med både a-kassan och af att det är ok.

Jag känner till det. Men jag undrar om de som jobbar på Arbetsförmedlingen känner till det? De har aldrig berättat om det för mig. Det upptäckte jag på egen hand. Det är som med jobben, man hittar dem på egen hand, inte med hjälp av Arbetsförmedlingen.

Det enda de gjorde på nästan två år som jag varit arbetslös och utan insats var att skicka ut ett brev en gång där de skrev att de ska ringa mig ett visst datum för ett uppföljningssamtal. De ringde och ställde lite dumma frågor som var på samma höjd som "söker du efter arbete?". Sedan föll det på "rusta och matcha". Jag tror att de är tvungna att ställa dessa dumma frågor, för att de följer en mall när de ringer. Men själva beslutet om att man ska in i "rusta och matcha" fattar de innan, inte under samtalet eller efter att ha tagit emot dina svar. Det heter "statistiskt bedömningsstöd" i brevet. Jag vill inte ens veta vad det är för hittepå som ingår i det begreppet. Men dina svar som framkommer i samtalet ingår garanterat inte i det. Prova att ta fram beslutet om inskrivning i insatsen, och läs vad de skriver under "motivering". Se om du känner igen det de skriver, om det stämmer överens med samtalet du hade.

Så ja, det finns många olika insatser. De flesta är kompatibla med JOB programmet, som jag tror uppemot 80% av alla arbetslösa är inskrivna i. Men ändå så väljer Arbetsförmedlingen att stoppa in alla i samma dumma låda som heter "rusta och matcha" eller KROM som jag kallar det, för att använda deras kodspråk. De älskar förkortningar! JOB är för övrigt Jobb- och utvecklingsgarantin.

Om 80% av alla arbetslösa är inskrivna i JOB, så är 95% av dessa inskrivna i KROM som insats. Ingen sitter där och manuellt bedömer vad Kalle och Nalle behöver för stöd, som precis har gått ut gymnasiet, eller vilken insats som är mest lämplig för Lena som befinner sig mitt i livet och har blivit varslad för tre år sedan. Det här går liksom per automatik, det är ett dataprogram. Det var det här med "statistiskt bedömningsstöd". Det är inte ett bedömningsstöd som är ett "stöd" för dig! Det är ett stöd för handläggaren! De tar fram lite siffror för att ge merit för deras beslut om att skriva in dig i KROM, och därtill så har de också mallen de använder när de ringer.

Trots att det finns ett tiotal olika insatser som man kan bli inskriven i! Men försök byta insats! Så får du se hur svårt det är. Det de kallar för "kundval" sträcker sig alltså inte till byte av insats. Det gäller bara byte av "leverantör" inom en och samma insats! Där har du svaret på allt egentligen. Systemet fungerar som en stor tratt som ska se till att pengarna går oavkortat till "leverantörer". Vid sidan av har du en liten dropptratt, varigenom man kan få riktade insatser. Som du själv har upptäckt så kan man få studiestöd, men du måste vrida deras arm för att få tillstånd att gå den insatsen istället för "rusta och matcha".

De flesta som har varit med i den här cirkusen under en längre tid känner igen rubriken "Stöd A - Ö" på deras webbplats. Den har fått ett nytt utseende men den har funnits där sedan åtminstone 2010 och den gamla webbdesignen. Den har man ju blivit hänvisad till mer än en gång. Den listar alla olika insatser som finns genom deras olika program. Som om man kan välja! Skenet bedrar. Jag kollade precis hur många som listas där. Det är 36 stycken! Ett av dessa är "Studiestöd för utbildning på yrkeshögskola, högskola och universitet".

Jag har frågat om det här studiestödet tidigare. Det jag fick veta då var att man måste söka och bli antagen till en utbildning, innan de kan bemöda sig med att bedöma om man uppfyller kraven för att få den insatsen. Man kan inte få en preliminär bedömning eller ett preliminärt beslut. Jag förstår också att man inte kan få studiestödet utan att ha börjat studera. Det får man inte av CSN heller när man söker studiemedel. Men det är flera saker här som jag tycker är problematiska.

1. Du blir antagen till önskad utbildning. Du förlorar rätten till aktivitetsstöd eller a-kassa. Men du får avslag från Arbetsförmedlingen. Du måste hoppa av utbildningen om du inte hittar andra inkomstkällor, och räta in dig i ledet med andra arbetslösa. Skulle det här bli utfallet så blir man ju ruinerad ekonomiskt, och man förlorar det lilla av självkänslan man har kvar. Man kanske aldrig mer söker utbildning då.

2. Du blir antagen till önskad utbildning. Du förlorar rätten till aktivitetsstöd eller a-kassa. Du får bifall från Arbetsförmedlingen. Men beslutet dröjer flera veckor, eftersom utredningen påbörjas först efter att du blir antagen till utbildningen. Under tiden får du vända upp och ner på lägenheten för att leta efter mynt för att skrapa ihop till hyran eller annat, eller så lever du på sparade pengar om du är så lyckligt lottad att du har råd med att spara.

Och vad är kravet för att få det här stödet? Det finns inga tydliga krav. Även när det finns så ska det alltid göras en "bedömning". Det är inte som CSN, där man alltid kan räkna med att kunna få en utbetalning om man har uppfyllt alla kraven.

Dessutom är det väldigt få som har fått bifall för att få studera på högskola och yrkeshögskola med det här stödet. Det här stödet tillkom i samband med Corona som jag minns det. Jag tror det hette bara "Studiestöd" från början. Innan man delade upp det i "Studiestöd för utbildning på grundskole- och gymnasienivå" och "Studiestöd för utbildning på grundskole- och gymnasienivå". Det var pengar som regeringen ville satsa på högre utbildning, eftersom Sverige behöver alltmer högutbildad arbetskraft, och så att folk som påverkades varsel i samband med Corona skulle få skola om sig. Men några journalister visade på att det var dels få av de som sökt stödet som har fått det, och av de som fick det så fick de det för SFI studier i stor utsträckning. Pengarna användes på fel sätt med andra ord. Men det gick inte att få fram exakta siffror, för Arbetsförmedlingen förde bara statistik på hur många som hade fått det, inte vilken typ av studier de hade fått det för – lämpligt nog. Det finns annars ett separat stöd för SFI. Den listas på samma "A - Ö" sida. Där står det så här. "Om du deltar i etableringsprogrammet är svenska för invandrare en av aktiviteterna i programmet."

Det var länge sedan jag läste om det här, så jag kan ha fel om vissa saker. Men jag minns det som att det var fiffel med statistiken och att pengarna användes på fel sätt. Det är i stort sett vad det handlade om. Istället för att pengarna ska gå till att få fler högutbildade, så gick de till att få fler lågutbildade som kan svenska. Jag tror det handlade om en intressekonflikt mellan stat och kommun, och vem som ska betala för den som läser på SFI. Det är inte Arbetsförmedlingen centralt som bestämmer över hur pengarna ska fördelas lokalt. Det finns mer än en "arbetsförmedling". Varje region har sin egen arbetsförmedling. Förr i tiden brukade man prata om Arbetsförmedlingen i plural, men det ser man knappt längre i nya publiceringar och texter av olika slag. Trots senaste reformen (2017 om jag minns rätt), så är det regionerna som själva bestämmer över sin arbetsmarknadspolitik och sin förmedlingsverksamhet.

Numera finns det även "Omställningsstöd" vilket man kan söka genom CSN.


https://www.csn.se/bidrag-och-lan/st...tudiestod.html

Jag uppfyller inte kraven för det här. Men det är bra att det hanteras av CSN tycker jag. Studiestödet som man idag kan få genom Arbetsförmedlingen borde också gå genom CSN! Det blir mycket tydligare vad som förväntas av en för att man ska få det. Och man kan lämna in en formell ansökan, så får man tydligt besked om det ena eller andra (bifall eller avslag). Hos CSN kan man också söka ett preliminärt beslut, så att man får se vad man ska ha i ersättning, innan man tar steget ut till att söka utbildning.

Om CSN kan hantera hemutrustningslån och körkortslån, så kan de väl också ta över ansvaret för studiestöd ifrån Arbetsförmedlingen. Pengar som ska gå till studier ska inte hanteras av Arbetsförmedlingen. Då kan CSN ha "Omställningsstöd" för de som jobbar eller har jobbat men behöver skola om sig, och "Studiestöd" för de långtidsarbetslösa och de utan gymnasiekompetens, och "Studiemedel" för de övriga. Jag inser att det blir överglapp och förvirring med begreppen, men det är så saker och ting heter idag.

CSN är faktiskt överbelastade just nu. De har personalbrist och har dragit ner på öppettiderna rejält för att de ska hinna med allt. De skriver så här på sin webbplats. "Från 16 oktober till 5 januari 2024 kommer vi att ha andra öppettider i telefon. Du kan då ringa oss kl. 9-13, måndag till fredag."

Till skillnad mot CSN, så finns det ingen blankett för att söka studiestödet hos Arbetsförmedlingen, för det är en "bedömning" som någon handläggare ska göra. Det blir mer rättsosäkert så. Alla handläggare är inte insatta i reglerna kring diverse insatser, och finns det inget beslut kopplat till en formell ansökan, så blir det svårare att överklaga. Då måste man själv begära ett överklagbart beslut för att bestrida deras "bedömning". Som vanligt så handlar det mycket om vilken handläggare man hamnar hos. Man får ju inte ens ut sina daganteckningar om man inte kommer fram till en medgörlig och kompetent handläggare som både kan reglerna och som är tekniskt bevandrad och hittar rätt i deras system.

Det enda som alla har "rätt till" hos Arbetsförmedlingen är en plats i "rusta och matcha", och det är bara för att platsering i den insatsen sker per automatik, genom ett dataprogram. Om det skulle åtlämnas enskilda handläggare att bedöma så skulle man inte få den insatsen – inte för att de inte vill sätta oss alla i samma båt, utan för att de inte skulle hinna med att behandla alla. Även med automation så tar det alltså uppemot två år för dem att ringa ett uppföljningssamtal. Om man själv försöker få kontakt, kanske för att diskutera möjligheten till studiestöd, så är det nästan omöjligt att komma fram. Så jag skulle säga att de flesta arbetslösa ger upp innan de ens har försökt. Det är bara att sitta och vänta på uppföljningssamtal och att de ska sätta dig på "rusta och matcha" med hjälp av "statistiskt bedömningsstöd".

Jag ska inte säga att det är omöjligt att få studiestödet, och att man inte ska försöka. Jag ville bara lyfta fram varför det är problematiskt, och att man får vara beredd på att slåss för att få det man har rätt till, även om man uppfyller villkoren.

Ja, visserligen så är det en relativt ny grej - det kom in november 2020 då regeringen tyckte att alla ska utbilda sig under pandemin. Problemet är att det är en skev styrning då den arbetssökande först ska uppmanas söka studiestartsstöd, därefter vanligt studiemedel, och sist studier med aktivitetsstöd.

Det som är roligt är att det är många som försöker genom att skicka in antagningsbesked både för det ena och andra som inte är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. T.ex. universitetsstudier i juridik, eller en administratörsutbildning. Men då det inte är någon brist på varken jurister eller administratörer är det ett enkelt avslag.


En arbetsförmedlare som bara kör på statistiska bedömningsstödet är hjärndöd. Men det är nog inte så konstigt då cheferna i flera år har präntat in att man ska följa det och inte avvika från vad det säger. I dagsläget med när rusta och matcha ingår som en förmedlingsinsats så är det helt okej att frångå vad det säger, det är alltså den enskilde arbetsförmedlaren som ska göra en bedömning om vilken insats är bäst.


Ja, det är konstigt eftersom studier med aktivitetsstöd är riktade främst till långtidsarbetslösa. Det är egentligen bara att söka studierna under deltagandet i rusta och matcha, därefter skicka in antagningsbeskedet. Men då är det som nämnts ovan att det kan ju vara så att studierna inte är motiverade utifrån arbetsförmedlarens bedömning, och risken är avslag. Rusta och matcha-leverantören vill ju ha ut ersättningen och studier ger också ersättning och blir då en lätt pinne i statistiken och klirr i kassan för dom.

Det är också en onödig styrning i vilka pengar som ska användas. Först ska det rekommenderas att söka studiestartsstöd om man är över 25 år, därefter studiemedel via CSN, och sist studier med aktivitetsstöd. Studiestartsstöd är skit bra, men det är inte många som känner till det. Det är också många som inte vill ta lån via CSN för att klara sig, men inte heller det godkänns. Man ska alltså i princip redan ha använt sitt studiemedel. Om det inte är så att en arbetsförmedlare motiverar att det är just aktivitetsstöd som gäller i 12 månader och kommer överens med den arbetssökande att det är rätt insats framåt i planeringen.

Studier är oerhört viktigt idag, men det är byråkratiskt krångel.


Problematiken du beskriver är dock olika budgetanslag för Arbetsförmedlingens insatser. Pengarna kommer ur olika påsar. Förutom det så är SFI inom etableringsprogrammet nästintill alltid en motiverad aktivitet eftersom man behöver svenska på arbetsmarknaden. Det finns inga arbetsgivare som är intresserade att anställa personer utan den kunskapen, och om det finns arbetsplatser så är det via landsmän.

Frågan om personer med eftergymnasial utbildning är i lika stort behov av utbildning som personer utan grundläggande utbildning är en annan femma, men i stort sett så finns förmågan för högutbildade att ta sig vidare på egen hand om de vill fortsätta utbilda sig för att skaffa ny och fräsch utbildning. En person som är helt ny i Sverige vet inget om våra myndigheter eller olika system, och därav får en skjuts in i både SFI samt samhällsorientering. Förhoppningen är att det leder till etablering i samhällslivet och på arbetsmarknaden genom att ha dessa som obligatoriska aktiviteter.

Det stämmer att lokalt så bestäms de egna budgetanslagen och vilka målnivåer av deltagare som ska finnas per insats. Målnivåerna tas fram av ledningsgrupp/verksamhetssamordnare och därefter återrapporteras till region. Pengarna trillar in beroende på t.ex. hur många som är inskrivna, och i vilket stöd. Rusta och matcha och steg till arbete planeras under 2024 att vara de två största stöden.

Det är dock tveksamt till att dessa fungerar, då det visar sig att privata aktörer är marginellt bättre än den genomsnittliga arbetsförmedlaren på att förmedla arbeten. Det är mycket pengar som håvas ut till privata aktörer som gjort arbetslösa till sin business.

Borde inte detta ha med "rätten att bli glömd" att göra? Om man får ett jobb och har kvar det i tre år så försvinner all information om en från Arbetsförmedlingen. Det borde inkludera dessa varningar.

Dock så finns det rättsliga grunder som gör att sådan information behöver sparas, utifrån allmänt intresse och myndighetsutövning. Det är för att utföra kontrolluppdraget att rätt person får rätt pengar.

Efter 3 år att ärendet avslutats tas det personuppgifter/handlingar bort ur det som kallas AIS (Arbetsförmedlingens information system). Det finns då tillgängligt i 10 år lagrat. Efter 10 år så arkiveras det för anonymiserat för forskning, och handläggare har inte längre uppgifter om det. Så 13 år tar det egentligen innan man blir glömd.

Eftersom det mesta är allmänna handlingar så har man ganska begränsad rätt att radera eller begränsa behandlingen av den handlingen.

Varningar/avstängningar som skickas till a-kassa eller Försäkringskassan kan ju även lagras där.

Ja, men som jag förstod det så kan inte handläggare på AF se informationen efter tre år. På Försäkringskassan och A-kassan borde det vara samma sak då det är en lag som ligger till grund för att uppgifterna ska tas bort efter tre år.