Ordet håsa för att andas på spegel / kallt glas för imma eller frost?

Är jag tokig eller? Vad jag minns betydde håsa att andas på spegel eller glasögon för imma att putsa med, eller på fönstrens glas för att få frostmönster (jo, vi hade englas, men monterade ett andra med ullrullar emellan). På julen håsade farsan t.o.m. i den kalla vodkaflaskan för att få ut de sista dropparna .

Det enda jag hittar här i forumet är finlandism om att skynda fram nåt så det blir dåligt.
Förutom naturligtvis det i alla ordböcker förekommande altenativstavningen till hosa (benbeklädnad / byxa.)

Vilken dialektal härkomst pratar vi om? Blåsa är väl det man fysiologiskt gör så jag tänker att det bara är något dialektalt.

Om man är Värmlänning så kan man säga ex: Höe

-En Höer på glase.

Är det släkt med hässja som betyder andas fort?

Farsan var söderkis (men hade ingen ljudande dialekt därav, snarast neutral rikssvenska). Men han var född 1922.

Kanske det. https://svenska.se/saob/?id=H_1999-0246.OKz5&pz=7 "ljudhärmande; jfr nor. dial. hæsa, flåsa o. d."
Men att t.o.m. behöva gå över gränsen till Noreg... Iofs. publicerad 1932. "Ljudhärmande" är det bästa här.