Otroliga historier från förr

Jobbade på ett äldreboenden i somras och fick höra en del historier.

Bland annat berättade en gubbe att när han var yngre så hade dom 2.5 mil till närmsta affär.
En dag hade han köpt en räfs eller plog till hästen och så bar han helt enkelt hem den, en vikt på 70kg tydligen...

Jag log närhan berättade det och tänkte han övèdrev bra mycket.
Känner till området han berättar om och det är en hel del uppför, stenigt och jävligt.
Men vem vet, kanske var dom av annat virke förr i tiden.


Har ni några historier ni själva hört eller varit med om?

En gammal man i mina uppväxttrakter hävdade att han var med i en skidtävling som var 5 mil bort i sin ungdom. Hur gjorde han då? Jo, han tog på sig skidorna åkte de där fem milen till tävlingsplatsen, körde skidloppet på en mil och därefter åkte han på samma skidor fem mil hem igen... Inte dåligt va?

När min gammelmorfar byggde sitt hus så fraktade han tydligen allt virke många mil på en cykel. Projektet pågick sannolikt under ett gäng år.

Huset blev jävligt fett.

Min farfar född på 1920-talet ska tydligen ha läst igenom hela Nationalencyklopedin från pärm till pärm bara för att det var kul när han var ung. När jag tänker efter så skulle jag nog gjort samma sak om inte det jävla nätet fanns

Men vann han? Annars är det ju som vemsomhelst.

Kul! Det vet jag en annan(antar jag) gubbe som gjorde
Vill minnas att ”min” gubbe vann också!

Det är mycket möjligt gubben bar den, här var det en gammal men stark kärring som fick en kvarnsten på strax över 40kilo om hon kunde bära hem den utan att sätta ner den, affärsinnehavaren lät två pojkar spana men kärring tog den hem i rem på ryggen, det var över 5 mil.
Fast det var annat virke i både kärringar och viljekraft.
Kvarnsten var troligen de finaste hon ägt, sega starka kärringar har byggt upp detta land med ännu segare gubbar.
Hallon båtar och lakrits båtar är visserligen gott men inte segt.

5 mil på skidor i skogen lär nog ta 5-6 timmar om man är hyfsat tränad.
Var det spårat så kunde det gått fortare.

Startade han kl 5 på morgonen och tävlingen va kl 12, så skulle han nog kunna va tillbaka igen innan midnatt.

Jag har hört massvis med dylika historier, min svärfars far ska ha varit otroligt uthållig, han ska ha gått med ett backslag till en bogserbåt 90 km enkel väg, fått det lagat och gått tillbaka dagen efter.

Hans far ska ha gått med en järnspis ca 20 km genom ospårad skog, han fick hjälp att lyfta upp den på ryggen och sedan kunde han inte vila föränn han var framme, för då hade han aldrig kunnat ställa sig upp.

Det är svårt för mig att avgöra om dessa historier är sanna, men jag minns en passage från boken Stalins hämnd av Niclas Sennerteg, då var det en tysk garnison i Baltikum som skulle omgruppera 200 km västerut, de flesta soldaterna skulle gå till fots, man var osäkra på om de skulle klara det i ett svep eftersom de var ett garnisonsförband som inte var vana vid marsch.

Hade det varit ett fältförband hade det inte rådit några tvivel, men de klarade hur som helst marschen.

Edit: Läs på lite om Nordenskjöldsloppet så förstår ni hur uthålliga vissa var förr.

Två av deltagarna hade åkt 450 km i ospårad terräng på 56 timmar, utan proviant. Nordenskjöld blev utskrattad när han påstod det, därför anordnade han loppet för att bevisa hur fruktansvärt hårda och sega samiska vargjägare var.

En underhållande historia, som dessutom är dokumenterat sann, är den om Gustaf "Stålfarfar" Håkansson:

År 1951, vid nästan 66 års ålder, cyklade Håkansson utom tävlan Sverigeloppet från Haparanda till Ystad. På grund av hans höga ålder hade tävlingsledningen vägrat honom att delta (åldersgränsen var 40 år) men han ställde ändå upp och startade från Haparanda en minut efter siste tävlande. Sverigeloppet kördes i etapper 1–8 juli, och medan de tävlande sov cyklade Håkansson upp till tre dygn i sträck. Under tävlingen presenterades han som "Stålfarfar" efter en vid den här tiden populär seriefigur. Det var ett namn som följt honom sedan slutet av 1940-talet, och på den egentillverkade nummerlappen hade han skrivit en stor nolla. Håkansson fick stor uppmärksamhet i tidningarna och blev en rikskändis när hela svenska folket följde hans färd genom landet.

I Söderhamn, efter 78 mils körning, bad polisen honom att låta läkarundersöka sig och det visade att Håkansson var vid god vigör. Efter 6 dagar, 14 timmar och 20 minuter kom han till Ystad – 24 timmar före de tävlande. Där spelade brandkårens paradorkester och Håkansson blev buren i gullstol. Dagen efter fick han möta kungen. Håkansson fick därefter betalt för att ställa upp i annonser och han turnerade länge i landets folkparker och ålderdomshem med sina andliga sånger. Han satte publikrekord på Liseberg och har kallats "världens äldste grammofonartist".
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_H%C3%A5kansson

Mary Celeste var ett segelfartyg som hittades övergivet utanför Portugals kust 1872.

Stark historia.