Otroliga historier från förr

min morfar berätta om hur han som 12 åring fick springa 2 mil enkel väg i väglöst land för att få tag i en doktor när han mamma var sjuk.
Doktorn hade varit bortrest precis den dagen så då fick han sprnga hem igen.
Vilka 12 råingar skulle klara det idag? Typ ingen.


Han har även berättat hur hans flera år äldre bröder bar tunga grejer som vagnar, spisar, osv 1.5 milgenom skogen eftersom dom inte hade en häst.

Jag tror inte att folk på den tiden var något utöver det vanliga, istället är det vi idag som är jävligt klena och förfallna.
Kolla bara på folk i andra delar av värdlen som lever i skogen, inte fan är dom fet och otränad.
Dom rör sig ju stor del av tiden så då blir man aldrig i dålig.

Jag har själv tränat triathlon under flera år som tonåring och att springa 1 mil åt ett håll och sen vända igen gjorde mig inte ens trött.
Tror att alla som varit bra tränad tycker folk gengerellt är jävligt lata.

Många historier av runt/drygt 20 åringar....
Född 1955......
Kommer i håg när jag och min bror bodde hos min Morbror mitt på den blåsiga Östgötaslätten under Vinterlovet några år på 60 talet. Då hände det ibland att min Morbror fick åka Skidor till Affären ca. 15 km åt varje håll .
Sen vet jag att många Vasaloppsåkare fick först Skida några mil till Sälen och sen efter loppet Skida hem.... detta var på 1920 / 30 talet

Jo, det var hårt förr.

Min gamle far berättar tex ibland om sin barndoms vedermödor, som kan vara mycket svåra för oss idag att förstå sig på - eller knappt tro på ens.

SOm tex när han skulle lära sig simma.

De gick minsann inte till närmsta Simhallsbadet, med uppvärmt och lagom klorerad simbassäng inomhus.
Inte.
Nej, de fick vackert gå hand i hand med blåfrusna hela vägen till närmsta insjö, varifrån de bara hade att hoppa i det smällkalla vårvattnet och hålla sig fast vid bryggan så gott det gick - samtidigt som de övade simtag med bakbena.
Det var inte tal om att stiga upp när det började bli kallt, där inte.


Så gick det till ute på landet.

Var det inne i storstan, då var det andra bullar.
Då fick man lov att gå till allmänna badhuset en gång i veckan, för att sitta i balja och låta hårdhänta tjocka tanter i övre medelåldern skrubba en skinnflådda med skurborsten.
Sen försöka klä på sig skjortan igen, utan att blodet skulle förstöra kläderna. För då vankades det ett gott kok stryk hemma vid, efter skolan.
Alltid något trevligt att vänta på.


Men, på den tiden gick det faktiskt att rymma hemifrån, redan vid ung ålder.
Som far min gjorde.
När han var 15 gick han ner till hamnen och gick ombord på första bästa ångare som skulle ut på böljan den blå.
När han kom fram skickade han ett vykort ... Dvs kom fram till båtens första stopp. På andra sidan Atlanten ... "Hejsan, gissa var jag är ... " liksom. =)

Kommer ihåg en granne, han var då närmare 85 år, som berättade om att han arbetade på LKAB i Kiruna med handlastning av styckemalm måndag fram till halva lördagen. Alla arbetade halva lördagen på den tiden. Det här var under 1:sta världskriget och det var bra betalt som handlastare.

På lördag em. spände han på sig skidorna och tog sig hem till fru och barn. Ungefär 8 mil enkelväg på skidor. Söndag fm. högg han upp ved så att familjen skulle klara sig under kommande vecka. Söndag em. skidade han tillbaks de 8 milen till gruvan och kommande vecka var det handlastning av styckemalm igen.

.............................................

Kompletterar med bygget av kraftverksdammen i Porjus.

"Bygget av Porjus kraftverk startade 1910, utan att det fanns vägar eller järnväg till Porjus. Såväl bygget som transporten av material blev oerhört krävande eftersom material och övriga förnödenheter måste bäras 50 kilometer från närmaste stad, Gällivare. Fem ton material och förnödenheter bars på en spångad gångled över vildmarken till Porjus under de första månaderna. Detta extremt tunga och tidsödande arbete upphörde dock 1911 då järnvägen från Porjus till Gällivare var klar."

https://powerplants.vattenfall.com/sv/porjus/

De som bar hade rakt ackord, de fick betalt per kilo, så packningarna blev rejäla. Jag har sett några foton från dessa bärare.