Vad gör DU för att stå ut med jobbet till pensionen?

Vad är era bästa tips för att stå ut, ända till pensionen? Dvs om ni jobbar på ett arbete/i en bransch, och ni finner det outhärdligt? Det kan vara att jobben bara suger ut er själ, eller att de är:

- Utmattande/gör er sjuka eller utslitna.
- Dödstrista. (Vilket nästan alla jobb blir efter ett litet tag).
- Lågbetalda.
- Tar upp all er livstid.

Utöver detta finns många av oss som existentiellt insett att vi vanliga arbetare/tjänstemän är ”blåsta av systemet” och i praktiken är moderna slavar. Även detta kan göra att man avskyr arbetet så pass, att det förpestar ens liv. Vi har sett exempel på detta i flertal trådar. (Se exempel längst ned).

Att diskutera:

- Vad gör ni för att göra jobbet och tillvaron så uthärdligt som möjligt, fram till pensionen?

Nu utgår vi ifrån att det inte är möjligt att byta arbete/bransch, pga maxat studielån, hälsoproblem, för sent i livet, osv osv. Man behöver helt enkelt jobba på, på detta helvetesjobb, trots dålig hälsa, osv. (Förtidspension finns ju i princip inte längre, så vi tar inte upp det heller).

Alla tips för att helt enkelt STÅ UT med arbetet, diskuteras här! Tar ni ut massa sjukdagar? Hittat nån amazing hobby? Osv.

(Exempeltrådarna som referens, är nedan)

Mod får gärna bevara tråden! Men flytta, om detta är fel forumdel..

(FB) Jag vill inte jobba

(FB) Har man inte blivit extremt lurad på ”ekorrhjulet”?

Som tur är har jag flyttat ut från centrala London och bor numera i ett billigt hus och har bara en frisörsalong med min fru mest för sysselsättning. Förut hade jag en maxad kalender, ett schema, där jag höll mig precis under acceptabel gräns för frånvaro.

Jag självmedicinerar med alkohol.

Varför kan alla möjliga människor med hinder och begränsningar göra stora förändringar till det bättre i princip hela livet, men inte du? Tror du att du är den enda med dyra studielån som är lite till åldern kommen?

Jag har valt ett jobb jag tycker är rätt roligt och utvecklande för att stå ut. Men jag har verkligen haft pissjobb jag hatat men då har jag, även om det tagit tid, avlägsnat mig därifrån.

Jag tror man kommer långt och kan göra allt möjligt med rätt inställning. Din attityd att allt redan är kört och inget är möjligt förstår jag knäcker dig. Fan vad miserabelt det låter.

Värdesätter min ledighet. Slår av jobbtelefonen vid ledighet. Glömmer bort att min bransch finns över huvud taget. Framförallt hatar jag inte mitt jobb. Självklart hade jag kunnat stå ut med att vara ekonomiskt oberoende eller hyllad artist. Men jag står ut med mitt arbete. Om du våndas inför att börja jobba igen sista veckan på semestern, BYT JOBB. STUDERA. Eller ta livet av dig.

Jag har planerat så jag förhoppningsvis kan sluta innan pensionen. Det ger lindring för själen.

Om jag hade varit tvungen att arbeta i flera decennier till, hade jag antagligen givit upp.

Är man en slav som drömmer om sin frihet måste man försöka fly.

Ok. Det låter inte alltför ansträngande med salongen, så som du beskriver det, eller? Grattis att du lyckats med att få till en mindre stressad tillvaro, i så fall!

Aah, det andra du nämner.. det låter lite som ”presenteeism” nästan. Typ att man är ”där men ändå inte där” eller vad man ska säga. Uppfattat att det är många som använder det, eller olika typer av maskande/skolkande så att säga, för att klara sig igenom ett för jobbbigt jobb….

Aah, jag förstår, verkligen. Det verkar vara ett rätt så vanligt tillvägagångssätt, när man läser på om jobbstress, osv. Har själv känt lite dragning ditåt, i svaga stunder. Hoppas din hälsa är okej, i alla fall! 🌸

Jag var så effektiv i upplagt system att jag blev tvingad att hålla 30 minuters rast per timme på toaletten för att komma i nivå med de andra på en numera nedlagd elektronikkedja. Plus justerat schema utslaget per år som maximerade min frihet.

Hur kan det vara omöjligt byta jobb om man har mer studier än gymnasiet 🤔

Ser till att ha ett yrke jag trivs i, som grr personlig tillfredsställelse professionell utveckling, är lärorikt och inte för fysiskt krävande, som också ger skälig lön för insatsen.

Sen ser jag till att ha en gynnsam och självförverkligande fritid och privat liv med en bra partner och nära vänner jag kan ses med ibland.

Livet har alltid faser, det är ingen garanti att man får ett stabilt och fantastisk liv hela livet.

Tråden utgår som sagt ifrån att det inte är möjligt. Och därpå följande tips/diskussion kring att stå ut med en outhärdlig och olöslig (arbets)situation.

Om du kom in i tråden bara för att säga att du minsann är bättre än alla andra, så är det rätt olyckligt. Det hjälper ju inte trådens diskussionsämne iaf. Öht. Men okej, det är noterat, att just du var så fantastisk så du lyckades att ta dig i kragen och höja dig över livets alla praktiska hinder. Hoppas du inte får dödlig cancer eller dylikt, för du låter ungefär som en sån som tror att det kan övervinnas med ”attityd och kost”…. 🙄