Hej!
Svenskar brukar ju ofta förknippas med att bara knyta näven i fickan och tänka tyst och illa om allt som är fel, men inte agera därefter. Invandrare säger ofta tydligare vad de tycker men från vissa delar av världen råder trots allt en tystnadskultur och de syns inte så mycket på sociala medier när det gäller specifika händelser, såvida de inte är för vad som sker och därmed stöttar någonting eller drakoniskt uttrycker sig med oerhört grova ord för att visa sitt avståndstagande till en viss händelse – i övrigt är de tämligen lågmälda. Observera att detta bara är grovt generaliserande, så lägg ingen större vikt vid detaljerna.
Dock, fortsättningsvis, har jag tidigare tyckt att det har varit ganska segdragen eller åtminstone sansad nivå på diskussionerna om olika händelser som sker här i Sverige, och i synnerhet de som anses vara känsliga ämnen – exempelvis koranbränningar eller nu senast den eritreanska festivalen i Järfälla, eller somliga skottlossningar där oskyldiga har drabbats. Det har alltså förr skrivits lite försiktigt om att det är fel, att någon kan förstå varför det sker, säger att det är dumt, att de är rädda, att det inte ska få hända eller andra tämligen uppenbara saker. Men i dagsläget upplever jag – och då kanske framför allt från helsvenska individer, men också från sådana invandrare som faktiskt vill acklimatisera sig och vill Sverige väl – en synnerligen stor förändring i hur man uttrycker sig, vad som bör göras mot gärningsmännen, långa diskussioner om ursprung, orsak och verkan, livliga diskussioner som inte alls stannar vid småkommentarer och tafatta inflikningar, utan i stället utgörs av texter som publiceras ihop med ett stort engagemang och en faktisk ytterst kraftig ståndpunkt.
Är det bara jag, eller har fler upplevt denna förändring? Börjar svenskarna, men också de invandrare som faktiskt vill att Sverige ska vara ett fredligt och bra land, vakna på riktigt och inse att allting verkligen håller på att gå åt fanders fel håll?
Jag upplever även detta i vardagen när jag pratar med bekanta, närstående, kollegor och dylikt, att många innerst inne har tämligen starka åsikter och ser problemen – följaktligen tror jag att det bara är en tidsfråga innan den svenska befolkningen (såväl de helt svenska invånarna som de senare tillkomna men med intentionen att göra detta land gott) faktiskt på allvar kommer att börja agera hårt mot de som förstör och dräper tryggheten och den ro som tidigare har funnits här. Och det tror jag kommer att ske ganska snart.
Vad tror ni? Vad är era uppfattningar om mina funderingar?
Svenskar brukar ju ofta förknippas med att bara knyta näven i fickan och tänka tyst och illa om allt som är fel, men inte agera därefter. Invandrare säger ofta tydligare vad de tycker men från vissa delar av världen råder trots allt en tystnadskultur och de syns inte så mycket på sociala medier när det gäller specifika händelser, såvida de inte är för vad som sker och därmed stöttar någonting eller drakoniskt uttrycker sig med oerhört grova ord för att visa sitt avståndstagande till en viss händelse – i övrigt är de tämligen lågmälda. Observera att detta bara är grovt generaliserande, så lägg ingen större vikt vid detaljerna.
Dock, fortsättningsvis, har jag tidigare tyckt att det har varit ganska segdragen eller åtminstone sansad nivå på diskussionerna om olika händelser som sker här i Sverige, och i synnerhet de som anses vara känsliga ämnen – exempelvis koranbränningar eller nu senast den eritreanska festivalen i Järfälla, eller somliga skottlossningar där oskyldiga har drabbats. Det har alltså förr skrivits lite försiktigt om att det är fel, att någon kan förstå varför det sker, säger att det är dumt, att de är rädda, att det inte ska få hända eller andra tämligen uppenbara saker. Men i dagsläget upplever jag – och då kanske framför allt från helsvenska individer, men också från sådana invandrare som faktiskt vill acklimatisera sig och vill Sverige väl – en synnerligen stor förändring i hur man uttrycker sig, vad som bör göras mot gärningsmännen, långa diskussioner om ursprung, orsak och verkan, livliga diskussioner som inte alls stannar vid småkommentarer och tafatta inflikningar, utan i stället utgörs av texter som publiceras ihop med ett stort engagemang och en faktisk ytterst kraftig ståndpunkt.
Är det bara jag, eller har fler upplevt denna förändring? Börjar svenskarna, men också de invandrare som faktiskt vill att Sverige ska vara ett fredligt och bra land, vakna på riktigt och inse att allting verkligen håller på att gå åt fanders fel håll?
Jag upplever även detta i vardagen när jag pratar med bekanta, närstående, kollegor och dylikt, att många innerst inne har tämligen starka åsikter och ser problemen – följaktligen tror jag att det bara är en tidsfråga innan den svenska befolkningen (såväl de helt svenska invånarna som de senare tillkomna men med intentionen att göra detta land gott) faktiskt på allvar kommer att börja agera hårt mot de som förstör och dräper tryggheten och den ro som tidigare har funnits här. Och det tror jag kommer att ske ganska snart.
Vad tror ni? Vad är era uppfattningar om mina funderingar?
