Citat:
Hahaha. Nej du har rätt. Men sök dig till små café istället Jag var på Espresso House för någon dag sen för första gången på länge då jag behövde pissa.
Hipsters och dyra drycker som egentligen borde vara billiga.
Men det som nästan gjorde mig förbannad när jag stod i kön till den enda toaletten i hela köpcentret som jag fått betala 54 kr i form av en Latté var inte dessa faktum, inte ens att servitriserna absolut inte serverar något vid borden utan att man som i ett McDonalds måste hämta upp allt själv.
Nej, ilskan började istället med att blicken vändes mot en lampa jag tyckte var vacker. Rustik, lite järn med rost som hängde i en kedja. "Den va fin" tyckte jag. Men precis som allt annat och de personer som jobbar där och verkar hänga där visade sig att den också var falsk.
Lampan var inte alls av järn utan något billigt plast, målat för att ge intrycket av att den var genuin och hade åldrats av tiden och människorna och miljön runt den. Kedjan den var också i plast. Likaså blommorna, och lädret var nytt trots att det skulle se gammalt ut. Tapeterna, likaså en illusion av interaktion. Textsnuttar som ser ut som att någon har skrivit på väggen men som är en del av tapeten i sig. Tidningsartiklar om espressohouse som också är en del av tapeten istället för att vara riktiga utklipp. Sen fanns det delar av väggen som var målade i enfärg, typ svart eller grått. Men ingen hade ritat något där. Inget genuint fanns upphängt.
Jag undrade lite försynt, vad skulle hända om jag började klottra? Om jag ritade ett hjärta och skrev "Love Conquers All" eller något typiskt cheesy som de annars hade betalt för att ha inramat som konst. Skulle jag bli utskälld eller berömd? Skulle de ringa väktaren eller tacka mig? Troligen det förstnämnda. Troligast hade tjejen som jobbar där på minimilön inte orkat bry sig och sen gått och tvättat bort det i bästa (sämsta) fall.
Men varför? Vet de som äger stället och de som jobbar där och de som går dit ens varför de gör det alls? Förstår de sig själva överhuvudtaget?
Jag tänker samma sak om personer som köper trasiga nya jeans eller en läderjacka som ser ut som den har åldrats. Vad är det alla dessa människor vill? Och varför lever de inte det liv istället för att köpa sig illusionen av den för ett dyrare pris som dessutom känns ihåligt?
Jag är deprimerad. Jag orkar inte med dessa människor men det är runt dem jag måste finnas om jag ska göra karriär. Jag vill så gärna hitta människor som mig och jag vet att de finns då många flyr den här falska verkligheten med dess falska leenden och ogenuina genuinitet. Men varför kunde inte vi bara samlas innan vi behövde fly den?
Vad är Espresso House? Varför har den slagit ut det genuina cafét med den riktiga lampan köpt på loppis som förmodligen är billigare än den redan billiga franchisevarianten?
Har jag rätt i att hata denna värld eller finns det något sätt jag kan förstå den bättre och respektera människorna som väljer att leva i den?
Hipsters och dyra drycker som egentligen borde vara billiga.
Men det som nästan gjorde mig förbannad när jag stod i kön till den enda toaletten i hela köpcentret som jag fått betala 54 kr i form av en Latté var inte dessa faktum, inte ens att servitriserna absolut inte serverar något vid borden utan att man som i ett McDonalds måste hämta upp allt själv.
Nej, ilskan började istället med att blicken vändes mot en lampa jag tyckte var vacker. Rustik, lite järn med rost som hängde i en kedja. "Den va fin" tyckte jag. Men precis som allt annat och de personer som jobbar där och verkar hänga där visade sig att den också var falsk.
Lampan var inte alls av järn utan något billigt plast, målat för att ge intrycket av att den var genuin och hade åldrats av tiden och människorna och miljön runt den. Kedjan den var också i plast. Likaså blommorna, och lädret var nytt trots att det skulle se gammalt ut. Tapeterna, likaså en illusion av interaktion. Textsnuttar som ser ut som att någon har skrivit på väggen men som är en del av tapeten i sig. Tidningsartiklar om espressohouse som också är en del av tapeten istället för att vara riktiga utklipp. Sen fanns det delar av väggen som var målade i enfärg, typ svart eller grått. Men ingen hade ritat något där. Inget genuint fanns upphängt.
Jag undrade lite försynt, vad skulle hända om jag började klottra? Om jag ritade ett hjärta och skrev "Love Conquers All" eller något typiskt cheesy som de annars hade betalt för att ha inramat som konst. Skulle jag bli utskälld eller berömd? Skulle de ringa väktaren eller tacka mig? Troligen det förstnämnda. Troligast hade tjejen som jobbar där på minimilön inte orkat bry sig och sen gått och tvättat bort det i bästa (sämsta) fall.
Men varför? Vet de som äger stället och de som jobbar där och de som går dit ens varför de gör det alls? Förstår de sig själva överhuvudtaget?
Jag tänker samma sak om personer som köper trasiga nya jeans eller en läderjacka som ser ut som den har åldrats. Vad är det alla dessa människor vill? Och varför lever de inte det liv istället för att köpa sig illusionen av den för ett dyrare pris som dessutom känns ihåligt?
Jag är deprimerad. Jag orkar inte med dessa människor men det är runt dem jag måste finnas om jag ska göra karriär. Jag vill så gärna hitta människor som mig och jag vet att de finns då många flyr den här falska verkligheten med dess falska leenden och ogenuina genuinitet. Men varför kunde inte vi bara samlas innan vi behövde fly den?
Vad är Espresso House? Varför har den slagit ut det genuina cafét med den riktiga lampan köpt på loppis som förmodligen är billigare än den redan billiga franchisevarianten?
Har jag rätt i att hata denna värld eller finns det något sätt jag kan förstå den bättre och respektera människorna som väljer att leva i den?
Finns gott om såna. Men även de kan våldtas av hipsters när du minst anar det.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
