Kan jag vara god utan att tro?

Jag tror på att man kommer bli behandlad bra om man behandlar andra bra. Att blanda in Jesus eller någon annan tredje part i den övertygelsen känns märklig, men jag kanske är troende utan att tro på gud, med ditt resonemang?

Är man för evigt dömd att brinna i helvetet om man inte är med i kyrkan och "spelar spelet" så att säga?

Jag tror många fler handlar i affekt negativt om de inte har nån vidare förankring i tron på Jesus.

Det är en oärlighet.

1. Idén om ett helvete där hedningar ska plågas i oändlighet är obibliskt.
...
3. Goda gärningar kommer dock aldrig föra dig till himmelriket, på denna punkt skiljer sig kristendomen radikalt från samtliga andra världsreligioner.

Fast det är också en idé som är obiblisk.

Människor, hedningar, som inte har lagen, men som ändå följer lagen har möjlighet att få Guds godkännande, beroende på hur deras hjärtan är:

"Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.
Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig." (Rom 2:14-15 Bibel2000)

Men man kan inte förtjäna Guds godkännande bara för sina gärningars skull.

Och som kristen krävs det både tro och gärningar:

"Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?
Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver?
Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död." (Jakob 2:14-17 Bibel2000)

Detta illustrerar väl hur troende drar slutsatser utifrån känslor, snarare än att faktiskt lyssna på ateister. Det om något är givetvis oärligt.

Fast det är också en idé som är obiblisk.

Människor, hedningar, som inte har lagen, men som ändå följer lagen har möjlighet att få Guds godkännande, beroende på hur deras hjärtan är:

"Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.
Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig." (Rom 2:14-15 Bibel2000)

Det är ju upp till var och en att ta hjälp. Se till sitt hjärtas ställning.
Jesus är en personlig frälsare. Till liv.

Gud hatar inte syndaren. Utan synden. Vi hatar synden. Innerst inne tror jag. Eller?
Vi är syndare. Vi syndar tyvärr. Inte sant? Missar målet.
Vi vill minimera det.

Låta honom läka oss och tvätta oss rena. Vi får se upp och vara vakna.

Vi kan vara i himlen om vi är rätt och vet vem som är vem.
Det finns en sanning. Den kan göra oss fria. Om vi går i den.

Men det är väl upp till Fadern. Bara han vet. Vad som försiggår.

Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Gud vet vad vi behöver och ger oss det? Vi får ge efter bara. Och underkasta oss. Hänga på. Be Fader vår.

Hej!

Jag är lite nyfiken på hur religiösa ser på mig som icke-troende.

I mångt och mycket så lever jag efter kristna värderingar – Jag arbetar ideellt, jag är hjälpsam och givmild, jag har välartade barn och jag är en omtyckt granne och vän (så långt jag vet), jag dricker mig inte full och odräglig osv. En vanlig hyvens snubbe, helt enkelt!

Däremot är jag som sagt var inte troende. Jag skulle till och med sträcka mig till att jag har lite svårt för religösa, inte minst eftersom mina erfarenheter är man ser sig som förmer och beter sig förmätet mot folk som inte är engagerad i kyrkan.

Det kanske inte är genomgående egenskaper – så därför vänder jag mig hit, till cybermissionärerna på internets mörkaste gränder!

Är man för evigt dömd att brinna i helvetet om man inte är med i kyrkan och "spelar spelet" så att säga?