Kan en 7-åring verkligen vara ensam hemma?

Fick vara själv när jag var sju år, det var inga några problem. Sju är ju mycket? Skulle vara ok från 5 men beror på vad för unge det är, och vad som finns där att göra.

Är barnet pålitligt(dvs kan verkligen lova att inte öppna dörren för någon, inte använda spisen, inte sno godis, inte riva huset, inte göra saker han/hon inte får samt kan hantera en telefon och vet vad som ska göras vid en nödsituation) och vill vara hemma själv är korta stunder inga problem i den åldern. Min dotter var nog 8-9 när hon började vara hemma själv korta stunder. Jag själv var nog typ 7 år.

Det beror helt på kontexten.

Hemma själv i 30 minuter när du åker och handlar? Förmodligen inga problem.

Hemma med ansvar över den tvååriga lillasystern när du är ute och partajar hela natten? Inte ok.

Som med der mesta annat med barn behöver man fasa in förmågan att klara sig ensam hemma. Börja med korta perioder i relativt tidig ålder och utöka successivt när du ser att det går bra. Var tydlig mot barnet och se till så att barnet är med på upplägget. Och se till så att du kommer hem inom den tidsram du har lovat.

Jag var själv hemma från ca 6 år, men det berodde på att mina föräldrar var diplomater och väldigt upptagna

Jag var tidigt utvecklad och klarade av enkel matlagning själv.

Självklart, men man måste anpassa det efter barnet. Vissa barn kan vara hemma själva vid 7 års ålder och andra inte. Själv började jag vara hemma själv korta stunder i den åldern, när jag var 8 år åkte jag buss hem själv från skolan. När jag var 9 år började jag gå hem efter skolan (kanske runt klockan 14) och var själv där hemma till föräldrarna kom runt 17-tiden. Jag tyckte fritids var tråkigt så gick därför hem och tittade på tv och åt mackor istället. Jag var ett lugnt barn som inte gjorde ngt bus eller ofog.

Mitt ena barn var inte alls mogen eller redo att vara hemma ensam korta stunder i den åldern. För barn nummer två var det inga problem, Man får anpassa sig som sagt.

Förstår inte det här daltandet med barn.
Givetvis klarar ett skolbarn att vara hemma själv nån eller några timmar.
När jag växte upp var det naturligt att man gick själv till skolan från första klass, nu bodde i och för sig vi ca 700m från skolan bilfri väg hela vägen och vi var en hel skock ungar som gick tillsammans, men föräldrarna var med första dan sen gick man utan.
Men förr fick man mer ansvar själv tidigare, mina föräldrar släppte mig själv på tåget till mormor mitt första sommarlov.
2 timmar inklusive ett byte mellan tåg och buss en enkel match för en nästan 8åring.

Så självklart klarar sig en 7åring själv hemma några timmar.
Såg inlägget om 12åringar i Kanada. Hade blivit galen om man hade morsan rännande efter en när man var 10-11.
Då var det full fart med polarna i skogen, fotbollsplanen eller skidbacken efter skolan.

Bero väl på barnets mognad. Men en 7 åring kan alltid slänga billys pizzia i mikron. Om sedan barnet har olika diagnoser, så kanske bli knepigare.

Så länge inget oförutsett sker så går det bra. Som nån skrev så är det ju också upp till hur barnet är funtat, men det vet ju förhoppningsvis föräldrarna.

Jag fick nyckel till vårt hus när jag var 7 år. Första tiden när jag inte var i skolan gick jag hos en dagmamma. Men jag minns jag tyckte där var tråkigt, så jag fick nyckel hem istället. Men min mamma jobbade bara deltid då, så det var inte några längre tider jag var ensam.

Hände att jag var rädd för spöken o monster...

Jag skulle absolut säga att en normal 7 åring kan vara ensam hemma en kortare stund medan föräldern t.ex kör en sväng förbi närbutiken. Har man en sjövild ADHD-unge eller nått annat speciellt med barnet ifråga är det kanske inte så klokt, men annars ska det inte vara något problem och jag hade absolut inte reagerat på det. En vanlig tumregel som jag har hört är väl att barn normalt kan vara ensamma hemma från 8 år, men det där är ju lite mellan tummen och pekfingret liksom. En åttaåring kan du lämna ett par timmar om barnet själv är ok med det (och inte extremt diagnosberikad), en sjuåring kanske inte i timmar men definitivt en halvtimme för att köpa mjölk.

Alltså ibland har trygghetsnarkomanin gått till överdrift, den gör ungar feta och passiva och de klarar inte av att leva ett vuxenliv sen. Riskerna med att låta barn ta lite eget ansvar och få successivt få frihet måste liksom balanseras mot riskerna att hindra deras utveckling. Back in the days fick sjuåringar gå ensamma hela vägen till skolan en halvmil bort eller vara ensamma hemma hela föräldrarnas långa arbetsdagar samt ibland även passa yngre syskon. Själv läser jag ibland en Alfons Åberg-bok för mina barn där Alfons 7 år passar lille "Småtting" hela kvällen och natten för att småttings föräldrar ska på fest. Nu tycker jag förvisso att allt det där är för mycket för en sjuåring, men att kolla på TV en halvtimme medan mamma köper mjölk är inte det...

Vid 7 års ålder har jag börjat så smått att vänja mina barn vid att vara hemma kortare stunder hemma. Självklart med hänsyn till deras nivå. Det går ju inte att anta att alla barn är lika mogna och redo för att hantera det. Men vid den åldern har det från min sida i allafall handlat om kortare stunder och att jag funnits tillgänglig hela tiden på mobil. Exempelvis om jag kör och köper lite mjölk på affären.

Det är ju viktigt att lära sina barn hur de ska agera också i dessa situationer. Dvs inte öppna dörren. Lära dem var de bor, vilken adress de har, vilket nummer de har och hur de kontaktar 112. Jag är säkerligen knäpp på mitt sätt men jag har även tidigt lärt mina barn HLR och hur de ska agera i akuta situationer.

Dottern var mognare för att vara hemma själv tidigare medan sonen tyckte det var jobbigt så där backade vi lite.

Själv jobbade båda mina föräldrar långt över heltid och var i princip aldrig hemma kvällstid och jag var ett så kallat nyckelbarn. Jag kan väl inte säga att det direkt ärrat mig för livet, men jag bestämde mig för att inte göra så med mina barn. Har därför varit hemma så mycket jag kunnat när barnen var mindre, och valt arbetstider (natt) som inneburit att jag kunnat vara hemma när de är hemma. Under småbarnsåren kändes det ibland som att man bedrev en fritidsgård i grannskapet då många ungar hängde hos oss. Samtidigt är jag glad över att ha haft möjligheten att ge den tryggheten till mina barn.

Min 7åring är ensam hemma ganska ofta och han gillar det. Han vill hellre det än vara med på ”tråkiga” grejer.

Funkar hur bra som helst.

Exemplet med att han skulle äta och sätta i halsen och dö är inte speciellt relevant.

Fick höra igår att han och en kompis var ute och gick mitt på en bilväg tillsammans i en dold kurva så en liten macka är bland det minst allvarliga som händer.