Är fortfarande inte säker på detta med "efterarv"

Stämmer det här? Anna och Henrik är gifta, de har inga barn - varken gemensamma eller särkullar. De har inte skrivit något testamente. När Henrik dör behåller Anna först och främst sin giftorätt, men hon får även förfoga över Henriks halva av boet på livstid. Det vill säga: hon sitter kvar i orubbat bo, men hon får inte testamentera bort Henriks del av boet till någon annan. När Anna också dör, går hälften av allt som då finns kvar till Annas syskonbarn, och den andra halvan går till Henriks syskonbarn. Är det rätt så långt?

Det jag funderar på: kan Henriks släktingar någonsin ärva ett belopp som är större än hälften av boet när Henrik dog (omräknat efter inflationen till dagsvärdet)? För i så fall blir det ju märkligt, om det handlar om ett par som är unga fortfarande, när den ena dör. Vi säger att de bara var i 25-årsåldern när Henrik dog, och då ägde de bara ett par hundra tusen kronor tillsammans. Sedan levde Anna i 50 år till, och under de åren byggde hon upp ett stort, framgångsrikt företag. När hon dör är hon värd många miljoner kronor. Ska Henriks syskonbarn ändå ha hälften av detta belopp? (Vi förutsätter för enkelhetens skull att Anna aldrig gifte om sig eller fick några barn, utan levde helt för sitt... designföretag, kanske.)

OM det är så - finns det verkligen inget Anna kan göra åt det under alla de åren, för att ett så stort arv som möjligt ska gå till hennes egna syskonbarn när hon dör?

Får gå in i reglerna om förkovran för att få ordning på det.

Korta svaret är att det går att göra något åt men då bör man nog planera och dokumentera en del och gärna blanda in en jurist som har lite koll.

Görs väl en bouppteckning efter den först avlidna, det är denna som gäller om jag förstått det rätt. Där upptas tillgångar o skulder på dödsdagen, den registreras sedan hos skatteverket och att komma runt denna blir svår i efterhand.

Ja, men Anna får ju leva upp Henriks del. Hon får bara inte testamentera bort den efter sin död. Tror inte hon får ge bort påfallande stora belopp till sina syskonbarn heller, så att det syns någonstans i papperen. (Men ett kuvert med ett par femhundringar då och då, syns ju ingenstans.)

Menar du att beloppet som står i bouppteckningen efter Henrik, är maxbeloppet som Henriks släktingar kan få ut efter Annas död? Så BORDE det ju vara - det är mest rimligt.


Det har jag fått lära mig här på forumet, och det var med länkar också!

Du har nog rätt. Har ändrat min post.

Enligt Skatteverket

Vem som verkligen har rätt till efterarv bestäms slutligen vid den efterlevande makens eller makans död (1 kap. 1 § ÄB).
Den som har rätt till efterarv är den som enligt arvsordningen är närmast till arv efter den först avlidna maken eller makan, vid tidpunkten för den efterlevande makens eller makans död. Information om arvsordningen hittar du under Vilka ärver enligt lag.
För att ärva måste efterarvingen alltså antingen ha överlevt den efterlevande maken eller makan, eller vid den efterlevande makens eller makans död ha varit avlad och sedan fötts vid liv.

Japp! Men där står inte heller något om ifall efterarvingarna ärver hälften av det som finns kvar, även om det beloppet vida överstiger den först avlidne makens tillgångar vid hans frånfälle. Jag tänker, att det måste gå att jämka där? Att det måste finnas någon rimlighet. Henrik och hans syskon och syskonbarn, har ju inte gjort ett sk_t för Annas företag, som hon började bygga upp efter Henriks död.

Vad jag vet så går hustru före syskon, men detta måste du kolla upp.

Vi talar om efterarvet. Du får läsa min TS igen!

I det fall du beskriver ärver hustrun allt. Syskon eller kusiner ärver inget. När hustrun avlider ärver den allmänna arvsfonden, om testamente ej finns.

Första meningen tyder på att du inte läst ursprungsplatsen och andra meningen är fel.

I övrigt så är mitt svar fortfarande korrekt.

Rent teoretiskt är det lite halvsnårigt men rent praktiskt lösbart och enklast möjliga lösning varierar på vad det är för summor vi snackar om.

Kommer det till ett jätteföretag bör det nog blandas in ett testamente (av praktiska snarare än juridiska skäl) där det framgår vad den avlidne ansåg vara förkovra och vad som kom från den tidigare avlidnes andel och lite annat dylikt. Det bör även på säkert ställe (dvs dokumentförvaringatjänst eller motsvarande) finns en massa bankutdrag och historik som visar på hur det gått till.

Du menar alltså att man HAR rätt att testamentera bort förmögenhetstillväxten till vem man själv vill, även om det finns efterarvingar till ens avlidne make i livet..? Så BORDE det ju vara!

Det är ju i så fall inte särskilt svårt att bevisa. Bouppteckningen efter maken finns ju kvar, och där framgår hur mycket han ägde vid sin död. Då borde endast den summan gå till hans släktingar, tycker man.

Ärvdabalken 3:4, men som sagt rätt snårigt.