Citat:
Ursprungligen postat av
borntopizza
Förlåt men varför är Fanni så himla positiv? Hon skriver under senaste inlägget som om detta absolut ska bli en bebis. Efter fyra missfall/missed abortions där hon även sett hjärtslag men det ändå gått dåligt sen, hur vågar hon vara så optimistisk? Hon har varit på ETT ultraljud.. jättetidigt dessutom. Och även om hon hade typ varit i vecka 14 och gjort nipt, med tanke på hur det gick med Harry graviditeten hade jag typ inte vågat säga nått innan vecka 27 var passerad och överlevnadschanserna var något att luta sig lite på.
Kanske neggigt av mig, eller hur tänker ni? Får bara sån ångest av att tänka på att hon ska behöva lägga ut att hon fått missfall igen efter alla dessa solskensskimrande hålla på magen poster…
Exakt vad säger att det kommer gå vägen denna gång?
Det är ju bra att hon klarar att vara positiv .. Men när jag tänker på mig själv så vågade jag inte vara det. Jag har fått två tidiga missfall , ett innan första barnet i ca vecka 10 (egentligen MA) och ett innan tredje barnet i vecka 6 ungefär. Och så var jag nära att förlora mitt andra barn i vecka 21 men jag fick akut cerklage så allt gick bra och hon föddes fullgången… fick förebyggande cerklage med tredje barnet också och allt gick bra ..
Jag var ialalfall livrädd under alla graviditeter .. vågade knappt vara riktigt glad förrän barnen var födda.. Sa oftast ”om allt går som det ska” eller ”Om allt går bra” när jag pratade om att jag skulle få barn. Det är väl lite min personlighet också kanske , har lätt för katastroftankar..
De flesta brukar ju inte lägga upp att de är gravida förrän vecka 12-13 typ när den största risken för missfall är över.. även om man berättar för de närmaste innan .
Förstår att F inte kunde vänta så länge pga att hela hennes instagram handlar om att försöka bli gravid .. men har lite svårt att tänka mig in i hur det skulle vara om man berättade för alla redan när man testar positivt .. och sen kanske behöva lägga upp att man fick missfall , det måste kännas väldigt jobbigt.