Varför håller folk på elitklubbar?

Dagens elitklubbar är fulla med spelare som inte har någonting med klubben att göra annat än att den betalar deras lön. Spelarna är legosoldater som driver runt och tar värvning hos den som betalar bäst. Varför håller man på en sådan klubb? Hur lurar man sig själv?

Tänk om landslagen hade haft samma upplägg. Det rikaste landet köper de bästa spelarna…hur kul hade den landslagsfotbollen varit?

Ja lite märkligt är det ju. Jag menar spelarna skiter ju i om dom vinner eller torskar, lönen kommer ändå.

Fansen är mera lojala med sin klubb än spelarna .

Är min gissning

Nu är ju inte den extrema kapitalismen så jättegammal inom fotbollen, tidigt 90-tal kunde du ju säkert hitta fotbollsspelare i alla top-5 ligor i Europa som behövde jobba vid sidan av för att försörja sig. Var väl säkert lättare att sympatisera med klubbar då, och de som var unga fans då är ju i övre medelåldern idag och lär ju hålla på sin klubb de hade då. Men ja runt 2012 där blev det väl helt uppenbart att det var legoknektar för hela slanten i och med att Qatar kom in i PSG.

Kapitalism är kärlek. Jag ser absolut ingen motsättning mellan att spelarna har höga löner och att supportrarna är lojala eller passionerade.

Fotboll handlar väl mycket om gruppsykologi, då man vill uppnå en "vi mot dem"-känsla. Gissningsvis blir det lättare att känna en sådan känsla för en klubb (som i regel associeras med en viss ort) än med enskilda spelare. De som bor i Helsingborg hejar på Helsingborg IF just för att det ger en "vi"-känsla, det ger inte samma sak om det skulle vara "vi som hejar på spelare X".

Fast om spelarna bara kämpar för sina pengar och byter klubb som de byter kalsonger så kan ju fansen lika gärna hålla på skithuspappret, för spelarna har inget klubbhjärta.

kärlek till en fotbollsklubb eller hockeyklubb är ofta sammankopplat med att det hänger en kuk mellan benen och man har en testosteronproduktion, i unga år kanske man gick på matcher med sin storebror och farsa, hemmamatchen med korv, ramsor, sång och glirningar mot horungarna i motståndarlaget var en höjdpunkt som man längtade efter, likt julafton...

Detta hänger sedan med upp i vuxen ålder, man samlas med sitt kompisgäng på puben, snackar skit med en fish&chips + några pilsner för att sedan promenera mot matchen där man hejar, skriker och ropar för sig lag, sin förening som man fått med modersmjölken...

I boken "Elitfotbollen" som jag har från början på 90-talet, så var det bara Malmö FF som hade proffs, annars presenterades samtliga spelare med olika yrkestitlar eller som "studerande"..

Målare, snickare, brevbärare osv..

Därför man mest är intresserad av landslagsfotbollen och sedan se lite CL-fotboll emellanåt, orkar inte med "serielunken" i ligorna, dessutom är det ändå bara VM, EM och CL som betyder något i slutändan..

Det är fansen som är klubben, spelare och ledning är utbytbara delar som representerar oss fans.

Sedan är det väl inte konstigt att folk börjar hålla på de lag som syns mycket och vinner eller som i vissa fall är orsaken till att folk får sympati för ett lag nämligen att ens favoritspelare finns där.