Varför är svensk konst obefintlig internationellt?

Lars Vilks skrev i sitt debattforum jag också skrev i att anledningen till TS fråga är att samma skit finns utomlands också. Så något export/import behov existerar inte.

Sedan är svenska konstnärer inte så provocerande eller tankeväckande, annat än möjligen Vilks och expressionismen Park då, som fö dissas av hela konstetablissemanget, som bygger på woke, PK, bidrag och stipendier.

Känner snarare att Vilks kapitaliserar på värdegrunder istället för att producera bra konst. Folk betalar för skiten?

Börjar förstå varför vi är en blåbärsnation inom konsten. Bertil 90 på syrgas som lägger 20 miljoner på en Zorn är inte problemet, alla andra är problemet.

Det kostar mycket pengar att ställa ut. Det ska produceras, försäkras, packas, fraktas och ställas ut. Är konstnären helt okänd för publiken är det långt mindre sannolikt att det säljs något än på hemmaplan där det brukar finnas någon form av igenkänning eller lokal förankring även för oetablerade konstnärer, och då är det inte värt utgifterna i tid och kapital. Finns en anledning till att Lerins utställningar i Sverige drar mer folk än en för oss okänd brasiliansk konstnär, oavsett respektive verkshöjd.

De allra flesta varor säljer bäst på sin egen marknad.

Anna Uddenbergs utställning "Continental Breakfast" på Meredith Rosen i Nyc gjorde/gör succé.

Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström är representerade av David Swirner som har gallerier i New York Los Angeles, London, Paris och Hong Kong. Samma Swirner representerar storheter som Yayoi Kusama, Diane Arbus, Huma Bhabha, Paul Klee, Barbara Kruger, Sigmar Polke, Jordan Wolfson, Joan mitchell, Alice Neel mfl. Inte hästskit direkt.

Du kan ju kolla tillgångarna i deras gemensamma bolag om du undrar om dom är framgångsrika eller ej.

Så, nja, vi kanske inte är någon stor nation när det gäller internationell konst men vi är knappast obefintliga.

Sverige har någrs internationellt kända författare - Strindberg, Pär Lagerkvist, Dagerman (Frankrike) , Tranströmer (USA) och Lars Gustafsson (Tyskland). Astrid Lindgren.

Och sedan Ingmar Bergman - den överlägset mest inflytelserike svenske kulturskaparen genom tiderna.

Norge har Ibsen, Grieg, Munch och Hamsun.

Danmark har H.C. Andersen och Kierkegaard.

Finland har Sibelius.

Historiskt sett hämtade svenska konstnärer vad som var på modet i Paris hem (Grunewald, GAn, Halmstadgruppen m.fl.). Så gjorde även Svenska poeter.
Men den affärsideen måste vara stendöd.

Man måste antagligen befinna sig i New york/LA för att ha en chans

För att man ska punda och svälta och inte få massa pengar till skänks och må allmänt kass för att ha något att säga som är i världsklass.

Lid.

Japp.