Citat:
Ursprungligen postat av
CuckoosNest
”Mikael Kruse var övertygad om att han var en kvinna född i fel kön. Han hormonbehandlades under sju år – innan han ångrade sig.
– Jag hade behövt en Aspergerdiagnos, säger han.”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/j...spergerdiagnos
Startade tråden då jag tycker det är ett intressant ämne,
Är allt alltid ”vårdens fel”?
För en tid sedan klagades det på att det var för svårt att få hormonbehandling, nu tycker jag det verkar bli vanligare med att folk ångrar sig,
och då är det vårdens fel.
Jag ska vara tydlig med att säga att jag inte har någon personlig erfarenhet av könsdysfori.
Med risk att bli hudflängd av åtskilliga transsexuella skulle jag vilja svara skoningslöst på frågan:
Nej, det är inte vårdens fel! Man har själv stort ansvar för den egna hälsan och det egna välbefinnandet.
Han kastade sig in i något utan den nivå av eftertanke som fordras, vilket är speciellt allvarligt eftersom en fullbordad process är definitivt oåterkallelig. I ett sådant fall måste man grundligt tänka igenom saken och noga väga tänkbara konsekvenser mot tänkbara fördelar för att ens börja fundera i de banorna.
Det kan man inte hävda att hr Kruse gjort. Han har inte fullgjort sin due diligence i tillräcklig utsträckning.
Då är det inte vårdens fel. Tyvärr, det är grymt, men han måste faktiskt själv bära det fulla ansvaret!
Citat:
Ursprungligen postat av
CuckoosNest
”Mikael Kruse var övertygad om att han var en kvinna född i fel kön. Han hormonbehandlades under sju år – innan han ångrade sig.
...
Dock bör det vara av största intresse för vården att försöka klura ut hur det har gått till.
Hur uppstod hos honom övertygelsen om att han var en kvinna född i fel kön? Var kom tanken ifrån, var det en uppriktig men felaktig känsla? Eller var det något som uppstod influerat av utifrån kommande intryck? Hur funderade han innan han påbörjade processen?
Osv.
Sådana erfarenheter borde vara till stor nytta för att förebygga felbehandlingar.