Varför är svensk konst obefintlig internationellt?

Lars Lerin, Ernst Billgren, Anders Zorn, GAN är alla eftertraktade här i hemlandet men utanför rikets gränser är det knappt nån som vill ha skiten.

Är vi så värdelösa på konst? Kan jämföra att samtida japanska medelmåttor är jämna med det tyngsta vi har producerat på 150 år, Hilma af Klint.

Tror mycket på Carolina Gynning, men vi kanske får vänta 100 år innan dom förstår hennes storhet internationellt.

Ja, visst är det märkligt? Men jag har nog uppskattat Zorn-tavlorna som hängt på museum. Det har varit mycket konst som jag inte har imponerats av som kommit från internationella storheter.

Men så är jag mer svag för sådana som Caravaggio.

Men vi har inte alls samma närvaro som metal-scenen för att ta något kulturellt som vi är stora på.

Juste, Bergman är ju en okänd svensk man internationellt.

Som motfråga till TS: hur många inhemska polacker känner du till? Eller för den delen finnar? Som skapar eller skapat konst dvs.

Ska vi dra auktionsresultat mellan Bergman och Kusama?

Gör det du, kör hårt. Relevansen förblir.

Jag skulle väl möjligen säga Zorn. Han är väl kanske den mest kände internationellt. Men annars är det tunt. Sverige är ju ett litet land och kulturellt har Sverige verkligen varit en dvärg. Det finns knappast någon klassisk komponist som är känd internationellt heller.

Ah, missade din poäng. Självklart kan du influera som konstnär eller artist. Men det betyder inte att värdet ändras.

Tyngre Kusama ligger mellan 50-100 miljoner, Bergman 100 000 kanske för ett manuskript som e original. Sett nåt på auktion så inga stora pengar

Nej, det är det inte. Tolkade dig som att du tyckte att svenskt inflytande i konst var obefintligt, det är det absolut inte.

Se i övrigt hur världen ser ut, quick, fix, fast, dope - annars går det inte hem. Oljekonstnärer är sällan någon som höjer blicken över, medan den som pluggat in wacom-plattan och runkar upp en bild med photoshop blir kingen. Skulle inte säga att det är något negativt att värdet inte motsvarar en popkultur.

Förstår vad du menar. Möter hela tiden abstrakta "konstnärer" som egentligen inte kan måla men ändå vill sälja sin konst.

Vad är storhet inom konst och vad förstår folk, eller snarare konstkritiker vad som är storhet?
Jag har däremot mer tro på Carolina Gynning än Ernst Billgren och Lars Lerin.
Zorn lämnar jag utanför eftersom det inte är samtidskonst.
Carolina Gynnings kost är otroligt färgstark, som påminner om en slags blandning mellan Pablo Picasso och Berg Linström. Då ska man ändå ha i minnet att Picasso experimenterade mycket och att hans mera groteska och mest kända verk gjordes när han var äldre, typ närmare 60.
Hela hans produktion varierade kraftigt från tidiare period till senare period, vilket man får se som väldigt utvecklande. Titta på Ernst Billgren som fortfarande sitter och målar rävar.
Och Lars Lerin är ju bara ett blött evigt mörker. Han är otroligt skicklig men motiven ät oftast tyvärr för tråkiga.

Tror mer på Lerin av dem du nämner, han väcker känslor på ett mer personligt plan än Billgren. Gynning känns bara som det var rätt plats och tidpunkt.