Finns hjälp att få.
"Hjalmar De Jong är 30 år gammal och bor i Uppsala. Han började märka symtom på OCD (Obsessive Compulsive Disorder), eller tvångssyndrom som det också kallas, i början av högstadiet.
– Jag var rädd för sjukdomar och bakterier. Det började rätt litet med att när jag skulle ta tallrikar och bestick i matsalen tog jag aldrig överst utan underst, säger han.
Successivt försvårade hans OCD det vardagliga livet allt mer. Till exempel började han tvätta händerna så pass mycket att de blev såriga. Hygienbestyr på toaletten drog ut på tiden och Hjalmar De Jong kom sent till lektionerna.
Tvånget gjorde att hans frånvaro i skolan blev hög.
– Jag klarade av att gå ut nian men det var på håret, säger Hjalmar De Jong...
...Hjalmar De Jong fick veta att han hade OCD redan på högstadiet när han träffade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Men då tyckte BUP att hans problem inte var så svåra och att inga särskilda insatser behövde sättas in.
När han några år senare gjorde saker som att duscha i sju timmar i sträck tyckte BUP istället att hans problem var för svåra.
– De tyckte inte att det var någon idé att hjälpa mig eftersom mina svårigheter var så stora, säger han.
Vid 22 års ålder kom Hjalmar De Jong till en psykiatrimottagning för unga vuxna och där träffade han en KBT-terapeut. Sakta men säkert fick han utsätta sig för det som han tyckte var jobbigt utan att rätta till obehaget direkt. På så vis lärde han om hjärnan.
– Jag skulle ta i smutsiga saker utan tvätta mig efteråt. Till exempel skulle jag med en smutsig disktrasa torka av ett bord så att bordet blev smutsigt. Jag skulle också röra en soptunna och så vidare.
Under KBT-behandlingen tog han också antidepressiva läkemedel.
– Jag höll på med behandlingen i över ett år och det hjälpte mig verkligen. KBT-behandlingen gjorde det mesta, men för att få energi till att orka göra KBT hjälpte medicinerna mig, säger han."
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/3...e-i-sju-timmar
