Lite ytterligare perspektiv och aspekter på koran-bränning...

Att någon bränner en religiös eller annan skrift för att visa missnöje med den religion eller ideologi den representerar, kan ses som ett uttryck för yttrandefrihet.

När det gäller koranen så är det en bok någon själv köpt, personen vill protestera mot religionen och gör denna gärning i ett i icke-muslimskt land. Sen är det också detta, att oavsett vad som står i boken så är det bara en bok. Ingen tar egentligen skada av det. Folk som upprörs av det hade inte tagit "skada" av det om de inte vetat om det, eller helt enkelt bara ignorerat det.

Detsamma gäller egentligen Muhammed-karikatyrer och liknande... Så det är om man funderar på det, egentligen ganska konstigt att muslimer i andra länder och företrädare för muslimska länder tycker sig ha rätt att ha något att göra alls med vad som görs i andra länder...

Dessutom... De verkar vilja att ingen, någonstans på planeten, får lov att varken bränna koranen eller avbilda Muhammed. Det är ju att ganska kraftigt anse sig ha rätt att styra förehavanden i andra länder...

Fast det finns ju ett annat perspektiv... Koranen är en bok som tillhör en annan religion. Varför ska folk bränna den här? Genom denna handling, ger de sig in på dessa människors domän... Dessutom verkar motivationen bakom vara att det kan ge reaktioner. Hade alla muslimer struntat i det hade nog få eller ingen bränt koranen.

Så det är egentligen en sorts symbios... Den som bränner en koran anar vilka reaktioner han eller hon kan få, och nog förväntar sig det. Så lite eller kanske mycket av det, är egentligen uppmärksamhetensökande... Ur det perspektivet kan man ställa frågan, om det är värt risk för kravaller, bojkott och möjlig terror för att någon ska få sina "15 minutes of fame"?

Dessutom verkar de människor som hittills bränt koranen och liknande, ofta inte helt psykiskt friska.Vilks, kanske en något intressant man och konstnär men också något av en kuf och underlig person. Paludan, en person som tidigare fått kontaktförbud för stalking, frågades i TV om han kan visa känslor, tar enorma risker medvetet och är gift med den mordiska ubåt-kaptenens tidigare flickvän...

Den där Salwan... Uttrycket sig delvis konstigt och ger ett flummigt intryck. Kanske är det faktiskt så, att nästan ingen helt normal person skulle få för sig att offentligt bränna koranen? Det kan man också se på annat sätt såklart som att enbart mycket få är villiga att ta en sådan risk för sin övertygelse...

Egentligen lite lustigt att det kan ses som rubbat för oss, att muslimer här och i utlandet reagerar så kraftigt på bränning av en bok. Fast också lustigt att få av de personer som bränner koranen, verkar helt normala...

Men det finns många perspektiv på detta och saker som talar både för och emot om det ska vara tillåtet eller inte...

Så bör vi låta udda personer som verkar skita i sin säkerhet eller är villiga att utnyttja dyra polis-resurser, hålla på med något som egentligen inte tjänar något syfte än som en symbolisk protest? Man kan kritisera islam utan att göra detta... Vissa fruktar dock kanske, att ett förbud att bränna koranen kan leda till andra inskränkningar av kritik av religioner...

Vad tycker ni? Har dessa funderingar fått er att tänka om? Har ni mer att tillfoga?

Det skall endast vara godkänt att demonstrera mot förhållanden i Sverige inte som idag då flesta demonstrationer är mot andra länders regeringar/förhållanden.

Ok, men Islam finns i Sverige?

Men bränningarna riktas inte mot svenska muslimer i första hand utan dom senaste är det person som protesterar mot förhållandet i sitt ursprungsland. (Paludan var väl mer riktad mot invandringspolitiken och boende i Danmark)

Det är i för sig en poäng... Ska vi riskera kravaller, bojkotter och terror pga en invandrad person vill protestera mot en religion och förhållanden i sitt hemland?

Ytterligare en faktor är att han inte ens har permanent uppehållstillstånd... Bör en person som inte bara inte är svensk medborgare, utan inte ens har PUT här få dra igång världens cirkus på Sveriges bekostnad?

För det första så ställer jag mig rätt tveksam till att yttrandefriheten bara skall få andvändas för att kritisera ideer som är förhärskande i sverige. Det blir väldigt inskränkt då, inte få framföra nya ideer, inte få kritisera någon mer marginell ide, inte få kritisera andra länder osv?

Sen tycker jag inte man skall lyfta religion mot skyarna som att det skulle röra sig om något som inte får kritiseras. Religion är bara ytterligare en ide och som sådan måste få kritiseras. En ide som är i sak felaktig må hända, men det kan ju inte utgöra grund för att freda den mot kritik snarare tvärtom.

För det tredje så att förbjuda kritik mot vissa ideer eller yttrande av vissa ideer baserat på att vissa kaozar pga detta är en ganska vansklig väg att gå då det sänder signalen att bara man kaozar tillräckligt kan man förbjuda kritik mot vissa ideer och/eller förbjuda yttrande av vissa ideer. Då hamnar man lätt i en "yttrandefrihet" som inskränker sig till att hylla de ideer som de som kaozar mest omfamnar.

Yttrande/säga är en sak att dra igång en demonstration för att protestera är en annan sak, yttrar gör du själv som person demonstration så involverar du ofta fler, och du vet inte vad deras agenda är, många demonstrationer som börjat fredligt som sedan tagits över av personer med "tuffare agenda".

Vi måste skilja på yttrandefrihet och demonstationsrätt, anser det är två frågor.

Antingen har vi yttrandefrihet eller så har vi det inte. Tankar och åsikter är i ett välmående samhälle fria. Var och en får tycka och tänka som han/hon vill. Alla andra får tycka och tänka vad han/hon vill om detta. Det är när tanke blir handling som det blir krångligt. Av den anledningen utvecklades det rättssamhälle vi idag lever i med lagtexten som vår "bok". Den dikterar vad man får och inte får göra. I muslimska länder fylls den funktionen i stort av koranen.

Det särskilda problemet med Islam är att de som religion inte kommit igenom det stadium där alla uppvisning av tankar som motsäger sig Islam är att likställa med en våldshandling mot dem. Kristendomen var inte en sekund bättre på denna punkt om vi skruvar tillbaka klockan ett par hundra år.

Med Islam står vi alltså idag i ett vägskäl. Vi kan välja att förbjuda koranbränningar, böja nacken för den organiserade religionen för "allas bästa" (ordvits oavsiktlig). Vi skapar då ett prejudikat och en mall för hur vi kommer behöva agera nästa gång Islam vill få omvärlden att göra något eller sluta göra något. Islam är emot kvinnlig rösträtt. Islam är för barngifte och månggifte. Vill vi verkligen skapa en miljö där vi öppnat upp dessa frågor för diskussion? Hade man agerat likadant när Kristendomen ifrågasattes i Europa hade världen idag sett helt annorlunda ut. Hela frågan har egentligen summerats av John Locke under sent 1600-tal.


Summerat, låt religion vara religion och inte diktera vad samhället i övrigt ska göra. Det är dit muslimerna måste komma om de i förlängningen ska bli kompatibla med ett fritt samhälle, men de har inte haft någon upplysning ännu så de är kvar i mörkret.

Huruvida man uppnår något med att bränna en bok är en annan fråga.

Visst, det sistnämnda är väl egentligen det som mest utgör hela problemet. Ska man förbjuda vissa protester eller demonstrationer bara för att det kan ge problem?

Här har ju Sverige faktiskt en tradition av att tillåta demonstrationer som man anar på förhand kan ge problem. Typ högerextremister som man ofta ger motdemonstrationer med kravaller och liknande. Även den där "Stoppa matchen" i Malmö där man anande problem vilket det blev, med demonstranter i rånar-luvor som slog sönder bilar och annat... Trots det tillät man demonstrationen... Fast då körde polisen sin strategi av icke-konfrontation... Typ bara stå och titta på och sen försöka identifiera våldsverkare från filmer efteråt...

Det första du skriver är också relevant... De som demonstrerar "för klimatet" är ju egentligen på samma sida som de styrande, klimat-panelen, etc. Det är ju egentligen en helt okontroversiell åsikt i dagens samhälle. För att ens få lite problem, behöver de limma sig på vägar, blockera trafik, göra aktioner i TV-program och annat.

Men man kan utröna ett mönster... Är en åsikt inte särskilt kontroversiell, gör demonstranter saker som är kontroversiella. De vill helt enkelt generera uppmärksamhet, tycker det är coolt att vara "emot de styrande" eller något även om de egentligen inte är det så mycket...

Något man kan undra är varför just detta med koran-bränning tillåts så ofta pga "yttrandefrihet"? Detta när folk kan få besök av polisen för något som kan vara hmf eller liknande de skrivit på Facebook. Även i andra sammanhang man inte verkar hålla yttrandefrihet så högt...

Jo, men å andra sidan så har ju koranbrännarna utgjorts av enskilda personer så att jämföra det med att dra igång en demonstration är väl lite att ta i?

Men även demonstrationsrätten är värd att värna tycker jag. När man nekar någon sammankomst för att dess motståndare befaras kaoza så har man ju kapitulerat och gett kaozarna rätt att diktera vilka som får och inte får demonstrera.

Så i backspegeln tycker du inte att tex Vietnamdemonstrationerna borde ha fått äga rum?

Mycket har ändrats i Sverige och den var ju mer eller mindre startad av Palme (S/staten) så sanktionerad från dom styrande.