Fenomenet att varna nyanställda för andra medarbetare

De senaste 10 åren eller så har jag bytt jobb i snitt en gång vartannat år av olika anledningar. Det har varit olika anställningar varje gång och på olika nivåer men något som tycks återkomma på nästan alla arbetsplatser är att kollegor varnar den nyanställde för "en viss person" på arbetsplatsen. Ofta verkar det vara äldre surgubbar som är föremål för varningarna men även kärringar varnas det för.

Det är sällan chefer som man varnas för utan i regel medarbetare på samma nivå eller högre. Kollegorna som varnar verkar göra det med någon slags underton om att "det här måste sägas" ungefär som att det handlar om att skydda den nyanställde från något farligt.

På en normal arbetsplats saknar en anställd möjligheten att sparka andra anställda på samma nivå. Knappt ens chefen kan sparka någon utan saklig grund så ur den aspekten känns varningarna rätt malplacerade. Det är inte heller så att psykopaten på arbetsplatsen går runt och misshandlar sina kollegor utan på sin höjd handlar det om att han är otrevlig, frekvent skäller ut andra eller liknande. Allt sånt som man förr eller senare kommer upptäcka själv det vill säga.

Känner ni igen det här fenomenet eller har ni rent av erfarenheten av att själv vara den som andra varnas för? Även om "psykopaten" i fråga beter sig otrevligt mot andra så får det väl ses som en form av försök till vuxenmobbing att baktala någon snarare än att låta nyanställda bilda sig en egen uppfattning? Det handlar kanske om att cementera en viss gruppdynamik som råder på arbetsplatsen?

Såna kommentarer växer fram på alla arbetsplatser, från olika personer och av olika aanledningar. Inte som varningar, men som riktat missnöje helt enkelt. Självklart lyssnar man inte på det, eller bara viftar bort det, och bildar sin egen uppfattning. Man får ju lön för att säljer sina tjänster.

Har växt från å bryr mig om det beteendet.

Har aldrig kommer aldrig denna någon via andras uppfattning.

Jag har varit med om det flera gånger och alltid tagit det som en varning för den som varnar och det har aldrig slagit fel.

Som sagt märker man normalt snabbt själv vem som är (extra)knäpp på jobbet. Alla är lite knäppa. De riktigt farliga är fullblodspsykopaterna. Ofta överdrivet trevliga, inställsamma och påträngande. Det är så man upptäcker dem. Risken är stor att det är en sån person som vill "varna" för andra.

Jag brukar säga till de nyanställda att göra så gott de kan, samt att de inte ska vara ledsna för att de inte producerar som de invanda. De är nya och har en inlärningsperiod. Aldrig att jag hört någon varna för någon idiot på jobbet, även om de finns. Det får de själva uppleva, kanske blir de kompisar, vem vet?

Det är det här ”fenomenet” som ofta skapar gruppindelningar på arbetsplatsen, och ofta är det idioterna själva som ”varnar” eller överhuvudtaget pratar om andra som är de okompetenta.

Känner igen det här från att börja jobba som lärare.

Tänkte precis skriva detsamma. Min uppfattning är att det oftast är de som varnar andra, som kommer med de riktiga dolkstötarna, och som man skall hålla ett extra långt avstånd till.

/AI

Om jag är nyanställd är jag tacksam om någon "varnar" mig, då detta besparar mig en del. Så länge infon är sanningsenlig känner jag att det är lugnt.

Kan inte minnas att jag upplevt detta, kanske betyder det att det är mig man varnar för 🤔

Ofta är de varning om en person med dåligt humör, som kan då utbrott. Man ska inte bli chockad och inte ta det personligt. Det är bra med sådan info

Ibland kan det vara rätt skönt att bli varnad innan. Jag jobbade på en dysfuktionell arbetsplats där en individ högt i hierarkin var mycket destruktiv i sitt sätt att vara. Önskar att jag blivit varnad innan för jag fick en jävla shock.
Jag började varna andra innan de träffade individen för att de skulle få en chans att förvereda sig på den kommande hårtorken.