Hur hanterar vi smärtsamma förluster?

Syftar naturligtvis på att de hade tur som slapp Sverige i en VM-kvartsfinal..

Folk som inte är fotbollsfanatiker förstår inte sånt här. Du behöver inte skämmas för att du gläds eller gråter för ditt lag, det är supporterkultur. Mitt tips för att hantera smärtsamma förluster är att bearbeta igenom sorgen och ilskan under en kortare period så släpper det sedan av sig självt. Går du däremot och försöker hålla det inom sig eller tycka att det är "töntigt" att vara ledsen eller något sådant så blir du förmodligen bara bitter och ilsken. Det är okej att gråta. Släpp ut det. Bättre det för dig tror jag än att det övergår i hat och våld, den mest extrema sidan av supporterkulturen.

Det "vaccinet" fungerade inte här. Förlusten mot Häcken i den tionde straffrundan känns fortfarande svårt att glömma

Jonna Anderssons straff i ribban som kunde avgjort matchen Alice Carlssons förtvivlan när hon missade och allt var över inför ett smockfullt Kanalplan är oerhört smärtsamma minnen. Jag liksom den övriga publiken ville ju så desperat få uppleva ännu en cupfinal och firande efteråt på Medis.

Jag antar att smärtan försvinner när den allsvenska säsongen kör igång men just nu vill jag bara förtränga allt som har med fotboll och Bajen att göra.

Sen vet vi ju alla att de smärtsamma förlusterna är en stor del av tillvaron när man är dedikerad till en klubb. Frågan blir väl varför man utsätter sig för all denna känslomässiga smärta.