Citat:
Ursprungligen postat av
Anso22
Fast jag fattar faktiskt inte hur det kan vara så svårt att förstå eller alla fall försöka sätta sig in i, att det kan vara en stor grej när första barnet ska börja förskola? Det är inte den första som är orolig, pirrig och sedan stolt över sitt barn för det. Presis som senare skolstart, första skoldagen, första gången på skidor, cykel, studenten osv osv. HUR kan man tycka det verkar så udda att det känns stort för dom? Det gör det för massor av människor och verkligen inte första influensern som pratar om det.
Inskolning, jag antar att alla familjer lägger upp det som det passar, vi har gjort ungefär som dom med alla, har dom varit pappiga vid tillfället så har jag tagit inskolningen, mammiga, så har pappa tagit den. Spelar väl absolut ingen roll bara inskolningen blir gjord.
Vem har tyckt att det är konstigt att de tycker det är stort att L ska börja fsk? Eller att det är konstigt att de är pirriga och förväntansfulla? Det tror jag ingen tycker är märkligt. Det hade nog varit mer udda om det hade varit ett ryck på axeln bara.
Det är väl mer sättet hon lägger fram det på. Hur hon pratar om det fast hon inte ens var där. Hennes babbel och viftande med sån inlevelse och sen var hon inte ens där och såg det. Sååå märklig människa.
Hennes helt märkliga förklaringar som ändras från ena till andra gången. Det är sådant som gör att det blir irriterande.
Det är såklart inte konstigt om man väljer att pappa ska skola in. Det är hennes förklaringar som blir löjliga. Hennes prat om mammigheten tror jag inte ett dugg på. Hon har pratat om det ett tag nu men hon visar motsatsen på bilder. Hon gnäller att hon inte får gjort någonting när L är hemma för hon är som en koala ändå visar hon en massa när L leker eller är iväg med pappa. Hon är inte trovärdig tycker jag. Det är en massa sånt svammel hela tiden
